Replacering av retinala pigmentepitelceller
Retinala pigmentepitelceller (RPE) har ett antal viktiga uppgifter, bland annat att ta hand om näthinnan. Om dessa celler slutar fungera korrekt på grund av skada eller sjukdom dör vissa delar av näthinnan. Eftersom näthinnan är den del av ögat som ansvarar för att upptäcka ljus leder detta till begynnande blindhet. RPE-cellerna kan skadas vid en rad olika sjukdomar, t.ex. åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), retinitis pigmentosa och Lebers medfödda aneuros.
Ett sätt att behandla dessa sjukdomar är att ersätta de skadade RPE-cellerna med transplanterade friska celler. Tyvärr är det inte möjligt att ta friska RPE-celler från donatorer så det är nödvändigt att hitta en annan källa till celler för transplantation. Forskare har nyligen producerat nya RPE-celler från både embryonala stamceller och iPS-celler i laboratoriet. Säkerheten hos RPE-celler från embryonala stamceller har testats i kliniska fas I/II-försök för patienter med Stargardts makuladystrofi och för dem som drabbats av AMD av ett stamcellsbioteknikföretag som heter Advanced Cell Technologies. Resultaten av försöket, som publicerades 2014, visade på säkerhet och visade att de transplanterade RPE-cellerna var engraftat. Vissa deltagare upplevde dock negativa biverkningar av immunosuppressionen och själva transplantationsförfarandet. Intressant nog rapporterade flera patienter också en förbättring av synen, trots att detta inte var ett slutmål i denna studie.
En andra fas I/II-studie som utforskar användningen av RPE som härrör från mänskliga embryonala stamceller för personer med våt AMD pågår för närvarande i Storbritannien. Den första patienten fick sin transplantation i september 2015. Detta arbete, som leds av professor Pete Coffey, pågår och utförs på Moorfields Eye Hospital som en del av London Project to Cure Blindness.
För det sista leder den japanska forskaren Dr Masayo Takahashi en klinisk prövning i Japan där man transplanterar RPE-celler tillverkade av iPS-celler till patienter med våt AMD. Försöket har lagts på is i flera månader på grund av ändringar i lagstiftningen i Japan och oro för mutationer i en iPS-cellprodukt som skulle användas i försöket. Försöket har återupptagits i juni 2016 och många väntar på resultaten.
Det finns flera andra kliniska fas I- eller I/II-studier med pluripotenta stamceller över hela världen med ett litet antal deltagare. I dessa försök undersöks främst säkerheten, men i vissa fall även effektiviteten, av användningen av RPE som utvecklats från pluripotenta stamceller vid torr och våt AMD och Stargardts makuladegeneration.
Ersättning av skadade RPE-celler kommer endast att vara effektiv hos patienter som fortfarande har åtminstone en del av en fungerande näthinna, och därmed en viss nivå av synförmåga (dvs. i tidiga stadier av sjukdomen). Detta beror på att RPE-cellerna inte själva är ansvariga för att ”se”, utan är faktiskt ansvariga för att stödja den ”seende” näthinnan. Synen förloras vid dessa typer av sjukdomar när näthinnan börjar degenerera på grund av att RPE-cellerna inte gör sitt jobb ordentligt. RPE-cellerna måste alltså ersättas i tid för att de ska kunna stödja en näthinna som fortfarande fungerar. Förhoppningen är att transplantationen av nya RPE-celler då permanent ska stoppa ytterligare synförlust och i vissa fall till och med förbättra synen i viss mån.
Replacering av näthinneceller
I många av de fall där synen går förlorad upptäcker vi ofta att problemet ligger i ett dåligt fungerande kretslopp i näthinnan. Olika störningar uppstår när särskilda, specialiserade celler i kretsen antingen slutar fungera korrekt eller dör. Trots att näthinnan är mer komplicerad än andra delar av ögat hoppas man att om en källa till nya näthinneceller kan hittas, kan vi kanske ersätta de skadade eller döende cellerna för att reparera näthinnan. Dessutom kan detta tillvägagångssätt också bidra till att reparera skador som orsakats på synnerven.
Även här har forskarna vänt sig till stamcellstekniken för att tillhandahålla källan till ersättningsceller. Flera studier har nu rapporterat att både embryonala stamceller och iPS-celler kan omvandlas till olika typer av näthinneceller i laboratoriet. I ögat är det känt att en typ av cell, Müller-cellen, som finns i näthinnan, fungerar som en stamcell hos vissa arter, t.ex. zebrafiskar. Det har föreslagits att denna cell också kan fungera som stamcell hos människor, vilket i så fall kan utgöra en annan källa till näthinneceller för reparation av näthinnan.
Till skillnad från transplantation av RPE-celler kan direkt reparation av näthinnan göra det möjligt för patienter som redan förlorat synen att få den återställd i viss utsträckning. Detta ger hopp för patienter med sjukdomar som åldersrelaterad makuladegeneration i sent skede, där de ljuskänsliga fotoreceptorcellerna i näthinnan redan har gått förlorade. Denna typ av forskning kan också ge nya behandlingar för människor som lider av näthinnesjukdomar som retinitis pigmentosa och glaukom. Trots uppmuntrande bevis är denna typ av forskning dock fortfarande i sin linda. Det finns för närvarande inga planerade kliniska patientförsök med denna typ av metod, eftersom det fortfarande krävs betydande ytterligare forskning först.
