Sugar For Bees

Av: Ann Harman

Att mata eller inte mata… (Jag ber om ursäkt till Will S.) Vi vill att våra honungsbin ska överleva och leva ett bra liv, men ibland är de i fara på grund av väderförhållanden. Långvarig torka, oavbrutet regn, för kallt eller för varmt vid fel tidpunkt kan göra nektarn knapp. Gräsbränder och skogsbränder kan decimera kvadratkilometer av möjligt foder. Den långa och stränga vintern håller bina kvar i boet, men de måste ändå äta för att hålla sig vid liv. För att hålla kolonierna vid liv tills förhållandena förbättras kommer många biodlare att vilja mata sina bin.

En kolonis energibehov är beroende av kolhydrattillgången – honung. Men om det är ont om inkommande nektar måste den ersättas med en lämplig föda. Nektar innehåller sackaros tillsammans med de små mängder färg- och smakämnen som tillhandahålls av den särskilda växten. Andra enkla och komplexa sockerarter finns också, men i mycket små mängder.

Gröna växter tillverkar alla sackaros som ett resultat av fotosyntesen och andra cykler (kommer du ihåg det från biologi på gymnasiet?). Klorofyllet och solskenet kombinerar atmosfärens koldioxid och vatten för att bilda glukos, följt av andra cykler för att bilda sackaros och en del fruktos.

Sackaros, en disackarid, är det viktigaste sockret som transporteras i alla gröna växter. Du kanske känner till lönnsirap som framställs av lönnträdets saft. Det är vatten och sackaros med färg- och smakföreningar som är karakteristiska för lönnträden.

Vi kallar sackaros för ”bordssocker” eller ”vitt strösocker”. Vårt bordssocker kommer från saft eller juice från sockerrör eller sockerbetor. Mer om dessa senare.

Sackaros som sådant kan inte användas av honungsbin eller människor eller ens av kor eller hästar. Sackarosmolekylen måste delas upp i de två enkla sockerarterna glukos och fruktos. Detta görs av ett enzym som kallas sucrase. I äldre böcker kan man se att det kallas invertas, men i dag är det ordet reserverat för växter. Sucrase är för djur (ja, det inkluderar bin och människor).

Enzymet, sucrase, hos bin finns i magsäcken (ventriculus) där matsmältningen sker. Sucrase finns också i de hypopharyngeala körtlarna hos födosökande bin. Det kan också finnas i spottkörtlar. Processen att omvandla sackaros till de två enkla sockerarterna i honung, glukos och fruktos, startas alltså av de födosökande bina.

Glukos är ett viktigt socker. Hjärnan kan inte fungera utan glukos. Det ger också energi till musklerna. Glukos underlättar också funktionerna i kroppens celler. Hur är det med fruktos? Det tillför energi men hjärnan använder det inte. Hos människor metaboliseras fruktos faktiskt av levern.

Fruktos är visserligen ett viktigt socker men kan orsaka problem. För att förstå det problemet måste vi möta hydroximetylfurfural. Det är ett grymt kemiskt namn, så det kallas HMF. Detta ämne är giftigt för honungsbin. Egentligen är det inte heller bra för människor.

HMF bildas av fruktos. Uppvärmning av fruktos gör att det bildas HMF. Syror, t.ex. ättika (ättiksyra), citronsaft (citronsyra) och ”gräddfil” (vinsyra), bildar HMF när de tillsätts till fruktos. Våra egna livsmedel, t.ex. färska grönsaker (gröna växter), innehåller en mycket liten mängd fruktos. När de tillagas bildas HMF i mycket små mängder. Nivån i våra kokta grönsaker är dock inte farlig.

Flera typer av sockerarter säljs som bifoder:

• Invertsocker, en blandning av glukos och fruktos, används av bagerier
• Drivert®, mycket fina kristaller av sackaros plus 8 % fruktos
• High Fructose Corn Syrup, HFCS
• Sackaros, bordssocker

Låtsas oss se hur några av dessa sockerarter framställs. Invertsocker, som används av kommersiella bagerier, tillverkas genom en av två processer: genom syrahydrolys som producerar HMF och enzymatiskt som inte gör det. Tyvärr finns det inget sätt att veta vilken process som använts när man köper invertsocker.

Beekeepers tillverkar invertsocker, kallat fondant, genom att koka en lösning av sackaros och vatten. Recept finns för detta i många biodlingsböcker. Tyvärr kräver recepten att man tillsätter en syra, citronsaft eller vinstenkräm. För att denna kokta fondant ska få rätt konsistens måste temperaturen vara 115 °C (238 °F). Tillsatsen av syra plus den höga temperaturen gör att HMF bildas. En okokad fondant kan tillverkas genom att bara blanda socker med majssirap med hög fruktos. HFCS kan dock innehålla HMF.

