Populär litteratur inom ledarskap, management, organisationsförändringar och personlig/professionell utveckling förespråkar ofta samarbete och win/win-lösningar när det gäller att hantera olikheter och lösa problem. Vissa författare menar att vi alltid bör eftersträva denna metod för att interagera. Även om samarbete är ett önskvärt mål och har många positiva aspekter är det kanske inte alltid det bästa sättet att uppnå önskade resultat. Att förstå samarbetets roll för att lösa problem kan hjälpa till att avgöra när man ska använda detta särskilda tillvägagångssätt.
Samarbete = Win/Win
Samarbete beskrivs som en win/win-överenskommelse eftersom båda parter kommer ut ur engagemanget helt nöjda med lösningen eller resultatet. Det är en integrativ process som kan innebära en synergi av idéer, övertygelser och känslor som resulterar i ett optimalt resultat. Stephen Covey beskriver i sin mycket uppmärksammade bok The 7 Habits of Highly Effective People win/win som en ”sinnesstämning och ett hjärta som ständigt strävar efter ömsesidig nytta i alla mänskliga interaktioner”. Win/Win innebär att avtal eller lösningar är till ömsesidig nytta och tillfredsställelse för båda parter. Med en Win/Win-lösning känner sig alla parter nöjda med beslutet och känner sig engagerade i handlingsplanen. Win/Win ser livet som ett samarbete och inte som en tävlingsarena.” (sidan 207)
Vår benägenhet att vara tävlingsinriktade hindrar ansträngningarna att interagera på ett samarbetsinriktat sätt. Konkurrenskraften kan vara instinktiv och förstärks säkert hos barn när de tävlar om position, godkännande och framgång i familjen, i skolan och i icke-akademiska strävanden som sport, musik och till och med videospel. Som vuxna tror vi också att tävlingsinriktning kommer att ge oss prestationer och framgång. Vårt rättssäkra samhälle tyder på att människor tror att de måste utmana andra och lösa problem genom att använda konfrontativa förfaranden, t.ex. klagomål och stämningar. Denna sociala dynamik motverkar ofta tendenser till samarbete – vilket är motsatsen till att tävla.
Att sträva efter samarbete kräver ett moget, öppet perspektiv som tror på det ”större goda”, på överflödsmentaliteten – att det finns tillräckligt för alla och att man kan vinna mer genom samarbete än genom att konkurrera. En meningsskiljaktighet som börjar med sidor som står i motsättning till varandra kan resultera i konstruktiva överenskommelser när de inblandade parterna väljer att arbeta tillsammans för att hitta en lösning. Parterna måste gå bortom sin känslomässiga drivkraft att konkurrera och vinna på bekostnad av den andra. Samarbete är ofta det tillvägagångssätt som används vid medling och ibland vid förhandlingar. Samarbete är dock inte lätt. Ett effektivt samarbete kan kräva omfattande investeringar i tid, ansträngning, uthållighet, kreativt tänkande och öppen kommunikation.
Samarbete är inte detsamma som samarbete, även om dessa termer ofta används synonymt i litteraturen om metoder för att arbeta effektivt tillsammans. Samarbete tyder på att de inblandade väljer att interagera på ett stödjande och hjälpsamt sätt. Det i sig är inte samarbete. Samarbete kan vara en dynamik i tre av Thomas-Kilmanns konfliktsätt – samarbete, kompromissande och tillmötesgående. Det är inte en del av de andra två konfliktstilarna – konkurrera och undvika. Därför kan individer visa samarbete när de är i färd med att kompromissa för att nå en ”medelväg”. En part kan också samarbeta när han/hon väljer att ge efter och anpassa sig till den andra partens önskemål eftersom frågan inte är värd att kämpa för. Ingen av dessa former av samarbete är samarbete eftersom resultatet inte är en vinst för alla parter.
Effektiv användning av samarbete
Samarbete är högt i assertivitet och högt i samarbete och fungerar bäst när de frågor som står på spel, och kvaliteten på relationerna, är viktiga för båda parter. Detta kan inträffa vid personliga eller familjeproblem, interaktioner på arbetsplatsen och affärskontrakt. På grund av den tid, de ansträngningar, det förtroende och det samarbete som krävs i denna process rekommenderas den vanligtvis endast när problemets karaktär anses vara mycket viktig. När så inte är fallet kan andra former av konfliktlösning – konkurrens, kompromiss, anpassning eller undvikande – vara mer lämpliga och framgångsrika.
En vilja att lita på och öppet lyssna till alternativa idéer och åsikter är avgörande för att samarbetet ska bli framgångsrikt. Deltagarna måste fokusera på ett resultat som är önskvärt för alla berörda parter och inte bara på sina individuella mål. Deltagarnas ansträngningar att stödja och konfrontera förslag med integritet och respekt kan skapa en atmosfär som i slutändan leder till ett resultat som alla kan stödja aktivt. Ibland är det bra att ha en oberoende tredje part som underlättar processen för att hantera den och föra den framåt på ett konstruktivt sätt.
