Smärta är en komplex upplevelse med sensoriska och känslomässiga komponenter: det handlar inte bara om hur det känns, utan också om hur det får dig att känna. Och det är dessa obehagliga känslor som orsakar det lidande som vi människor förknippar med smärta.
Vetenskapen om lidande är väldokumenterad i boken med samma namn av Patrick Wall. Vi vet att djur förvisso känner fysisk smärta, men vad som är mindre klart är om detta känslomässiga lidande som vi känner kan sägas gälla för djur. Och om det är det, hur vi ska mäta det.
Som en subjektiv känsla kan smärta upplevas även i avsaknad av fysisk vävnadsskada, och nivån på känslan kan modifieras av andra känslor, inklusive rädsla, minne och stress. Smärta har också olika dimensioner – den beskrivs ofta i termer av intensitet, men den har också ”karaktär”, t.ex. är smärtan vid ett nålstick mycket annorlunda än vid tandvärk, diskbråck eller förlossningssmärta. Nästan alla har upplevt smärta i sina liv, men för varje person är upplevelsen unikt individuell.
För att förstå eller uppskatta andras smärta förlitar vi oss oftast på vad de rapporterar. Men det finns många som antingen inte kan kommunicera sin smärta verbalt, spädbarn till exempel, eller effektivt, som demenssjuka eller personer med inlärningssvårigheter. I dessa situationer måste andra använda en rad faktorer för att bedöma förekomsten av smärta och dess inverkan på individen.
Smärta är inte bara dåligt – den har en skyddande funktion, för att hålla oss borta från ytterligare fara, för att hjälpa oss att läka, till exempel genom att hindra oss från att lägga vikt på en stukad fotled. Men om den inte hanteras effektivt kan den ha en stor negativ inverkan på våra liv och framkalla rädsla, ilska, ångest eller depression – alla känslor som i sin tur kan förvärra den. Och kronisk smärta är ett stort bekymmer för miljontals individer och för våra samhällen runt om i världen.
Smärta hos djur
Smärtans natur är kanske ännu mer komplex hos djur. Hur smärta uppfattas och de fysiska processerna bakom detta är anmärkningsvärt lika och välbevarade hos däggdjur och människor. Det finns också många likheter i smärtbeteenden mellan arterna, till exempel kan de sluta umgås med människor och/eller andra djur, de kan äta mindre, de kan vokalisera mer och deras hjärtfrekvens kan stiga. Djurens förmåga att lida som kännande varelser är väl etablerad och lagstadgad i många länder, men vi förstår inte väl hur de faktiskt upplever smärta.
Vissa aspekter av smärtupplevelsen och uttrycket av smärta är sannolikt inte desamma som hos människor. För det första kan djur inte kommunicera sin smärta verbalt. Hundar kan yla och du kan märka beteendeförändringar, men hur är det med din husdjurskanin, katt, sköldpadda eller häst? Djur är beroende av mänskliga observatörer för att känna igen smärta och för att bedöma dess svårighetsgrad och inverkan. Utan förmågan att förstå lugnande ord som förklarar att deras smärta kommer att hanteras (förhoppningsvis) och avta efter en operation för att reparera en benfraktur, kan djuren också lida mer när de har ont än vad vi gör.
Debatten om djurens förmåga att uppleva smärta och lida rasade under 1900-talet, men i takt med att vi utvecklade en större förståelse för smärta och studerade dess inverkan på de aspekter av djurens liv som vi kunde mäta, insåg vi veterinärer tillsammans med många beteende- och djurforskare att obehandlad smärta har en betydande inverkan, och vi anser nu att denna erfarenhet får dem att lida.
Vi vet till exempel att djur och även fåglar med kliniska tecken på smärta (haltande) väljer att äta mat som innehåller smärtstillande läkemedel (analgetika) i stället för obehandlad mat, och genom att mäta deras beteende kommer de att bli bättre.
Samma sak har många studier på en rad husdjur visat att djur som har opererats men inte fått tillräcklig smärtlindring uppvisar beteenden som återspeglar smärta och som lindras när de behandlas med smärtstillande medel, t.ex. morfin.
Vi vet också att det inte bara är våra hundar och katter som kan lida av smärta – det finns lika starka bevis för förekomsten och de negativa effekterna av smärta hos bland annat får, nötkreatur, grisar och hästar. Men att känna igen smärta hos dessa olika arter är en del av den komplexitet som är förknippad med smärta hos djur. Det är en lika stor utmaning att hantera smärta hos djur som vi föder upp som livsmedel och hos djur som vi håller som sällskap.
Beteendestörningar har länge erkänts som potentiella indikatorer på förekomsten av smärta hos djur. Det är dock viktigt att inse att varje art manifesterar sina egna ibland unika smärtrelaterade beteenden eller beteendestörningar på olika sätt, som ofta har sina rötter i den evolutionära processen, så bytesdjur är till exempel mindre benägna att ”annonsera” en ökad sårbarhet för rovdjur. Hundar kan bli aggressiva eller tysta eller sluta umgås med ”sina” människor och andra hundar. Får å andra sidan kan se i stort sett likadana ut när de observeras av en slump.
Vissa uttryck för smärta kan dock bevaras. I en nyligen publicerad artikel föreslogs en gemensamhet i vissa drag i ansiktsuttrycken under akuta smärtupplevelser hos flera djurarter och människor.
Dessa upptäckter och mycket annat arbete införlivas i verktyg för att utvärdera djurs smärta, eftersom det med Lord Kelvins ord, den store glasgowiske vetenskapsmannen bakom Kelvins temperaturskala, sa: ”När man inte kan mäta det, när man inte kan uttrycka det i siffror … har man i sina tankar knappast avancerat till vetenskapens stadium, vad det än må vara”.
För att kunna behandla och hantera smärta på ett effektivt sätt måste vi alltså mäta den.
Och det finns en enorm efterfrågan på dessa verktyg. Glasgow Composite Pain Scale, ett enkelt verktyg för att mäta akut smärta hos hundar som först publicerades 2007, har översatts till sex språk. Den används i veterinärpraktiker för att mäta smärta för att kunna behandla den effektivt. Den har också använts för att utvärdera effektiviteten hos nya smärtstillande läkemedel som utvecklas av djurhälsoföretag. Verktyg för att mäta hur kronisk smärta, t.ex. artros, påverkar livskvaliteten hos hundar finns nu tillgängliga och är ett viktigt framsteg i hanteringen av kroniska sjukdomar.
Det finns nu en global insats för att öka medvetenheten om smärta hos djur. Nyligen lanserade World Small Animal Veterinary Association Global Pain Council och publicerade en avhandling för veterinärer och djurhållare över hela världen för att främja smärtuppfattning, smärtmätning och smärtbehandling. Hundar må vara människans bästa vän, men för alla som arbetar med, tar hand om och njuter av djurens sällskap är det viktigt att förstå hur deras smärta känns för att förbättra deras livskvalitet.