Gravyrtryck, fotomekanisk djuptrycksprocess där den bild som ska tryckas består av fördjupningar eller fördjupningar på tryckplattans yta. Processen är motsatsen till relieftryck, där bilden lyfts upp från plåtens yta. Tryckaren formar bilden genom att för hand skära in i plåten eller genom att använda syror eller andra kemikalier för att etsa plåten längs linjerna för den önskade bilden. Tryckaren täcker sedan plåten med bläck och torkar bort bläcket från den högre ytan, vilket gör att fördjupningarna, eller intaglioområdena, är fyllda med bläck. Papper som pressas mot plåten absorberar sedan bläck från de nedtryckta områdena. Genom att variera djupet på fördjupningarna får man tonala graderingar i den tryckta bilden.
I fotogravyren eller rotogravyren (roterande fotogravyr) etsar man in en negativ bild i en koppartryckscylinders yta i form av små celler och prickar av olika storlek och olika djup. Dessa utgör typtecknen och konstverket med dess tonala graderingar. När tryckcylindern roterar på pressen appliceras färg på den med hjälp av en rulle, en spray eller ett bad, och ett flexibelt metallblad som kallas rakkniv tar bort överflödig färg så att ytan blir ren och färgen endast finns kvar i fördjupningarna. Papper matas mellan den färgade tryckcylindern och en avtryckscylinder som är belagd med en elastisk filt, som trycker pappret mot tryckcylindern. Intaglioområdena överför sedan färg till pappret.
Tjuvtrycksprocessen kräver noggranna förberedelser, men den ger god tryckkvalitet och färg, även på billigare papper. Tryckcylindern kan förkromas för att hålla i långa upplagor och till och med replikeras om så önskas. Därför används djuptryck för långa upplagor av tidskrifter och kataloger och färgbilagor till tidningar. Processen utvecklades ursprungligen för högkvalitativ bildreproduktion. Den används också för att göra konsttryck.