Virginia Felony Malicious Wounding Laws, Penalties, and Defenses | Virginia Criminal Law Attorney

Malicious Wounding – Virginia Law Explained

Under Virginia Law § 18.2-51 är illvillig skadegörelse en klass 3 Felony brottslig handling som kan bestraffas med upp till 20 års fängelse och 100 000 dollar i böter. Virginias lag om illvillig skadegörelse kan sammanfattas så här: en person som illvilligt skjuter, sticker, skär eller sårar någon person, eller på något sätt orsakar honom kroppsskada med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda, då kan han göra sig skyldig till ett brott.

För att bli dömd för skadegörelse i onödan måste samväldet bevisa att den anklagade i onödan knivhögg, skar eller sårade någon person, eller på något sätt orsakade honom kroppsskada med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda.

För att vara skyldig till skadegörelse i onödan måste en person också ha för avsikt att permanent, och inte bara tillfälligt, skada en annan person. Ett sår definieras i Virginia som ett brott på huden. (Om du ser blod i ett slagsmål har huden brutits.) En skada definieras i Virginia som en inre skada eller organskada. Det finns inget krav på allvarlig skada eller vanställdhet. För att ha det nödvändiga uppsåtet enligt denna lag måste den anklagade ha haft för avsikt att tillfoga ett permanent sår. Det krävs inte att såret faktiskt är permanent eller ens allvarligt, utan endast att den anklagade hade för avsikt att orsaka sådan skada.

Om såret faktiskt var permanent, vanställande eller allvarligt, skulle den anklagade åtalas enligt Virginia Code Section 18.2-51.2, Aggravated Malicious Wounding statute. Aggravated Malicious Wounding straffas som ett klass 2-brott, med upp till livstids fängelse, och har ett minsta fängelsestraff på 20 år, med böter på upp till 100 000 dollar. (Detta är samma straff som ett mordåtal!)

”Med alla medel” kan betyda vilken fysisk handling som helst, inklusive att använda din hund eller pitbull för att tillfoga skadorna. Under vanliga omständigheter kan ett uppsåt att lemlästa inte antas från ett slag med en bar knytnäve. Men ett angrepp med en bar knytnäve kan vara förenat med sådana omständigheter av våld och brutalitet att ett uppsåt att döda kan antas. Det är lämpligt att en domstol inte bara tar hänsyn till den metod med vilken ett offer skadas utan också till de omständigheter under vilka skadan tillfogades för att avgöra om det finns tillräckliga bevis för att bevisa ett uppsåt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda.

Malicitet definieras generellt som den onda viljan att göra något eller en uppsåtlig och orättfärdig handling utan laglig rättfärdigande.

Avsikt kan härledas från handlingar eller ord som den åtalade använde sig av under och före slagsmålet. Men uppsåt kan också härledas från den slutliga handlingen när den avsiktliga handlingen rimligen kunde leda till en sårskada. Det finns en presumtion i lagen att de naturliga och nödvändiga konsekvenserna av en handling var avsedda av den åtalade när han utförde handlingen. Att använda vapen eller en hund utlöser naturligtvis lätt det härledda uppsåtet enligt ovan. Att använda knytnävar är dock en annan historia. Det enda sättet att slå någon med knytnävarna kan leda till en slutsats om uppsåt för någon av de följder som beskrivs i lagen är om slaget är så våldsamt eller brutalt att man rimligen kan dra slutsatsen att den anklagade hade ett sådant uppsåt. Även om slagen inte orsakar vanställdhet, om de utfördes med starkt våld eller brutalitet, skulle alltså denna stadga om grov skadegörelse vara tillämplig. Ett exempel på ett fall där den anklagade dömdes för skadegörelse för att ha slagit någon var i Clark v. Commonwealth, där den anklagade fortsatte att slå offret efter att han låg ner och var tvungen att dras bort av andra innan han kunde stoppas. Domstolarna tittar på slagens svårighetsgrad och antalet slag. Unlawful Wounding saknar den illvilja som krävs för Malicious Wounding och fungerar därför som ett mindre allvarligt brott i denna lag.

Exempelfall

I Roark v. Commonwealth utgjorde ett angrepp med en bar knytnäve inte skadegörelse. Roark hamnade i en dispyt med offret och ropade ”Du vet inte ett … jävla dugg om vad du pratar om”. Därefter slog Roark offret med sin icke-dominanta hand och slog ner honom på trottoaren. När Roark såg offrets skada skyndade han honom till sjukhuset och erbjöd sig att betala alla hans sjukvårdskostnader. Domstolen resonerade på följande sätt: ”Parternas förhållande till varandra, de omständigheter som ledde fram till slaget, användningen av den vänstra handen eller knytnäven och svarandens handlingar omedelbart efter slaget visar tydligt att svaranden inte hade för avsikt att tillfoga allvarlig kroppsskada åt …”. Domstolen fann därför att den tilltalade inte handlade med det nödvändiga uppsåtet, och följaktligen fanns det inte tillräckliga bevis för en fällande dom för skadegörelse.

