Public Enemy, It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back
Släppdatum: Nyckelspår:: 1: ”Bring the Noise”, ”Don’t Believe the Hype”, ”Night of the Living Baseheads”
Vad fick genomslag: Efter att ha etablerat sitt sound redan på 1987 års Yo! Bum Rush the Show, slog produktionsteamet Bomb Squad (under ledning av Hank Shocklee) igenom 88. Spåren på Nation of Millions… är inte bara samplingar som läggs över backbeats – snarare är samplingarna staplade på varandra, tränger ut varandra och virvlar ihop till en kaotisk, högljudd gryta. Chuck D uppfann inte den rättfärdiga stridbarheten, men han fick den definitivt på MTV. ”Våra två stora singlar inför den här skivan hade verkligen höjt tempot i rapmusiken”, förklarar Chuck. ”Vi ville att låtarna skulle röra sig snabbare för att matcha vår intensitet, och det gjorde mig mer intensiv i sin tur. Det var grunden för den skivan.”
Vad som inte gick: Om det är något som Public Enemy bevisade så var det att rapgrupper har svårt att upprätthålla mer än en dynamisk personlighet. Chucks knivskarpa rapporterna spårade ibland ur av Flavor Flavors Flav, som var en riktig knäppgök.
Run-DMC, Tougher Than Leather
Release Date: Låter: 16 september 1988
Nyckelspår:: ”Röd”, ”Röd”, ”Röd”, ”Röd”: ”Varken ett renodlat hiphop-album som Raising Hell eller ett crossover-album som King of Rock, Tougher Than Leather bevisade att en rapgrupp kan vara allt för alla. Ingen älskade verkligen Tougher Than Leather, men alla gillade något med den (utom en av dess skapare). ”Jag hatade Tougher Than Leather!” säger Darryl McDaniels, alias DMC. ”Det albumet var för bråttom. Jag ville bara vara DMC, och jag var fast i att rimma på den här radioskiten. Chuck D säger alltid att Tougher Than Leather är hans favorit hiphopalbum, och jag säger alltid till honom att han är galen!” Men även McDaniels erkänner dess betydelse. ”Raising Hell öppnade dörren och Tougher Than Leather höll den öppen för grupper som EPMD, Jungle Brothers och Jazzy Jeff & the Fresh Prince.”
Vad gjorde inte: Run-DMC:s skådespelarkarriär. Albumet gav upphov till en film med samma namn, men de flesta tillåter bara Run att spela sig själv i Run’s House.
EPMD, Strictly Business
Release Date: Nyckelspår:: 1: ”Tro det eller ej, men de flesta rapproducenter hade inte riktigt dykt ner i det klassiska funkbiblioteket innan Eric Sermon satte sina händer på disken. Folk hade samplat soulskivor tidigare, men ingen hade verkligen byggt spåren runt en enda slinga. Sermons arbete med Strictly Business satte ribban för rapproduktion som fortsätter än idag. ”Ingen arbetade hårdare än EPMD”, förklarar DMC. ”Vi åkte på turné med dem, och när vi ville skoja lite, jobbade de på beats och rim. De killarna levde hip-hop.”
Vad gjorde inte: Parrish Smith. EPMD har dragit sig tillbaka (och återvänt), men Erick Sermon lyckades hitta guld som producent utanför gruppen, framför allt som Def Squad (med Redman och Keith Murray).
Slick Rick, The Great Adventures of Slick Rick
Release Date: ”Slick Ricks första album var en otrolig målmedvetenhet och han etablerade sig som en mästare på att väva sagor. Rick tog historieberättandet till en ny nivå inom hiphop, och man kan höra hans inflytande hos rappare från Kool G Rap till Nas.
Vad som inte gick: Det lät 88 som om Rick var en gammal svenne som höll fast vid gamla metoder trots att det var hans debut (kanske är det därför det är en av de mest samplade rapskivorna genom tiderna).
N.W.A., Straight Outta Compton
Release Date: Släppdatum: Slick Rick är en av de sista stora hiphopskivorna som bygger på ett mer gammalt disco-sound: Lägsta spår: ”A.N. Compton Compton”: 8 augusti 1988
Nyckelspår: ”A.N. Compton Compton”: ”Fuck Tha Police”, ”Express Yourself”, ”Straight Outta Compton”
Vad fick genomslag: Finns det något som inte fick genomslag? Dr. Dre, Eazy-E, Ice Cube, MC Ren och Yella höll hov vid lanseringen av ”gangsta rap”, som skulle bli genrens främsta stil under det kommande decenniet. Straight Outta Compton var levande, ultravåldsam, sexuellt laddad och oförsonlig och tog hiphopen till sin kärna och slog larm om förändring, och rapmusiken har inte varit densamma sedan dess. ”Den skivan är perfekt”, säger Rick Ross.
