Vad är equine recurrent uveitis?
Equine recurrent uveitis (ERU), även känd som månblindhet, är den vanligaste orsaken till blindhet hos hästar i världen. Den drabbar 2-25 % av hästarna globalt och 56 % av de drabbade hästarna blir så småningom blinda. Mer än 60 % av de drabbade hästarna kan inte återgå till sin tidigare arbetsnivå. ERU kännetecknas oftast av upprepade episoder av inflammation i ögats uveala trakter (det mellersta skiktet), som omfattar ett eller båda ögonen. En subklinisk manifestation, känd som insidiös uveit, uppvisar inga yttre smärtsamma episoder, utan är i stället en konstant låggradig inflammation (inte episodisk) som orsakar kumulativa skador på ögat. Kumulativa skador som orsakas av ERU kan leda till grå starr, glaukom och så småningom blindhet. Även om inte alla hästar som upplever en enda episod av uveit kommer att utveckla ERU, är de i riskzonen för sjukdomen.
Equine recurrent uveitis antas vara en komplex autoimmun sjukdom som påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer. Appaloosa-hästar är särskilt mottagliga för ERU, och i synnerhet för bilateral sjukdom, vilket tyder på att genetik spelar en viktig roll för risken för ERU hos denna ras. Appaloosa-hästar löper åtta gånger större risk att utveckla ERU än andra raser och löper betydligt större risk att bli blinda på ett eller båda ögonen. Genetiska studier har identifierat LP, den allel som orsakar det vita fläckmönstret, som en riskfaktor för ERU i rasen, där homozygoter löper störst risk (LP/LP). Alla homozygoter drabbas dock inte och arbete pågår för att klarlägga andra genetiska riskfaktorer (både genetiska och icke-genetiska). Andra raser med hög förekomst av ERU i USA är American Quarter Horse, Thoroughbred, Warmblood, Hanoverian och American Paint Horse. Genetiska studier har också identifierat en genomisk plats som är förknippad med sjukdom hos warmbloods, men det finns inget genetiskt test tillgängligt för warmbloodsraser.
Infektiösa organismer, särskilt Leptospira spp har också förknippats med ERU. Ökad förekomst av komplikationer och synförlust har rapporterats hos hästar som drabbats av leptospiros-associerad ERU, särskilt Appaloosas. De exakta mekanismer genom vilka Leptospira spp. orsakar ERU är okända. Högre prevalens av ERU rapporteras i tropiska, tempererade klimat än i torra, torra klimat. Detta kan bero på skillnader i Leptospira spp i miljön.
Det finns för närvarande inget botemedel mot ERU.
Vilka kliniska tecken på recidiverande uveit hos hästar?
Episoder av rodnad, tårar och skelning kan vara tidiga indikatorer på ögonproblem. Equine recurrent uveitis kan drabba ett öga eller 
båda ögonen, och kan orsaka allvarligare tecken på ett öga än på det andra ögat. Sjukdomen tenderar att öka i svårighetsgrad vid upprepade episoder. Den smygande formen uppvisar dock ofta inga yttre smärtsamma episoder.
Sjukdomen klassificeras i 3 syndrom:
- Klassiskt – Denna form är den vanligaste och kännetecknas av perioder med till synes smärtsam, aktiv inflammation i ögat/ögonen som skiljs åt av perioder med ingen eller låg grad av inflammation. De upprepade attackerna leder ofta till synförlust. Raser som är predisponerade för denna form är bland annat warmbloods och islandshästar.
- Insidious – Hästar med insidious ERU har vanligtvis en ihållande, låggradig inflammation i ögonen. Tillståndet är ofta inte smärtsamt utåt, men leder till gradvis förstörelse av ögonvävnad och degeneration av strukturer i ögat, vilket resulterar i synförlust. Denna form är vanligast hos Appaloosas och har observerats hos dragraser.
- Posterior – Posterior ERU kännetecknas av inflammation av strukturer i ögats bakre del (glaskropp, näthinna, aorta). Retinadegeneration är vanlig, och denna form ses oftast hos varmblod och dragraser.
Hur diagnostiseras hästars återkommande uveit?
Diagnosen ERU ställs genom kliniska och oftalmiska undersökningar och anamnes på dokumenterad återkommande eller ihållande inflammation i ett eller båda ögonen. Det är viktigt att undersöka de främre (främre) och bakre (bakre) delarna av ögonen för att identifiera tecken som överensstämmer med ERU och utesluta andra okulära sjukdomar. En fluoresceinfärgning kan användas för att bedöma hornhinnans hälsa och skilja den från andra okulära sjukdomar. Fullständig blodstatus (CBC) och biokemi i serum kan utföras, tillsammans med serologiska tester för Leptospira spp.
