Samband mellan olika typer av dyspné, inklusive bendopné, och hjärt- och lungsjukdomar i primärvården

Anemi: hemoglobin

.

Diskussion

I den här studien, kartläggning av de olika typerna av dyspné till vanliga sjukdomstillstånd hos vuxna och äldre avslöjade ett mönster. KOL visade ett starkt ojusterat samband med ansträngningsdyspné, ortopné och PND och ett icke-signifikant samband med bendopné. Det motsatta gällde för HF och HFpEF, som uppvisade starka ojusterade samband med bendopné. Ett annat intressant resultat var det svaga sambandet mellan HFrEF och alla typer av dyspné utom PND. Det finns gott om bevis i litteraturen för att såväl KOL som HF är en vanlig orsak till dyspné.24

PND är ett av de viktigaste Framingham-kriterierna för diagnosen HF och är också ett av Boston-kriterierna.25,26 Dyspné orsakas av hjärtats minskade förmåga att fylla och tömma sig, vilket ger förhöjda tryck i lungblodkärlen.27 Albert et al.28 bedömde 276 patienter med HF och rapporterade en prevalens av självrapporterad PND på 23,6 %, jämfört med 14,1 % i föreliggande studie. Den högre prevalensen av PND som Albert et al. observerade kan förklaras av att deras studie omfattade både polikliniska och sjukhusvårdade patienter, till skillnad från vår studiepopulation som uteslutande bestod av frivilliga personer som inte nödvändigtvis var sjuka och som inte var inlagda på sjukhus.

I studien av Thibodeau et al.12 av 102 personer med HFrEF fann man en prevalens av bendopné på 29 %, jämfört med 37,9 % i vår studie. De visade att patienter med bendopné hade en hemodynamisk profil som kännetecknades av högre LV-fyllningstryck och minskat hjärtindex. Skillnaden mellan deras och våra resultat kan förklaras av att vi endast använde svaren på frågan ”Har du svårt att böja dig framåt eller knäböja?” för att diagnostisera bendopné, en mindre specifik metod än den som Thibodeau et al. använde, som frågade om försökspersonerna rapporterade andnöd inom 30 s efter att ha böjt sig framåt, t.ex. när de skulle ta på sig sina skor.

Thibodeau et al. undersökte inte patienter med HFpEF. I vår studie var prevalensen av bendopné hos dessa patienter större än hos HFrEF (51,5 % vs 37,9 %), och detta samband kvarstod i den multivariata analysen, dock med ett p-värde mellan 0,05 och 0,1.

Depression var den enda variabeln i den univariata analysen som uppvisade ett starkt samband med alla fyra typer av dyspné och med tre typer i den multivariata analysen. Det finns gott om bevis för att det finns ett samband mellan ångest och depression och andningssymtom,29,30 men orsak/effekt-förhållandet mellan psykologiska faktorer och dyspné är inte helt klarlagt.31 Vissa studier tyder på att dyspné kan utlösa psykiatriska störningar, medan andra tyder på att psykiatriska störningar, särskilt depression, intensifierar den subjektiva upplevelsen av dyspné.31-34

Och även om de skiljer sig åt i vissa avseenden överlappar de patofysiologiska processerna och de kliniska tecknen och symtomen på KOL och HF ofta varandra,35 liksom de termer som KOL- och HF-patienter använder för att beskriva sin andnöd, och frekvensen med vilken de upplever dyspné är likartad.7,36,37 Detta kan göra det svårt att skilja mellan de två sjukdomarna. I den aktuella studien var de självrapporterade prevalenserna av HF och KOL låga (8,2 % respektive 3,5 %), och endast tre (5,8 %) av de 52 deltagare som uppgav att de tidigare hade fått diagnosen HF hade också fått diagnosen KOL. Detta stämmer överens med samhällsstudier som rapporterar prevalenser av KOL hos HF-patienter som varierar mellan 7 och 13 %.35