Vad som inte gick: Dre, Cube och Eazy blev alla legender; trots formidabla färdigheter och överväldigande respekt bland andra MC:s förblir Ren och Yella historiska fotnoter.
DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince, He’s the DJ, I’m the Rapper
Release Date: Låter: 29 mars 1988
Nyckelspår:: 1: ”Parents Just Don’t Understand”, ”Nightmare On My Street”
Vad som hände: DJ Jazzy Jeff, som trodde att det var en konstform som höll på att försvinna, återinförde scratching på ett stort sätt på sitt lags andra album. Även om gruppen kunde gå över till mainstream tack vare Will Smiths fåniga, lättsamma karisma, var de respekterade i hiphopgemenskapen på grund av Jeffs färdigheter på stålhjulen.
Vad som inte gick: Smiths barnvänliga rim bleknade till nyhetsstatus, vilket är synd – dagens hiphop skulle kunna behöva lite av Big Willies avslappnade humor. ”På den tiden kunde man vara ett fan av He’s the DJ, I’m the Rapper och samtidigt vara ett fan av N.W.A.”, säger Mike Gee från Jungle Brothers. ”Det fanns en känsla av inkluderande inom hiphop som inte finns idag. I dag skulle man bli utskrattad, men på den tiden var det som: ”Titta vad som är möjligt!”. ”
Biz Markie, Goin’ Off
Release Date: Låter som en nyhet: 23 februari 1988
Nyckelspår: ”Jag har en nyhet om att jag är en bra tjej: ”Du vet den där typiskt överviktiga, extremt udda killen som alltid är den sjätte medlemmen i hiphopgrupper? Det är Biz, eller någon liknande. Markie var den sällsynta MC:n som hade otroliga mikrofonkunskaper och också visste att allt var ett skämt.
Vad som inte gjorde det: Humor i hiphop. Den går igenom cykler, men ingen gjorde bort sig som Biz, och få har vågat sig på den vägen.
Boogie Down Productions, By All Means Necessary
Release Date: Maj 10, 1988
Nyckelspår:: ”Det är en av de viktigaste låtarna: ”Efter DJ Scott La Rocks död 1987, bytte KRS-ONE:s alltid roterande trupp från debutens bländande gatuvåld till en mer medveten vision på sitt andra album, utan att göra avkall på den hårda produktionen. ”Många människor tänker på KRS-ONE som den här killen som bara arbetade med den positiva vinkeln”, säger Joe Budden. ”Men han visste hur han skulle uttrycka alla känslor: ilska, sorg, vad som helst.”
What Didn’t: KRS-ONE:s friformiga rim stil (de flesta av dessa spår hade inga refränger) försvann från hiphoplandskapet för en lång tid.
Eric B & Rakim, Follow the Leader
Release Date: Lägger ut: 25 juli 1988
Nyckelspår: ”Microphone Fiend”, ”Lyrics of Fury”
What Caught On: Follow the Leader etablerade Rakim som den bästa rapparen i spelet och satte mallen för alla rappare som skulle kalla sig virtuoser. Det är höjden av rap för rapens skull, och ett bevis på att man kan göra ett helt album bara om att vara en gatupoet. ”Det har funnits fantastisk hiphop sedan dess, men jag är inte säker på att någon någonsin har matchat ’Microphone Fiend'”, säger Chuck D.
What Didn’t: Rakims rim låter fortfarande bra på den här skivan, men med tiden blev han uppäten levande bland de mer innovativa och aggressiva verken från rapparna som följde efter honom.
Rob Base & DJ E-Z Rock, It Takes Two
Release Date: Låter som en del av en nyhet: ”It Takes Two”
Vad fick genomslag: Med ett hoppigt beat och en refräng som man kan skrika med på, gav ”It Takes Two” upphov till en ny generation av hiphopnyhetsspår. Låten bevisade att hip-hop lätt kunde korsas över på ett snabbt sätt.
Vad som inte gick: Resten av Rob Base och DJ E-Z Rock-katalogen.
Ultramagnetic MC’s, Critical Beatdown
Release Date: Låter: 4 oktober 1988
Nyckelspår: ”Låter som om det är en bra idé: ”Give the Drummer Some”, ”Ego Trippin”, ”Travelling at the Speed of Thought (Remix)”
Vad fick genomslag: Critical Beatdown, ännu en fantastisk debut, introducerade rapvärlden för Ced-Gee, TR Love, Moe Love och framför allt Kool Keith, som rimmar om märkliga våldsutbrott, bisarrt sex och vad som helst annat som dyker upp i hans undermedvetna. Critical Beatdown är full av den typ av scatologiska ordassociationsrytmer som Keith senare gjorde legendariska som Dr. Octagon (och andra skepnader), och som även påverkade Lil Waynes arbete.
