Sympatisk stam
Två sympatiska stammar finns i kroppen, var och en av dem ligger på den anterolaterala sidan av kotpelaren (Fig. 10-5). De sträcker sig båda från skallbasen till svanskotan. De sympatiska stammarnas ganglier kallas också för paravertebrala ganglier eftersom de ligger intill kotpelaren. Inferiört förenas de två stammarna i mittlinjen och slutar på den främre ytan av coccyx som ganglion impar.
Varje sympatisk stam delar viktiga anatomiska relationer med omgivande strukturer. I nacken ligger den mellan karotisskidan och de prevertebrala musklerna, som täcker de transversala processerna (TP) på halskotorerna. Den finns anterior till revbenshuvudena i bröstkorgen, anterolateralt till kropparna av ländkotorna i buken och medial till de främre sakrala foramina i bäckenet (Standring et al., 2008). Som namnet sympatiska kedjeganglier antyder består denna struktur av cirka 22 ganglier som är sammankopplade med varandra genom bindväv som omger uppåtgående och nedåtgående fibrer. Det totala antalet ganglier motsvarar inte exakt antalet spinalnerver eftersom vissa av ganglierna har smält samman med varandra. Denna fusion är tydligast i cervikalregionen, där det endast finns tre cervikala ganglier (se Cervical Sympathetic Trunk senare i detta kapitel och Cervical Sympathetics i kapitel 5). Den thorakala delen av den sympatiska stammen omfattar 10 till 12 ganglier (i 70 % av fallen är det 11), den lumbala regionen uppvisar 4 ganglier (även om detta antal kan variera) och 4 eller 5 ganglier förekommer i stammens sakrala region. Föreningen av de två sympatiska stammarna bildar det enda coccygeala ganglionet.
De preganglionära fibrerna lämnar ryggmärgen i de ventrala rötterna i ryggmärgssegmenten T1 till L2 eller L3 för att nå de postganglionära neuronerna. På dessa särskilda nivåer innehåller därför de ventrala rötterna både preganglionära sympatiska fibrer och fibrer till skelettmuskulaturen (dvs. alfa- och gamma-motoriska neuroner). De preganglionära fibrerna fortsätter in i spinalnerven, och vid delningen av spinalnerven i dess dorsala och ventrala rami (posteriora respektive anteriora primära delningar) kommer de myeliniserade preganglionära fibrerna ut och bildar den vita (myelin är en vit substans) ramus communicans, och fortsätter sedan in i den sympatiska stammen. (Det finns endast 14 eller 15 vita rami på varje sida eftersom det endast finns 14 eller 15 ryggmärgssegment som tillhandahåller preganglionära sympatiska fibrer.)
Det sympatiska systemet innerverar autonoma effektorer i hela kroppen. I allmänhet är ryggmärgssegmenten T1 till T6 involverade i sympatisk innervation av autonoma effektorer i huvud, hals, övre extremiteter och thorax. Cordsegmenten från ungefär T7 till L2 eller L3 innerverar effektorerna i de nedre extremiteterna, bukhålan och bäckenhålan. Kom ihåg att det är i den sympatiska stammen som synapserna uppstår mellan preganglionära och postganglionära sympatiska fibrer. Eftersom den sympatiska stammen sträcker sig rostralt, intill halskotorna för att nå skallbasen, och kaudalt, intill korsbenet för att nå svanskotan, ger denna stam de preganglionära fibrerna möjlighet att stiga upp eller ned för att nå de spinalnerver som bildas ovanför eller nedanför nivåerna T1 till L2 eller L3. De preganglionära fibrerna kan fortsätta i olika riktningar när de väl passerar genom de vita rami communicantes och kommer in i den sympatiska stammen.
Autonoma fibrer som innerverar perifera blodkärl (inklusive de i skelettmusklerna och huden), svettkörtlar och arrector pili-musklerna i hårsäckarna färdas i ryggmärgsnerver och därefter i perifera nerver för att innervera de lämpliga effektorerna. Dessa effektorer finns i varje perifer nervs distributionsområde. Efter att ha kommit in i den sympatiska stammen gör preganglionära fibrer som är associerade med dessa effektorer en av tre saker (fig. 10-6): de stiger upp för att synapsa med postganglionära neuroner i ganglier ovanför T1 (för cervikala nerver); de synapsar med postganglionära neuroner på den nivå där de kommer in i stammen (dvs, T1 till L2 eller L3 för de motsvarande nerverna), eller ned till synapser med postganglionära neuroner i ganglier under L2-3 (för lumbala och sakrala nerver). Från den sympatiska stammen löper de postganglionära fibrerna genom grå (dessa fibrer är icke-myeliniserade) rami communicantes (vanligen belägna proximalt i förhållande till de vita rami), går in i spinalnerven där den är uppdelad i dorsala och ventrala rami och fortsätter till ANS-effektorerna. Därför omfattar de dorsala och ventrala rami och de därefter bildade perifera nerverna sensoriska afferenta fibrer, motoriska neuroner till skelettmuskulaturen och postganglionära sympatiska fibrer. De ventrala rötterna i T1- till L2-3-strängsegmenten är unika i det avseendet att de innehåller motoriska neuroner till skelettmuskulaturen och även preganglionära sympatiska fibrer.