I den aktuella studien hade personer med BMI ≥30 kg/m2 större sannolikhet att uppvisa ansträngningsdyspné eller bendopné i univariat analys, ett samband som endast bibehölls med bendopné i multivariat analys. Vidare var midjeomkrets ≥94 cm för män och ≥80 cm för kvinnor signifikant förknippad med bendopné i univariat analys. Ett samband mellan fetma och dyspné rapporteras i litteraturen.38 De mekanismer som är involverade i dyspné hos överviktiga inkluderar minskad end-expiratorisk lungvolym39 och ökat andningsarbete för alla ansträngningsnivåer.40 Patienterna med bendopné i studien av Thibodeau et al.12 hade också ett högre BMI än de som inte hade det, vilket kan ha ökat deras obehag när de böjde sig fram. På samma sätt fanns det i den aktuella studien en högre prevalens av BMI ≥30 kg/m2 hos personer med bendopné än hos andra typer av dyspné. Invasiv hemodynamisk övervakning av Thibodeau et al. visade att böjning över huvudet ökade det venösa återflödet och fyllningstrycket, vilket orsakade andnöd. Författarna påpekade att överviktiga personer uppvisade högre fyllnadstryck innan de lutade sig framåt och därmed var det mer sannolikt att de nådde den trycktröskel som skulle orsaka symtom.12

I den aktuella studien användes självrapportering för att fastställa vissa viktiga variabler, t.ex. förekomst av KOL. Självrapportering av kroniska sjukdomar är i allmänhet ganska exakt,41-43 och att använda tidigare diagnoser som patienterna själva rapporterat är en metod som har validerats i kliniska prövningar i andra länder, hos både män och kvinnor.44,45 I Brasilien använde man sig i en hushållsundersökning om riskbeteende och sjuklighet i samband med icke smittsamma sjukdomar av självrapportering för att fastställa prevalensen av ischemisk hjärtsjukdom i befolkningen.46 En viktig fördel med denna metod är att den underlättar jämförelser med andra länder, eftersom de avsevärda skillnaderna mellan ländernas hälso- och sjukvårdssystem innebär att uppgifter från journaler ofta inte är lätt jämförbara.43 Studier har visat att självrapporterade prevalenser av KOL är ganska tillförlitliga, men att de troligen är underskattade.47 Generellt sett kan man konstatera att resultaten i den aktuella studien är rimligt reproducerbara.

Studien har vissa begränsningar. Dess tvärsnittskaraktär gör det omöjligt att fastställa om dyspné var ett resultat av HF eller av andra komorbiditeter. Man bör också komma ihåg att den definition av bendopné som användes skiljer sig från Thibodeau et al:s definition, som är mer specifik; i den aktuella studien kan personer med muskuloskeletala problem felaktigt ha klassificerats som personer med bendopné.

För övrigt kan frågan ”Känner du dig andfådd vid ansträngning?” tog inte hänsyn till tidsfaktorn och kan därför ha uteslutit personer med detta symtom som vid tidpunkten för undersökningen var kompenserade och därmed mindre symtomatiska.

Diagnostisering av KOL utan att utföra objektiva andningsprov är en annan begränsning, även om dessa personer följdes av sin familjeläkare och i allmänhet skulle ha varit medvetna om sitt tillstånd.

Kriterierna som användes för att klassificera försökspersoner som diabetiker omfattade inte en andra mätning av blodglukos, vilket kan ha lett till en överskattning av prevalensen.

Då endast 22 deltagare uppvisade KOL, 35 HFpEF och 29 HFrEF kan avsaknaden av statistisk signifikans för vissa fynd avspegla otillräcklig statistisk styrka.

Slutsatser

Bendopné var den enda typen av dyspné som inte var kopplad till luftvägssjukdom eller kranskärlssjukdom. Även efter justering för depression och BMI kvarstod sambandet med HF och HFpEF, och bendopné verkar således vara ett lovande symptom för att skilja hjärtsvikt från de andra två sjukdomsgrupperna. Dessa associationer kan också bidra till att förbättra triagering av patienter med misstänkt HF och remittering för vidare utredning.

Etiska upplysningarSkydd av människor och djur

Författarna förklarar att inga experiment har utförts på människor eller djur för den här studien.

Skydd av data

Författarna förklarar att de har följt sitt arbetscentrums protokoll om publicering av patientdata.

Rätt till integritet och informerat samtycke.