What Didn’t: Kool Keiths förnuft. Hörd genom prismat av hans senare arbete låter Keith rent ut sagt återhållsam på den här skivan.
The Jungle Brothers, Straight Out the Jungle
Release Date: Nyckelspår: ”The Jungle Safety”, 8 november 1988: ”Black Is Black”, ”I’ll House You”, ”Because I Got It Like That”
Vad fick genomslag: Straight Out the Jungle representerar början på Native Tongues-rörelsen, ett kollektiv av framåttänkande hiphopare som inkluderade A Tribe Called Quest, De La Soul och Black Sheep. Albumet vilar på grundade, intensiva flöden ovanpå esoteriska beats. ”Vi visste att vi gjorde något annorlunda, men vi gjorde det inte för att det var annorlunda”, säger Jungle Brothers Mike Gee. ”Än idag vet jag inte om det har reproducerats lika bra, inte ens av oss.”
What Didn’t: Hiphop-danssingeln. Även om ”I’ll House You” var en mindre hit blev Jungle Brothers hus-experimentet en belastning för hip-hop; JB:s fick aldrig samma cred som de hade här.
Bid Daddy Kane, Long Live the Kane
Release Date: Lägger ut: 21 juni 1988
Nyckelspår: Donna, Dana, Kane, Kane, Kane, Kane, Kane: ”Set It Off”, ”Ain’t No Half Steppin'”, ”Long Live the Kane”
Vad som slog igenom: Kanes flöde – hårt, skrytsamt och sirligt smidigt – gav upphov till den ”känsliga hustler”-personlighet som Biggie Smalls och Jay-Z använde sig av för att skapa legendariska karriärer (faktiskt arbetade en ung Jay-Z under en kortare tid som en av Kanes hypeman). Long Live the Kane är i många avseenden ett övergångsalbum för all hiphop, eftersom de Marley Marl-producerade beatsen låter helt enkelt gammaldags, men Kanes rim var något helt nytt.
Vad gjorde inte: Kanes arv, tyvärr. Kane nämns sällan i samma andetag som de andra titanerna på den här listan och förblir något av en MC:s MC (inte olikt Rakim). Fråga bara Scarface. ”Jag kan fortfarande rappa Long Live the Kane ur minnet”, säger han. ”Alla borde rappa tillsammans med Kane – det gör dig till en bättre rappare. Det hjälpte mig!”
MC Lyte, Lyte as a Rock
Release Date: September 6, 1988
Nyckelspår: ”Lyte var en kvinnlig rappare som kom lika hårt som killarna. Lyte as a Rock innehåller några fantastiska berättelser (särskilt på ”I Cram to Understand You (Sam)”, som handlade om hennes brors crackberoende), och ”10% Dis” är lika skärande som alla attacklåtar från åttiotalet. Även om hon inte nödvändigtvis undergrävde sin femininitet, så harvade hon inte heller på den. ”Lyte kunde umgås med vem som helst”, säger Joe Budden. ”Hon var inte en ’kvinnlig MC’. Hon var en MC som råkade vara kvinna.”
Vad som inte gjorde det: Även om Lyte verkligen öppnade dörren (och Queen Latifah och Salt N Pepa hjälpte till att hålla den öppen) är det fortfarande en svår kamp för kvinnor som tar sig an rapmusik. Endast Missy Elliott, Eve och en handfull andra har lyckats knäcka det tjocka glastaket i modern rap.
Ice-T, Power
Release Date: September 13, 1988
Nyckelspår:: Power-Tower, Power-Tower, Power-Tower, Power-Tower, Power-Tower, Power-Tower: ”Ice-T är ökänd för sitt senare ultravåld med Body Count (”Cop Killer” kom fyra år senare), men i sina tidiga dagar var han västkustens version av Big Daddy Kane: en hustler med ett samvete, en smidig ”OG”. T var inte främmande för vapen, droger och kvinnor (det ikoniska albumomslaget berättar det mesta av historien), men han hade också samma sorts skuldkomplex som skulle komma att prägla Tupacs bästa verk. N.W.A. var gangsters som sköt först, men Ice-T var gangster som affärsman.
Vad gjorde inte: Även om rimmen fortfarande är fräscha, så låter beatsen på Power rutinartade och uttjatade. Dessutom har Ice T:s hår (tack och lov) gått Jheri-krullens väg.