Majssirap med hög fruktos framställs faktiskt av majs genom en ganska komplicerad process. Biodlare använder vanligtvis HFCS 55 som innebär att 55 procent är fruktos och 42 procent är glukos. HFCS innehåller inte HMF i den form den är tillverkad. Siropen lämnar fabriken i stora tankbilar av metall. HMF börjar bildas vid cirka 45 °C (113 °F). Tankarna fulla med HFCS ute på motorvägarna under varma sommartider innebär att innehållet lätt kan nå den temperaturen och högre. Dessutom kommer sirapen att distribueras till återförsäljare som kan placera den i metalltrummor för utdelning eller försäljning. Om dessa trummor förvaras i den varma solen kommer ännu mer HMF att bildas. Ju högre temperatur desto mer HMF bildas. Ju längre man utsätts för högre temperaturer, desto mer HMF bildas. Det är omöjligt för någon att veta vad HMF-innehållet är i en viss sats av sirap. Kemisk analys är inte ekonomisk.

Hur är det med honung – binas naturliga föda? Honung innehåller fruktos. Så den honung som bina lagrar i kupan innehåller inte HMF. Upprepad uppvärmning eller för hög temperatur ger dock HMF. Om honung förvaras i rumstemperatur under mycket lång tid kommer den att innehålla mycket små mängder HMF, inte giftiga nivåer. Om honungen bränns under biodlarens bearbetning kan den säkert innehålla en större mängd HMF. Därför är bränd honung kanske inte det bästa valet av föda för bin. Honung förser bina med näringsämnen, t.ex. vissa vitaminer och mineraler, men i små mängder. Den lämnar rester i tarmen som måste elimineras.

Honung har ett problem som många biodlare inser. Den kan innehålla sporer av amerikansk yngelröta (AFB). Vilken burk honung som helst från en stormarknad kan innehålla dessa sporer, redo att infektera en frisk koloni. (Som tur är får vi människor inte AFB.) En biodlare måste känna till hälsan hos den koloni som levererar honungen. Annars kan den honungen vara en tyst dödlig dos av föda.

Är det något annat som bin kan utfodras med? Låt oss ta en tur till snabbköpet och till och med till internet. Wow! Det finns ett enormt utbud av söta saker! Det finns Karo® ljus och mörk majssirap, melass, agavesirap, sötpotatissirap, lönnsirap, pannkakssirap, fruktsirap. Sedan ser vi urvalet av sockerarter: brunt socker, ljusbrunt socker, demarara-socker, ekologiskt socker eller ekologisk indunstad sockerrörsjuice (kan se lite brunaktig ut), turbinado, palmsocker, pulveriserat socker (innehåller 3 % majsstärkelse för att förhindra att det klumpar ihop sig). Och sedan ser vi de konstgjorda sötningsmedlen som Stevia och Aspartan.

Är något av dessa användbart som bifoder? NEJ! Absolut inte! Kristallsockret har melass som ger sackaroset lite färg och smak. Melass är giftigt för bin liksom de konstgjorda sötningsmedlen. Även om vi kan äta dessa sötningsmedel utan problem kan inte bina göra det. Karo® light majssirap innehåller vanilj och salt, vilket gör den olämplig som biföda. Mörk sirap kan innehålla melass samt andra färg- och smakämnen. Binas enkla matsmältningssystem kan bearbeta sackaros från växtnektar. De mycket små mängderna färg- och smakämnen i nektar är inte i giftiga mängder.

Så vad är den bästa kolhydraten att ge våra bin när de har brist på inkommande nektar eller inte har tillräckligt med lagrad honung?

SUCROSE. Vitt strösocker, bordssocker. Det är faktiskt den renaste, renaste maten i ditt hem! Det består av exakt ett ämne – sackaros. Det smälts fullständigt av honungsbiet och lämnar inga rester i tarmen. I kalla klimat, när bina inte kan ta reningsflygningar lätt eller ofta, bildas det därför inga rester i tarmen. Sackaros är stabilt, det bryts inte ner. Om det hålls torrt håller det i otaliga år.

Som tidigare nämnts framställs vårt bordssocker, sackaros, från sockerrör och sockerbetor. Sockret från båda är identiskt – båda består till 99,95 procent av sackaros. Skillnaden på 0,05 % beror på bearbetningen, på användningen av olika klarningsmedel. Dessa är dock inte giftiga för bin eller människor. De är helt säkra, vanliga oorganiska föreningar.

Jag kan höra någon skrika – Vänta ett ögonblick! Sockerbetor är genetiskt modifierade! Det har inget att göra med sackarosmolekylen. GMO påverkar proteiner i en växt. Sackaros är inte ett protein. Sukrosemolekylen påverkas inte av någon genetisk omläggning – den skulle inte vara sackaros om den påverkades.

Sockersirap, en vätska, är lämplig utom i vinterkylan när bina är samlade. De kan inte avlägsna vattnet från sirapen särskilt bra. Det finns ett enkelt sätt att utfodra sackaros som fast substans om utfodring mitt i vintern är nödvändig. Det här receptet är snabbt och enkelt och utnyttjar binas metaboliska vatten för att göra sackaros tillgängligt.

10 pund vitt strösocker

8 ounces (en mätbägare) vatten

Blanda väl – du har nu ”vått socker”.

Gör plattor på vaxpapper eller plastfolie som får plats under det inre locket. Låt dem ligga i rumstemperatur över natten. På morgonen kommer de att vara hårda som en tegelsten. Dra av plastfolien innan de läggs på toppstängerna.

Ett välmatat bi är ett lyckligt och hårt arbetande bi. Förstå ditt klimat och håll ett öga på vädret. Utfodra vid behov. Dina bin kommer att uppskatta denna uppmärksamhet.