I Shackelford v. Commonwealth gjorde den tilltalade, en stark, stark och kraftig man, ett oprovocerat angrepp på en bräcklig kvinna i 50-årsåldern i hennes eget kök. Även om attacken uppenbarligen bara varade några få ögonblick, avslutades den inte genom den anklagades frivilliga handling utan genom hans frus försök att stoppa honom och det faktum att offret lyckades fly från rummet. Den tilltalade erkände att han inte bara hade slagit offret utan att han hade ’följt upp’ slaget.” Domstolen resonerade att alla dessa handlingar och uttalanden var bevis för brottets brutala och våldsamma omständigheter och den tilltalades avsikt att lemlästa.

I fallet Fletcher slog den tilltalade det uppvaknande offret med en bar knytnäve, vilket resulterade i en utblåsningsfraktur på orbitagolvet med inskärpning av muskler och orbitavävnad i frakturen. Den åtalade attackerade också två andra personer i samma händelse. Domstolen fastställde att överfallet på offret ”med den nakna knytnäven var förenat med sådana omständigheter av våld och brutalitet att det fanns en avsikt att lemlästa.”

I Burkeen v. Commonwealth of Virginia gjorde offret ingenting för att provocera fram angreppet, och han träffades med extrem kraft på ett sårbart område av sin kropp medan han var försvarslös och inte förväntade sig ett sådant slag. Slaget resulterade i allvarliga och vanställda skador. Burkeen skröt om sin styrka och träning samtidigt som han hånade och förbannade offret efter det första slaget, vilket visar att han hade för avsikt att tillfoga offret sådan skada. Burkeen var dessutom beredd att attackera offret ytterligare tills någon annan ingrep, och då attackerades den personen i stället av Burkeen. I själva verket avbröt Burkeen sitt angrepp först när han hörde att polisen hade tillkallats. Domstolen resonerade att även om Burkeen endast utdelade ett slag med en knuten näve, handlade han med illvilja och hade för avsikt att lemlästa offret.

Vad dessa fall lär oss är att de handlingar som beskrivs av vittnen, tillsammans med uttalanden som den anklagade gjort till polisen, används tillsammans för att finna skuld.

AGGRAVAT MALICIOUS WOUNDING

Virginia law 18.2-51.2 states:

A. Om någon person illvilligt skjuter, hugger, skär eller sårar någon annan person, eller på annat sätt orsakar kroppsskada, med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda, ska han vara skyldig till ett brott av klass 2 om offret därigenom skadas allvarligt och orsakas permanent och betydande fysisk skada.

B. Om någon person illvilligt skjuter, sticker, skär eller sårar en annan kvinna som är gravid, eller på annat sätt orsakar kroppsskada, med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda den gravida kvinnan eller orsaka ofrivilligt avbrytande av hennes graviditet, ska han göra sig skyldig till ett brott av klass 2 om offret därigenom skadas allvarligt och orsakas permanent och betydande fysisk funktionsnedsättning.

C. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska det ofrivilliga avbrytandet av en kvinnas graviditet betraktas som en allvarlig skada och ett permanent och betydande fysiskt funktionshinder.

Detta grova brott bestraffas med livstids fängelse och har ett minsta fängelsestraff på 20 år, med böter på upp till 100 000 dollar. Detta är det allvarligaste åtalet i gruppen av brott med uppsåtlig skadegörelse.

Språket ”permanent och total invaliditet” omfattar bland annat förlust eller förlust av användning av båda händerna, båda armarna, båda fötterna eller båda benen. Vid fastställandet av invaliditetens omfattning måste domstolarna tillämpa både ett funktionellt och humant tillvägagångssätt och ta hänsyn inte bara till den skadade personens permanenta arbetsoförmåga utan även till dennes icke yrkesmässiga livskvalitet.

§ 18.2-51.2. Grov skadegörelse; straff.
A. Om någon person illvilligt skjuter, hugger, skär eller sårar någon annan person, eller på annat sätt orsakar kroppsskada, med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda, ska han göra sig skyldig till ett brott av klass 2 om offret därigenom skadas allvarligt och orsakas permanent och betydande fysisk skada.

B. Om någon person uppsåtligen skjuter, sticker, skär eller sårar en annan kvinna som är gravid, eller på annat sätt orsakar kroppsskada, med avsikt att lemlästa, vanställa, invalidisera eller döda den gravida kvinnan eller orsaka ofrivilligt avbrytande av hennes graviditet, ska han göra sig skyldig till ett grovt brott av klass 2 om offret därigenom skadas allvarligt och orsakas bestående och betydande fysisk funktionsnedsättning.

C. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska det ofrivilliga avbrytandet av en kvinnas graviditet betraktas som en allvarlig skada och en permanent och betydande fysisk funktionsnedsättning.

