Vecka för medvetenhet om psykisk ohälsa inleds den här veckan. Psykisk sjukdom kan få förödande konsekvenser. Självmord är till exempel den tredje vanligaste dödsorsaken bland unga människor och är ofta ett resultat av psykiska sjukdomar som drabbar människor när de är som mest sårbara. Självmordstankar kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller bakgrund och ofta går tecken obemärkta förbi. För att bidra till att förebygga självmord måste man förstå de verktyg som finns tillgängliga för att hjälpa dem som kan lida av psykisk ohälsa.
Tjugoårigas självmord i USA förblir jämförelsevis högt i åldersgruppen 15-24 år med 4 000 självmord i denna åldersgrupp 2004, vilket gör det till den tredje vanligaste dödsorsaken för personer i åldern 15-24 år. År 1999 var självmordsfrekvensen bland vuxna mellan 35 och 64 år 13,7 dödsfall per 100 000 amerikaner. År 2010 hade den siffran stigit med mer än 28 procent till 17,6 självmordsdödsfall per 100 000 personer.
Om du tror att en vän eller nära anhörig kan lida av psykiska problem ska du inte ignorera problemet. Man kan lära sig effektiva sätt att prata med en person som lider av psykisk sjukdom eller depression och man kan prata om självmord utan att öka risken för skada. Familjemedlemmar eller vänner kan och måste hjälpa till.
Lagstiftningen i delstaten New York tillhandahåller vissa medel för att skydda enskilda personer, även när uppsökande verksamhet, terapi, medicinering och andra mindre restriktiva försök att hjälpa har misslyckats. Liknande lagar finns i andra stater. I denna artikel beskrivs två viktiga rättsliga verktyg som finns i New York:
Kendra’s Law
Under 1999 inträffade flera incidenter i New York där personer med obehandlad psykisk ohälsa blev våldsamma och orsakade allvarlig skada eller död för andra. Två särskilda händelser ägde rum i stadens tunnelbanesystem. Vid den ena händelsen knuffade Andrew Goldstein, en 29-årig man med diagnosen schizofreni, Kendra Webdale framför ett motkommande N-tåg till hennes död. Julio Perez, en 43-årig man med psykisk ohälsa, knuffade Edgar Rivera framför ett tåg av typ 6 som körde uppåt i staden, vilket ledde till att han förlorade sina ben. Både Goldstein och Perez hade skrivits ut från psykiatriska inrättningar med liten eller ingen medicinering.
Kendra’s Law, avsnitt 9.60 i NYS Mental Health Law, är ett livräddande verktyg för familjer, eftersom den kan tvinga en person att genomgå psykiatrisk behandling. Lagen, som antogs 1999, hedrar Kendra Webdale och föreslogs ursprungligen av National Alliance on Mental Illness (NAMI). Den ger domare befogenhet att utfärda order som kräver att personer som uppfyller vissa kriterier regelbundet genomgår psykiatrisk behandling. Om de inte följer lagen kan det leda till en inlåsning i upp till 72 timmar. Kendra’s Law kan inte kräva att en patient tar medicin mot sin vilja.
Kendra’s Law avsåg att skapa ett rättsligt förfarande för vissa personer, t.ex. familjemedlemmar eller vänner till psykiskt sjuka personer, för att begära att domstolen ska beordra påstådda allvarligt psykiskt sjuka personer att acceptera behandling som ett villkor för att kunna leva i samhället innan de blir ”farliga för sig själva eller andra”. Lagstiftarna var överens om att lagen ska verka för att förebygga våld, inte kräva det. Ambulansvård utgör ett billigare, mindre restriktivt och mer humant alternativ till slutenvård, som kräver att en person blir en fara för sig själv eller andra.
En person, 18 år eller äldre, som uppfyller ett av åtta kriterier, kan ansöka hos en domstol om assisterad öppenvårdsbehandling för en påstådd psykiskt sjuk person. Den påstått psykiskt sjuka personen måste vara minst 18 år gammal, lida av en psykisk sjukdom och det är osannolikt att han eller hon kan överleva säkert i samhället utan övervakning, baserat på en klinisk bedömning. Lagen innehåller sju definierade kriterier som domstolen ska beakta utifrån en standard för klara och övertygande bevis.
Om domstolen genom klara och övertygande bevis finner att personen i framställningen uppfyller kriterierna, och en skriftlig behandlingsplan har lämnats in, kan domstolen besluta att personen ska få assisterad öppenvårdsbehandling.
Ofrivilligt åtagande
Ofrivilligt åtagande utgör ett mer restriktivt rättsligt tillvägagångssätt för att hjälpa en påstådd psykiskt sjuk person. En familjemedlem eller vän, eller en annan person som uppfyller en av elva kategorier, kan begära tvångsomhändertagande av en påstådd psykiskt sjuk person.
I enlighet med New York State Mental Hygiene Law avsnitt 9.27 kan en påstådd psykiskt sjuk person tvångsomhändertas till en mentalvårdsinrättning om:
- två läkare är överens och lägger fram intyg om att personen har en psykisk sjukdom för vilken vård och behandling på ett mentalsjukhus är nödvändig för hans eller hennes välfärd,
- personens omdöme är alltför nedsatt för att han eller hon ska kunna förstå behovet av sådan vård och behandling, eller,
- som en följd av sin psykiska sjukdom utgör personen ett väsentligt hot om skada mot sig själv eller andra. ”Väsentligt hot om skada” kan omfatta i) personens vägran eller oförmåga att tillgodose sitt grundläggande behov av mat, husrum, kläder eller hälsovård, eller ii) personens historia av farligt beteende i samband med bristande efterlevnad av behandlingsprogram för psykisk hälsa.
Fredsofficerare, poliser eller en ambulanstjänst får transportera den person som påstås ha en psykisk sjukdom på den undersökande läkarens begäran.
När personen anländer till en mentalvårdsinrättning måste en psykiatriker i personalstyrkan på ett sjukhus, som inte är en av de två ursprungliga intygsgivande läkarna, undersöka och bekräfta att personen uppfyller normen för ofrivillig vård. Patienten får hållas kvar ofrivilligt i upp till 60 dagar. Patienten kan hållas ofrivilligt kvar efter 60 dagar om sjukhuset ansöker om ett domstolsbeslut om kvarhållande och domstolen är övertygad om att patienten fortsätter att uppfylla standarden för ofrivillig kvarhållande.
Vårt samhälle behöver mer resurser och förståelse för att hjälpa dem som drabbas av psykisk ohälsa. Individer och organisationer bör förespråka att regeringen ska tillhandahålla mer tillgängliga och tillgängliga psykiska hälso- och rådgivningstjänster för personer med psykisk ohälsa. Om behandling, terapi och andra mindre restriktiva insatser inte lyckas hjälpa en påstådd psykiskt sjuk person måste anhöriga veta att det finns lagar som gör det möjligt för dem att vidta åtgärder för att hjälpa till. Individer bör söka hjälp av en erfaren advokat för denna svåra situation.