1. Översikt och beskrivning:
Radiografi utförs genom att sända joniserande elektromagnetisk strålning genom beniga strukturer och mjukvävnad, vilket ger en bild baserad på absorptionen av röntgenfotoner. Det är den vanligaste diagnostiska bildundersökningen som används. Radiografi avser flera modaliteter: mammografi och DEXA är exempel på projektionsradiografi med låg energi, fluoroskopi och angiografi är specialtillämpningar som används för avbildning i realtid, och CT använder datoriserad rekonstruktion för att generera en tvärsnittsbild. Den här artikeln kommer att fokusera på vanlig röntgenfotografering, som i vardagligt tal kallas röntgenbildtagning.
För vanlig röntgenfotografering används en heterogen stråle av röntgenstrålar som projiceras mot en detektor, vilket skapar en bild som baseras på tätheten och sammansättningen av de mellanliggande objekten. Röntgenfotoner är den huvudsakliga källan till joniserande elektromagnetisk strålning som används vid medicinsk radiografi och genereras genom att bombardera en anod med högenergielektroner som avges från en varm katod. Detektionsmetoderna omfattar strålningskänsliga förstärkningsskärmar, bildförstärkare och digitala detektorer som rekonstruerar bilden.1
Vävnadstätheten återspeglas av förmågan att absorbera röntgenstrålar, följande är listade i ordning efter ökande strålningskapacitet:
Och även om det finns få kontraindikationer producerar röntgenstrålar joniserande strålning då de deponerar tillräckligt med energi för att skjuta ut en elektron från en atom, vilket potentiellt kan ändra vävnad på molekylär nivå. Joniserande strålning är cancerframkallande och kumulativ exponering kan öka risken för cancer och bör därför användas med omdöme hos små barn och gravida kvinnor. Riskfaktorer för vävnadsskador är bland annat stråldos, yngre ålder, kvinnligt kön och avbildning av strålningskänsliga områden.1
Strålning i höga doser kan vara skadlig för vävnader och mäts vanligtvis i milli-Sievert (mSv). En röntgenbild av ryggraden motsvarar 1,5 mSv eller 6 månaders naturlig bakgrundsstrålning, medan en extremitetsröntgenbild motsvarar 0,001 mSv eller 3 timmar. Som referens kan nämnas att människor som bor i Colorado får 1,5 mSv extra per år jämfört med havsnivån, och en flygning från kust till kust utsätter resenärer för ungefär 0,03 mSv. Det skulle krävas ungefär 38 röntgenundersökningar av bröstkorgen för att motsvara den mängd normal bakgrundsstrålning som man får under ett år.2
Relevans för klinisk praxis:
Specifika kännetecken för klinisk tillämpning:
Röntgenavbildning är en relativt billig, allmänt tillgänglig och högt utnyttjad modalitet för utvärdering av olika patologiska tillstånd. Den kan hjälpa sjukgymnasten vid diagnos och utvärdering av många tillstånd. Hänsyn bör tas till kostnaden hos dem som saknar sjukförsäkring.
De vanligaste tillämpningarna inkluderar, men är inte begränsade till:
- Diagnostik av frakturer eller leddislokation
- Demonstration av korrekt inriktning och stabilisering av benfragment efter frakturbehandling
- Guidning för ortopedisk kirurgi, till exempel reparation av ryggrad, fusion av ryggrad, ledplastik och reducering av frakturer
- Bedömning vid trauma, inklusive skelettskador eller följder som pneumothorax eller aortadissektion
- Bedömning av osteomyelit
- Diagnostik och utveckling av lunginflammation, atelektasier, pleurautgjutning, astma, KOL, kronisk bronkit, bronkiolit och annan lungpatologi.
- Utvärdering av klinisk kardiomegali eller hjärtsvikt
- Utvärdering av artrit, onormal bentillväxt och benförändringar som ses vid metaboliska tillstånd
- Utvärdering av misstänkt tarmobstruktion eller -perforation
- Diagnostik och utvärdering av skolios
- Detektering av bencancer
- Utvärdering av skador som inte är orsakade av olycka, plagiocefali eller kraniosynostos hos barn
- Utvärdering av tillväxtplattor och skelettmognad
- Lokalisering av främmande föremål i mjukvävnader
- Diagnostik av retrofaryngeal abscess
Specifika diagnostiska kriterier som motiverar användning av radiografi:
Påverkad radiografi används bäst i samband med en patientspecifik klinisk historia och fysisk undersökning, i relation till huvudbesvären.
