Föreställ dig ett foto taget före 1970-talet. Du tänker förmodligen på en svartvit bild, eftersom färg inte var vanligt förekommande innan dess.
Men otroligt nog fick jag nyligen chansen att granska och skanna hundratals färgtransparenser med bilder med anknytning till militär luftfart från andra världskriget som praktikant vid Aeronautics Department. Bilderna ingår i flygvapnets och flottans samlingar vid National Archives and Records Administration i College Park, Maryland, som jag granskade som en del av museets forskning inför kommande utställningar. Även om kriget började i Europa för över 80 år sedan får färgerna bilderna att verka så samtida att de kunde ha tagits igår. Människorna ser ut som vem som helst man skulle se idag (bortsett från en del av modet och frisyrerna), och färgaccenterna på flygplanen får dem att framträda.
Det som särskilt drog min uppmärksamhet till sig var bilderna av kvinnor, eftersom de vid den här tiden inte fick tjäna sitt land genom militär värvning i samma utsträckning som män. När jag gick igenom flottans samling såg jag bilder på kvinnor som tjänstgjorde i flottans reservstyrka för kvinnor, WAVES (Women Accepted for Volunteer Emergency Service). WAVES-programmet, som godkändes av kongressen och undertecknades av president Franklin D. Roosevelt 1942, rekryterade kvinnor mellan 18 och 36 år (och officerare mellan 20 och 50 år) för att tjänstgöra på land i kontinentala USA. Många av dessa kvinnor tjänstgjorde från och med 1944 även i Alaska och Hawaii.
Förutom kontors- och sjukhusjobb arbetade marinkvinnor i flygförband – enligt National WWII Museum var majoriteten av WAVES anställda i flygförband. Kvinnor underhåller flygplan, testar fallskärmar, var inhemska flygledare och väderspecialister och utbildade män i navigering och skytte. WAVES utbildade manliga navigatörer med hjälp av en av tidens mest sofistikerade utbildningsanordningar, Link Celestial Navigation Trainer (ett av våra tidigare inlägg handlade om WAVES som navigationsutbildare). Bilderna av WAVES i flygjobb visar hur de reparerade flygplan, styrde flygplan för Naval Air Transport Service, tillverkade metalldelar som maskinister och metallsmeder och utförde andra arbeten. Sammanlagt tjänstgjorde omkring 90 000 kvinnor i WAVES som värvade och officerare (de flesta var vita; endast två officerare och 70 värvade kvinnor var afroamerikaner eftersom flottan rekryterade dem först sent under kriget). Susan Godsons bok Serving Proudly: A History of Women in the U.S. Navy, skriven för Naval Historical Center, utforskar också WAVES historia.
Under första världskriget rekryterade flottan kvinnor för att ge kontorsstöd och utföra olika andra arbeten, från växeloperatör till målare och översättare, men efter krigsslutet demobiliserades de, och Naval Reserve Act från 1916, som inte hade specificerat kön, omarbetades så att endast män fick ta värvning, även om kvinnliga sjuksköterskor kunde tjänstgöra.
Wawves-programmet erbjöd kvinnor som inte var sjuksköterskor en första chans att tjänstgöra i flottan. Kvinnor fick en permanent plats i flottan och i andra amerikanska militärgrenar i och med antagandet av Women’s Armed Forces Integration Act från 1948. Det är bra att veta att WAVES historia under andra världskriget, en viktig del av kvinnors militära historia, finns representerad i dokument av bestående värde som kommer att bevaras så att nuvarande och framtida generationer kan lära sig av dem och uppskatta dem.
Christine Heidenrich genomförde en praktikperiod med Aeronautics Department 2019.