I de senaste psykofysiologiska konceptualiseringarna av orienteringsresponsen (OR) inom ramen för informationsbearbetning betraktas OR alltmer som ett ”krav på bearbetningsresurser”, något som framför allt kan härledas från variationer i den händelserelaterade hudkonduktivitetsresponsen (SCR). Den aktuella studien var därför inriktad på vissa implikationer som följer av denna ram eller detta perspektiv, särskilt när det gäller frågan om huruvida stimuli som framkallar hudkonduktansresponser obligatoriskt får/framkallar behandlingsprioritet eller inte. För att undersöka om dessa elektrodermala reaktioner innebär att uppmärksamheten fångas upp eller om de bara är ett krav på bearbetningsresurser, sattes korta (1 s) rena sinustoner på 65 dB med plötslig början (som vanligen används som orienteringsstimuli) in i ett reaktionstidsparadigm med en extra minnesbelastning. Denna belastning gavs i första hand eftersom minnesprocesser spelar en nyckelroll i teorier om orientering och habituering. Uppgiften genomfördes under två olika komplexitetsförhållanden, faktoriellt kombinerade med en nyhetsvariation av de tillagda auditiva stimuli. Resultaten visade på en avsevärd försämring av uppgiftens prestanda efter förekomsten av tonerna, som dock var beroende av uppgiftens komplexitet och av tonernas nyhet. Försämringen av uppgiften är särskilt anmärkningsvärd eftersom försökspersonerna ombads undvika distraktioner genom att vara uppmärksamma på uppgiften och eftersom tonerna introducerades som subsidiära och uppgiftsirrelevanta. Tillsammans med de uteblivna effekterna av uppgiftens komplexitet på den fasiska och toniska elektrodermala aktiviteten tyder resultaten på att konceptualiseringar av informationsbearbetning av OR endast kan utgöra ett meningsfullt heuristiskt bidrag till den teoretiska utvecklingen av mänsklig orientering och dess habituering om inställningen av behandlingsprioritet, dess villkor och dess konsekvenser beaktas på ett adekvat sätt. Dessutom verkar det lovande att betrakta styrkan hos SCR som ett index för hur brådskande det är med en utarbetad, uppmärksamhetskrävande bearbetning och inte som en perifer fysiologisk manifestation av OR, eller som ett krav på ospecifika bearbetningsresurser. Ett sådant synsätt skulle också göra rättvisa åt aspekten prioritering. De tillräckliga villkoren för att en OR skall uppstå skulle i detta sammanhang bland annat kunna likställas med några av de villkor som aktiverar en mekanism för selektiv uppmärksamhet och, som ett möjligt resultat, som leder till ytterligare och mer utarbetad behandling av potentiellt viktig information.