PHILADELPHIA-Humöret förbättras inom 24 timmar efter ett anfall hos patienter med epilepsi och depression, enligt data som beskrivs vid det 69:e årsmötet för American Epilepsy Society. Förbättringen är dock övergående; humöret återgår till utgångsnivån inom två veckor. Större förbättringar av humöret förekommer hos patienter med fokala anfall jämfört med patienter med generaliserade anfall.
Anecdotala patientrapporter om betydande förbättring av humöret efter anfallet fick flera läkarstudenter, däribland Maureen Cassady, en andraårsstudent vid University of Maryland School of Medicine and Medical Center i Baltimore, att studera humöret efter anfallet hos patienter med epilepsi vid universitetets epilepsiövervakningsenhet (EMU). Forskarna antog att eftersom epileptiska anfall liknar den aktivitet som elektrokonvulsiv terapi framkallar i hjärnan, skulle humöret hos patienter med epilepsi förbättras under den postiktala perioden. De försökte också fastställa om lokaliseringen av anfallets början är relaterad till det periiktala humöret.
Maureen Cassady
En pågående studie i EMU
Jennifer Hopp, MD, biträdande professor i neurologi, och Scott Thompson, PhD, ordförande i fysiologi, båda vid University of Maryland School of Medicine, ledde studien. Forskarna började rekrytera deltagare till den pågående studien i juni 2014. Deltagare som kan komma i fråga är vuxna med adekvat kognitiv funktion, enligt bedömning av Mini-Mental Status Examination. Patienterna genomgår kontinuerlig EEG-övervakning i University of Maryland Medical Center EMU, och EEG:erna avläses av epileptologer som ställer diagnoser. Forskarna samlar in data om deltagarnas mediciner, särskilt antiepileptiska och antidepressiva läkemedel, och dessa data kommer att analyseras i en framtida fas av studien.
I samband med intagningen på EMU fastställer forskarna patienternas grundstämning med hjälp av Beck Depression Inventory (BDI) och Beck Anxiety Inventory. Om en patient får ett anfall på EMU svarar han eller hon på samma två frågeformulär vid flera tidpunkter inom 24 timmar efter anfallet. Slutligen genomför utredarna en tvåveckors uppföljning per telefon.
I september 2015 hade 76 patienter registrerats i studien. Av denna population hade 35 patienter fått anfall i EMU. Femton patienter hade icke epileptiska anfall och 20 patienter hade epileptiska anfall. Av de 20 patienterna med epileptiska anfall hade 15 patienter ett anfall med fokalt debut och fem patienter ett generaliserat debutanfall.
I patienter med icke-epileptiska anfall och patienter med epileptiska anfall låg det genomsnittliga humöret inom intervallet för mild depression, enligt BDI-skalan. Grundhumöret låg inom intervallet för mild depression och skilde sig inte signifikant mellan patienter med generaliserade anfall och patienter med fokala anfall. Dessutom hade alla patienter med anfall en låg nivå av ångest, oavsett område där anfallet uppstod.
Största förbättring vid frontallobsepilepsi
Inom 24 timmar efter ett anfall förbättrades ångest och depression, och det genomsnittliga humöret återgick efter två veckor till ungefär samma nivå som vid utgångsläget. I genomsnitt hade deltagarnas depression förbättrats avsevärt fyra timmar efter anfallet och ångest hade förbättrats avsevärt 12 timmar efter anfallet.
När forskarna undersökte data efter lokalisering av anfallet fann de att patienter med fokal epilepsi hade en större förbättring av depressionen 24 timmar efter anfallet, jämfört med patienter med generaliserade anfall. Dessutom hade patienter med fokal-onset anfall en förbättring av ångest inom 24 timmar efter anfallet, medan patienter med generaliserat-onset anfall inte upplevde någon signifikant förändring av ångest.
För övrigt, av två patienter med frontallobsepilepsi, rapporterade båda en allvarlig nivå av begynnande depressionspoäng och upplevde den största humörförbättringen inom denna 24-timmars postiktala period. Denna förbättring var mycket större än hos patienter med temporallobsepilepsi. Skillnaden i ångestsymtom mellan grupperna var inte lika uttalad.
I framtiden planerar Cassady och kollegor att undersöka om förändringar i läkemedelsdoser är korrelerade med förändringar i humöret. De avser också att undersöka om patienter med förlust av hippocampal volym är mer benägna att visa värre symtom på ångest och depression vid baslinjen och mindre benägna att visa förbättringar i humöret efter ett anfall. Slutligen kommer gruppen också att studera humöret i samband med periictala anfall hos patienter med icke-epileptiska anfall.
-Erik Greb