Definition av workaholism
Trots att begreppet workaholism har blivit vanligt förekommande har det funnits lite empirisk forskning (och konsensus) om vad det innebär när någon kallas workaholic. Den blygsamma mängd befintlig forskning har gjorts på ett fragmentariskt sätt. Utan en gemensam definition blir det dock en utmaning att utveckla en helhetsbild av workaholism.
Ett vanligt förekommande perspektiv är att workaholism helt enkelt är en extrem form av arbetsrelaterat engagemang. Även om de två konstruktionerna har betraktats som synonyma i den praktiserande litteraturen, skiljer sig jobbengagemang tydligt från workaholism genom att jobbengagemang har en attitydkomponent avseende arbete, medan workaholism hänvisar till beteendemönster och en övergripande syn på arbete. Ett högt engagemang i arbetet är inte nödvändigtvis kopplat till workaholism, eftersom arbetstagare kan vara mycket engagerade i sina arbeten och betrakta arbetet som en viktig del av sina liv, men ändå inte vara workaholics (t.ex. kan de fortfarande lämna arbetet i slutet av en åttatimmarsdag och inte tänka på det förrän de återvänder till jobbet nästa dag). Därför är workaholism inte bara ett extremfall av arbetsengagemang.
I ett försök att definiera workaholism har vissa forskare ställt ett kvantitativt krav på dess gränser i och med att det totala antalet arbetstimmar per vecka avgör workaholic tendencies. Studier har dock visat att antalet arbetade timmar inte i sig självt är en indikator på workaholism. Många externa orsaker, t.ex. behovet av pengar eller organisationsklimatet (dvs. den allmänna atmosfären på arbetsplatsen), kan förklara en individs långa arbetstider. Workaholics kan däremot vara intrinsiskt motiverade att arbeta länge på grund av en oförmåga att frigöra sig från arbetet.
Andra undersökningar har lyft fram ytterligare faktorer, såsom attityder och värdebaserade egenskaper hos arbetsnarkomaner. Utifrån dessa perspektiv kan workaholism konceptualiseras i termer av arbetstagarens attityd med avseende på jobbet, inklusive entusiasm, engagemang och delaktighet. En annan framväxande litteratur definierar workaholism som bestående av tre beteende tendenser: att spendera diskretionär tid på arbetsaktiviteter, att tänka på arbetet när man inte är på jobbet och att arbeta bortom organisatoriska eller ekonomiska krav. Det mest använda självskattningsmåttet för workaholism, som utvecklats av de amerikanska psykologerna Janet T. Spence och Ann Robbins, använder en skala som består av tre faktorer: överdrivet arbetsengagemang, drivenhet till arbete och brist på arbetsglädje.
.