Mut (Maut, Mwt) var modergudinna i Thebe (Waset, i det fjärde området i Övre Egypten). De gamla egyptierna betraktade gamen som en skyddande och vårdande mor, och därför var deras ord för mor också ordet för en gam, ”Mwt”.
Mut avbildades antingen som en kvinna, ibland med vingar, eller som en gam, vanligen iklädd kunglighetens kronor – hon avbildades ofta iklädd Egyptens dubbla krona eller gävlehuvudbonaden för drottningarna från Nya riket. Ibland avbildades hon som en hane, dels för att hon var ”Mut, som föder, men själv inte föddes av någon”, dels på grund av den vidskepliga tron att det i själva verket inte fanns några manliga gribbar (hanen är nästan identisk till utseendet med honan). I senare tider avbildades Mut som en kvinna med huvudet av en lejoninna, en ko eller en kobra, då hon tog på sig de andra egyptiska gudinnornas attribut.
Mut ersatte Amuns tidigare hustru, Amanuet (den osynliga gudinnan) under det mellersta riket. Mut ansågs ha funnits sedan urminnes tider och existerade tillsammans med Nun, urvattnet (möjligen för att hon ersatte Amaunet som var en av de gamla gudarna i Ogdoad – de stora åtta – som levde i vattnet).
Hon dyrkades till en början som en lokal gudom, men steg till en framträdande position som gudarnas drottning när hennes make, Amun, blev den främsta nationella guden under det nya riket. Thebe blev Egyptens huvudstad och de tebanska gudarna blev de nationella gudarna. Som ett resultat av detta var Mut också nära förknippad med drottningen, nationens moder. Hon var särskilt populär hos drottningarna under artonde och nittonde dynastierna, framför allt hos faraon Hatshepsut och Nefertari Merytnmut (”Nefertari, Muts älskade”), Ramessess II:s huvudfru.
När hennes make Amun slogs samman med solguden Ra, som Amun-Ra, ärvde Mut titeln ”Ras öga” (en titel som även förknippas med bland annat Sekhmet, Hathor, Tefnut, Bast och Wadjet). ”Rais öga” var Ras dotter i form av ett lejon som förkroppsligade solens häftiga hetta. Mut var dock också ”Moder till solen i vilken han stiger upp” – vilket gör henne till både mor och dotter till solguden. Ursprungligen ansågs Montu (den tebaniska krigsguden) vara deras son, men han ersattes av Khonsu (månguden).
Den tebanska triaden Amun, Mut och Khonsu dyrkades i Amuns tempel i Luxor (Ipet-Resyt). Även om hennes dyrkan var centrerad kring Thebe, dyrkades hon också i Djannet (Tanis), Zau (Sais), oaserna i Kharga och Dakhla.
Mut var också nära förknippad med ett antal andra gudinnor, såsom Isis och Nut, och dyrkades som en medlem av ett antal sammansatta gudomar. Tillsammans med Isis och Nekhbet bildade hon den gudom som kallades ”Mut-Isis-Nekhbet, den stora modern och kvinnan”. Hon var en bevingad gudinna med lejonfötter, en erigerad penis och tre huvuden (huvudet på en lejoninna som bar Mins dubbla fjäderprydda huvudbonad, huvudet på en kvinna som bar Egyptens dubbla krona och huvudet på en gam som bar Nedre Egyptens röda krona).
Med Bast och Sekhmet var hon Sekhmet-Bast-Ra, en annan trehövdad gudom (huvudet på ett lejon med fjäderklädd huvudbonad, en kvinna som bär den dubbla kronan och en gam som bär den dubbla fjäderklädda huvudbonaden). I denna form beskrivs hon i De dödas bok som skyddande de döda från att bli störda. Hon dyrkades också som Mut-Wadjet-Bast, Mut-Temt och Mut-Sekhmet-Bast-Menhet.
Under Nya riket var en av de mest populära helgdagarna Muts fest i Thebe. En staty av gudinnan placerades på en bark och seglade runt ”Isheru” (den lilla halvmåneformade heliga sjön vid hennes tempel i Karnak). Man firade också under nyårsfestivalen när Amuns staty reste från sitt tempel i Luxor ner till Karnak för att besöka henne. Ursprungligen var detta för fruktbarhetsgudinnan Opet (möjligen en aspekt av Taweret), som ett sätt att försäkra sig om fruktbarhet för det kommande året.
Templet ”Hwt-Mwt” (”Muts egendom”) låg söder om Amen-Ras stora tempel, med en allé av sfinxer som närmade sig det. Hon dyrkades där som ”Mut, Isherus stora dam, himlens dam, gudarnas drottning”. Märkligt nog finns det få avbildningar av henne i sin gamform i detta tempel. Däremot finns det många avbildningar av henne som Sekhmet, ”Ra:s öga” – ett antal av dem verkar ha transporterats från Amenhotep III:s gravtempel på den västra stranden. Man tror att templet ursprungligen inrättades av Hatshepsut och Thuthmose III och sedan utvidgades av Seti I, Ramses II, Ramses III och kung Tarqa (25:e dynastin). Hon dyrkades fram till romartiden, då hennes tempel förföll.
Bibliografi
- The Complete Gods and Goddesses of Ancient Egypt (2003) Richard H. Wilkinson
- Egyptian Mythology (1997) Simon Goodenough
- Gods of Ancient Egypt (1996) Barbara Watterson