Sedvanliga fynd vid ögonundersökningen i samband med ERU är bl.a. hornhinneödem, kammarvattentäthet, bakre synechia, korpora nigra-atrofi, kataraktbildning, glaskroppsdegeneration, retinalt ödem eller retinaldegeneration.
Hur behandlas hästars återkommande uveit?
Behandlingen av ERU är inriktad på att eliminera eller minska inflammation i ögat/ögonen, bevara synen, lindra smärta och minimera återkommande episoder av inflammation. Topiska kortikosteroider (prednisolon, dexametason), icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) (flurbiprofen, diklofenak, suprofen, bromfenak) och mydriatika (atropin) används för att minska inflammation och minimera skador under en aktiv episod. Dessa behandlingar är dock inte nödvändigtvis effektiva för att förhindra återfall i sjukdomen.
Injektioner av kortikosteroider (metylprednisolon, gentamicin eller triamcinolon) i ögat/ögonen används för att behandla allvarliga fall. Systemiska läkemedel inkluderar NSAID (flunixin meglumin, fenylbutazon) och kortikosteroider (dexametason, prednisolon).
Kirurgiska alternativ för att behandla ERU är suprachoroidalt cyklosporinimplantat och kärnvitrektomi. Cyklosporinimplantatet är en anordning med långvarig frisättning som ger terapeutiska doser av cyklosporin A i upp till tre år efter det att det har implanterats. Detta tillvägagångssätt har visat sig framgångsrikt kontrollera inflammation och minimera återfall. Vid kärnvitrektomi, som utförs under allmän anestesi, avlägsnas kärnan i glaskroppen för att avlägsna skräp (inklusive organismer som Leptospira spp) som fastnat i glaskroppsvätskor. Vätskan ersätts sedan med saltlösning. Detta tillvägagångssätt kan förbättra synen, minimera episoderna och fördröja utvecklingen av de kliniska tecknen.
Enucleation (avlägsnande av ögat) rekommenderas i ERU-angripna ögon som är smärtsamma eller har blivit blinda.
Vilken prognos har hästar med recidiverande uveit?
Främre diagnos och ingripande är förknippat med den bästa prognosen för ERU-angripna hästar. Prognosen på lång sikt är försiktig. Nuvarande behandlingar kan bromsa utvecklingen av inflammationen i ögat, men är inte botande. Mer än 60 % av de drabbade hästarna kan inte återgå till tidigare arbetsnivåer och cirka 56 % av ERU-berörda hästar blir så småningom blinda. ERU-berörda hästar med glaukom eller grå starr löper större risk att bli blinda och det är också mer sannolikt att det drabbade ögat måste avlägsnas (enukleation).
Hur kan återkommande uveit hos hästar förebyggas?
Geniska risker för ERU har rapporterats hos Appaloosas (insidious ERU) och tyska warmbloods (posterior ERU). Risken för ERU hos Appaloosas kan utvärderas med hjälp av det genetiska LP-testet. Hästar med två kopior av LP-mutationen (homozygot LP/LP) löper större risk att utveckla ERU än hästar utan leopardspottingmönster (N/N). Det är viktigt att notera att det behövs forskning för att fastställa om LP-mutationen är ansvarig för ERU, eller om LP helt enkelt ärvs tillsammans med den orsakande mutationen (dvs. ligger i närheten på DNA). Hästar som testar LP/LP bör dock få sina ögon undersökta ofta av en veterinär ögonläkare för tidig upptäckt och behandling om och när inflammation upptäcks.
För mer information:
UC Davis Veterinary Genetics Laboratory Leopard Complex (Appaloosa spotting) genetic testing
Rockwell, H., Mack, M., Famula, T., Sandmeyer, L., Bauer, B., Dwyer, A., Lassaline, M., Beeson, S., Archer, S., McCue, M., Bellone, R.R. 2019. Genetisk undersökning av återkommande uveit hos Appaloosa-hästar. Animal Genetics 51: 111-116.
Saldinger, L.K., Nelson, S.G., Bellone, R.R., Lassaline, M., Mack, M., Walker, N.J., Borjesson, D.L. 2019. Hästar med recidiverande uveit hos hästar har en aktiverad CD4+ T-cellsfenotyp som kan moduleras av mesenkymala stamceller in vitro. Veterinary Ophthalmology 23(1): 160-170.
Fritz, K.L., Kaese, H.J., Valberg, S.J., Hendrickson, J.A., Rendahl, A.K., Bellone, R.R., Dynes, K.M., Wagner, M.L., Lucio, M.A., Cuomo, F.M., Brinkmeyer-Langford, C.L., Skow, L.C., Mickelson, J.R., Rutherford, M.S., McCue, M.E. 2014. Genetiska riskfaktorer för insidious equine recurrent uveitis hos Appaloosa-hästar. Animal Genetics 45(3): 392-399.