Kiji-rutten går längs halvöns västkust till staden Tanabe, där den delar sig i två andra rutter: Nakahechi och Ohechi. Nakahechi-rutten leder in i de karga inlandsbergen mot Kumano Hongū Taisha, och Ohechi-rutten fortsätter söderut längs kusten. Nakahechi-rutten var den mest populära för pilgrimsresor från Kyoto, Japans gamla huvudstad. De tidigaste uppteckningarna om denna rutt är från början av 900-talet. Leden har en lång historia av användning av människor med olika trosuppfattningar vilket har lett till blandad religiös symbolik som överlagrats och införlivats i själva pilgrimsfärdens inramning och etapper.
Den del av leden som är registrerad på Unescos världsarv börjar vid Takijiri-oji, som anses vara ingångspunkten till det heliga området i Kumano. Härifrån är det cirka 40 km bergig stig innan man når den mystiska Kumano Hongū Taisha. De flesta pilgrimsresor delar upp resan i en tvådagarsvandring. Chikatsuyu-oji ligger ungefär halvvägs, och de flesta pilgrimer övernattar här på en minshuku.
I Hongū utförde pilgrimerna ofta reningsritualer i Yunomine Onsen (Yunomine varma källa). Tsuboyu är en liten stuga vid bäcken som rinner genom den här isolerade byn, med ett litet klippbad som är den enda varma källan på världsarvet som är öppen för besökare. Badet användes för reningsritualer och dess legendariska helande effekter.
Rutten Kumano Kodō Dainichi-goe förbinder Kumano Hongū Taisha med Yunomine. Den är 2 km lång och är en brant uppstigning och går ner över ett litet pass.
Från Kumano Hongū Taisha åkte de flesta pilgrimer med båt på Kumanofloden till Kumano Hayatama Taisha i kuststaden Shingū. Detta 40 km långa avsnitt av Kumano Kodō är den enda flodpilgrimsvägen som är registrerad som världsarv. En väg över land förbinder Kumano Hongū Taisha med Kumano Nachi Taisha. De flesta pilgrimer tar två dagar för att genomföra denna vandring och övernattar i den lilla staden Koguchi. Sträckan mellan Hongū och Koguchi kallas Kogumotori-goe, och sträckan mellan Koguchi och Kumano Nachi Taisha kallas Ogumotori-goe.