Tekniker och färdigheter som underlättar samarbete kommer att öka framgången för denna process. Överväg att använda följande:
- Förtydligande av att de inblandade parterna har ett intresse av att använda en samarbetsprocess för att lösa problemet
- Säkerställa att det finns tillräckligt med tid och lämpligt utrymme för mötet/mötena
- Skapa en situation som ett ömsesidigt problem
- Underhållande av personlig kritik och skuldbeläggande
- Villighet att vara flexibel och öppen i sökandet efter den bästa lösningen
- Brainstorming och ”out of the box”-tänkande för att underlätta nya idéer och alternativ
- Reflektivt lyssnande där varje part parafraserar vad som sägs om den andra parten
- .
- Användning av ordet ”vi” i stället för ”jag” för att visa på ömsesidighet
- Förmåga att på ett självsäkert sätt identifiera och ta upp personliga känslor om saken
- Identifiering av flera idéer och alternativ som ska övervägas
- Förtydligande av de ömsesidiga fördelarna med potentiella lösningar
- Att parterna får tid att ta med sig idéer tillbaka för reflektion och diskussion med intressenter
- Ett åtagande att lösa och vidta åtgärder baserat på beslutet eller resultatet
.
Fördelarna med samarbete är bl.a. följande:
- Oppriktighet i ansträngningarna att tydligt presentera och aktivt lyssna på idéer
- Objektiv bedömning av för- och nackdelar
- Ömsesidigt lärande
- Växande förståelse och uppskattning av olika perspektiv
- Synergi som uppstår.
- En fördjupad respekt och stärkta relationer
- Beslutningar och resultat som är av hög kvalitet
- Engagemang för resultaten
The Collaboration Conflict Mode and Myers-Briggs typpreferenser
Individer som visar en preferens för att använda samarbete baserat på Thomas-Kilmann Conflict Mode Instrument tenderar att ha poäng som Extroverted-Feeling-Judging (E_FJ) på sin Myers-Briggs Type Indicator®-profil. Varför tenderar vi att se detta mönster? Låt oss kort undersöka var och en av Myers-Briggs dikotomierna och relatera dem till användningen av samarbete som en form av konfliktlösning.
Extroversion/Introversion (E/I): Extroverta personer är mer benägna än introverta att känna sig bekväma med att diskutera och lösa meningsskiljaktigheter. De är mer benägna att dela med sig av sina tankar och känslor i en öppen diskussion. Introverta personer tenderar att vara mer reserverade och är mer benägna att undvika, anpassa sig eller kompromissa när det gäller att hantera problem när de har dessa valmöjligheter. Extroverta personer kommer därför att vara mer benägna än introverta personer att följa de strikta reglerna för samarbete.
Sensing/Intuition (S/N): Dikotomin Sensing/iNtuition verkar inte vara en viktig faktor för önskan att samarbeta. Båda perspektiven är värdefulla när det gäller att arbeta i samarbete. Sensing hjälper till att bedöma den aktuella situationen och detaljerna medan iNtuition bidrar till att se på en framtida bild och dess komplexitet.
Känsla/tänkande (F/T): Individer som har ett Feeling-perspektiv tenderar att vara mer fokuserade på resultatens inverkan och kan vara mer öppna för nya idéer om de kan avgöra att effekten kommer att bli positiv. De önskar en win/win-lösning eftersom den har möjlighet att tillfredsställa båda parters behov, vilket uppfyller deras önskan om harmoni. Tänkande typer är mer benägna att hålla fast vid sin ståndpunkt på grundval av data eller fakta och kommer oftare att använda sig av konkurrens och kompromisser än av samarbete. De påverkas mindre av hur resultatet kommer att påverka de inblandade och är kanske inte lika mottagliga för förändringar som gynnar den andra parten, utan föredrar att konkurrera eller kompromissa.
Judging/Perceiving (J/P): Personer med en MBTI-preferens för Judging har ett intresse av att arbeta för en lösning till skillnad från Perceiver som kan vara mer benägna att fördröja eller undvika att ta itu med problemet. När en person med preferens för bedömning anser att samarbete är den mest effektiva processen för att nå det bästa resultatet kommer han eller hon att aktivt delta i denna plan. Det är mer troligt att de kommer att åta sig att genomföra resultatet och vidta de åtgärder som krävs för att detta ska kunna ske.
Slutsats
Samarbete, med ett resultat som alla vinner på, är den idealiska metoden för att lösa meningsskiljaktigheter och problem som är viktiga för båda parter. Samarbetsprocessen resulterar ofta i ökad kunskap, respekt och förståelse mellan de inblandade parterna. Ibland skapar synergin från gemensamma investeringar resultat som är bättre än vad någon av parterna skulle ha uppnått genom andra metoder för konfliktlösning. När båda parter är nöjda med både processen och resultatet ökar sannolikheten för ett produktivt genomförande av beslut och planer avsevärt. Tänk dock på att samarbete inte är det bästa sättet att lösa alla typer av problem. Se till att den aktuella situationen är tillräckligt viktig för att motivera den investering som krävs för att använda samarbete. När den är det, satsa på win/win!