Chaya (Cnidoscolus chayamansa) är en buske som är infödd på Yucatanhalvön i Mexiko. Den är också känd som trädspenat. Växten infördes till USA från Kuba för flera år sedan och växer nu vilt i Florida och Texas, men bladen och skotten används sällan här som grönsak. I vissa delar av Mexiko äter man chaya och använder den även som örtmedicin, men jag har läst att många mexikaner inte känner till den.
Chaya är ganska näringsrik; den ger faktiskt mer protein, kalcium, järn, C-vitamin och karotener än spenat. Bladen har också traditionellt använts för behandling av en mängd olika sjukdomar, bland annat fetma, njursten, hemorrojder, akne, ögonproblem och som laxermedel och vätskedrivande medel samt för att stimulera cirkulationen, förbättra matsmältningen och stärka fingernaglarna. Ingen av dessa traditionella användningsområden har dock undersökts vetenskapligt. Den enda studie som jag känner till visade att chaya-te administrerat till diabetiska kaniner sänkte blodglukosnivåerna, men dessa resultat betraktades som preliminära och jag har inte kunnat hitta några uppföljande studier.
Likt flera andra växter och bladgrönsaker innehåller chayabladen hydrocyanglykosider, som är giftiga föreningar, men de förstörs lätt vid tillagning. Chaya kokas traditionellt i 20 minuter och serveras med smör eller olja. Anledningen till att den inte ska kokas i en aluminiumgryta är risken för en toxisk reaktion som kan resultera i diarré.
Jag har ätit chaya och gillat det. Om man är försiktig med tillagningen finns det ingen anledning att inte prova det, men jag är inte säker på hur lätt det är att få tag på här. Den sägs vara enkel att odla, så om du är trädgårdsmästare kanske du vill odla din egen.
Andrew Weil, M.D.