Historia
- Uppkomst
- Området
- Duration
- Frekvens
- Kvalitet, karaktär, förvärrande/avhjälpande faktorer
- Neurologiska problem
- Associerade symtom
- Strålning
Fysisk undersökning
Radiografiska undersökningar är mest effektiva när de utförs i samband med en standardiserad fysisk undersökning av den drabbade regionen, som består av:
- Inspektion
- Palpation
- Rörelseomfång
- Auskultation (om det är indicerat)
- Neurologisk undersökning
- Speciella tester
Specifika komplikationer
Det finns få kontraindikationer för vanlig radiografi, Försiktighet bör dock iakttas när det gäller små barn och gravida kvinnor, och vårdgivarna måste väga riskerna och fördelarna med att ta bilder. Den kumulativa stråldosen bör övervakas vid frekvent bildtagning.
Funktionsbedömning
Patientens förmåga att tolerera undersökningen bör alltid övervägas före beställning.
Utkomstförutsägelse
Radiografi kan förbättra patientens utfall genom att erbjuda exakta diagnostiska och behandlingsmässiga lokaliseringar, ofta utan betydande fördröjningar eller höga kostnader som ses med andra bildgivande modaliteter.
Miljöeffekter
En fördel med vanlig radiografi är att den kan utföras i sluten- eller öppenvårdsmiljö, med bärbar tillämpning för patienter som inte kan genomgå stående undersökningar.
Översättning till praktik: praktik ”pärlor”/förbättring av prestanda i praktiken (PIPs)/förändringar i beteenden och färdigheter i klinisk praxis
Som lätt tillgänglig bör radiografi användas med omdöme, som en förlängning av en grundlig anamnes och fysisk undersökning med en adekvat sannolikhet före testet.
Skärning/ny och unika koncept och metoder
Skärningskoncept och metoder
Radiografi är en väletablerad metod, och det mesta av innovationen inom radiologin rör sig om MRT, datortomografi, PET, fluoroskopi och ultraljud. På senare tid har dock läkare använt brösttomosyntes i stället för mammografi, där tio röntgenbilder tas med en tiondel av stråldosen per sekvens, och bilderna tas i olika vinklar så att diagnostikern kan ”bläddra” genom vävnaden. Detta anses öka känsligheten för att upptäcka massor.3
Det har dessutom använts tomosyntes för att upptäcka benerosioner hos patienter med etablerad reumatoid artrit. En studie visade att tomosyntes hade en högre känslighet för att upptäcka benerosioner, ökad med 14 % jämfört med vanlig röntgen, med en nästan likvärdig strålningsbelastning.4 Tomosyntes kan ha andra användningsområden för att upptäcka subtila benavvikelser, även om det krävs mer utredning för att ytterligare avgränsa specifika tillämpningar.
Hål i kunskaps- och evidensbasen
Röntgenstrålning är begränsad i utvärderingen av mjukvävnad, och känsligheten är nedsatt i fall av kronisk osteomyelit och lungmassor. Ofta behövs CT-, MR- eller nuklearmedicinska undersökningar för att bekräfta diagnosen. Generellt sett är vanlig röntgen en extremt väletablerad modalitet och är den vanligaste diagnostiska avbildningen i medicinsk praxis.
Bibliografi
National Research Council. Hälsorisker från exponering för låga nivåer av joniserande strålning. The National Academies Press. https://www.nap.edu/read/11340/chapter/1
International Commision on Radiologic Protection. http://www.icrp.org/publication.asp?id=ICRP%20Publication%20103
Simoni PA, Gerard LA, Kaiser MJ et al. Use of Tomosynthesis for Detection of Bone Erosions of the Foot in Patients With Established Rheumatoid Arthritis: Jämförelse med röntgen och datortomografi. American Journal of Roentgenology. http://www.ajronline.org/doi/abs/10.2214/AJR.14.14120
Originalversion av ämnet
Peter Torberntsson, MD
Inget att avslöja
Dustin Anderson, MD
Inget att avslöja