Virginia Malicious Wounding Penalty Table

Beskrivning av brottet	Kodexavsnitt	Straffrätt. Klassificering	Maximalt fängelse	Minimalt fängelse	Maximalt bötesbelopp
Tillgrepp/batteri	Va. Code 18.2-57	Klass 1 Förseelse	12 månader	N/A	2 500 dollar i böter
Angrepp som hatbrott	Va. Code 18.2-57	Klass 1 Förseelse	5 år	1 månad	2 500 dollar i böter
Anfall som hatbrott med skada	Va. Code 18.2-57	Klass 6 brott	5 år	1 månad	2 500 dollar i böter
Olagligt vållande till kroppsskada	Va. Code 18.2-51	Klass 6 brott	5 år	1 år	2 500 dollar i böter
Målsägelsefull skadegörelse	Va. Code 18.2-51	Klass 3 brott	20 år	5 år	100 000 dollar i böter
Brottslig skadegörelse av maffian	Va. Code 18.2-41	Klass 3 brott	20 år	5 år	100 000 dollar i böter
Skadligt våld mot polis	Va. Code 18.2-51.1	Klass U Felony	30 år	5 år	100 000 dollar i böter
Aggravated Malicious Wounding	Va. Code 18.2-51.2	Klass 2 brott	Livstid	20 år	100 000 dollar i böter

OFFENTLIG VÅRDELSE & Våldsamt våld och misshandel

Om en sådan handling sker olovligen, men inte med uppsåt, med uppsåt, ska gärningsmannen göra sig skyldig till ett brott av klass 6. Detta bestraffas med upp till fem års fängelse, med upp till 2 500 dollar i böter.

Assault and Battery, misdemeanor anklagelserna för att slå någon, är också ett mindre allvarligt brott i denna kodsektion. Medan lemlästningslagen specifikt bestraffar skadegörelse som ett brott, bestraffar Battery statute misdemeanor slagning/beröring.

Läs mer om Domestic Assault (misshandel i hemmet) här: Virginia Domestic Assault Laws & Straff: Försvarsadvokatens förklaring av Va Code 18.2-57.2 Assault and Battery Against a Family or Household Member

MALICIOUS WOUNDING OF POLICE OFFICER

§ 18.2-51.1. Skadegörelse av brottsbekämpande tjänstemän, brandmän, sök- och räddningspersonal eller personal inom akutsjukvården; påföljd; mindre allvarliga brott.
Om någon person uppsåtligen skadar en annan person på något sätt, inklusive de medel som anges i § 18.2-52, med avsikt att lemlästa, vanställa, inaktivera eller döda och med vetskap om eller med anledning av att veta att den andra personen är en brottsbekämpande tjänsteman, såsom den definieras nedan, en brandman, såsom den definieras i § 65.2-102, sök- och räddningspersonal enligt definitionen nedan, eller personal inom akutsjukvården enligt definitionen i § 32.1-111.1 som utför sina offentliga uppgifter som ordningsvakt, brandman, sök- och räddningspersonal eller personal inom akutsjukvården, gör sig den personen skyldig till ett brott som kan bestraffas med ett fängelsestraff på minst fem och högst 30 år och, om inte annat följer av underavdelning (g) i § 18.2-10, med böter på högst 100 000 US-dollar. Vid fällande dom ska straffet för en sådan person innefatta ett obligatoriskt minimistraff på minst två års fängelse.

Om någon person olagligt, men inte uppsåtligt, med ovan nämnda avsikt, orsakar kroppsskada på något sätt på en annan person, med vetskap om eller med anledning att veta att den andra personen är en ordningsvakt, brandman enligt definitionen i § 65.2-102, sök- och räddningspersonal eller personal inom akutsjukvården, som är engagerad i utförandet av sina offentliga uppgifter som ordningsvakt, brandman, sök- och räddningspersonal eller personal inom akutsjukvården enligt definitionen i § 32.1-111.1, är han skyldig till ett brott av klass 6, och vid fällande dom ska straffet för en sådan person innefatta ett obligatoriskt minsta fängelsestraff på ett år.

Inget i detta avsnitt ska tolkas så att det påverkar rätten för en person som anklagas för en överträdelse av detta avsnitt att hävda och lägga fram bevis till stöd för eventuella invändningar mot anklagelsen som kan vara tillgängliga enligt allmän lag.

Som används i detta avsnitt avses med ”brottsbekämpande tjänsteman” en hel- eller deltidsanställd vid en polismyndighet eller ett sheriffkontor som är en del av eller administreras av samväldet eller någon politisk underavdelning därav, och som är ansvarig för att förebygga eller upptäcka brott och för att upprätthålla samväldets straff-, trafik- eller landsvägslagar; en naturvårdstjänsteman vid Department of Conservation and Recreation som har fått sitt uppdrag i enlighet med § 10.1-115, en naturvårdspolismästare som utsetts i enlighet med § 29.1-200 och hjälppolismästare som utsetts eller tillhandahålls i enlighet med §§ 15.2-1731 och 15.2-1731.2-1733 och hjälpsheriffer som utsetts i enlighet med § 15.2-1603.

Som används i detta avsnitt avses med ”sök- och räddningspersonal” varje anställd eller medlem av en sök- och räddningsorganisation som är auktoriserad genom ett beslut eller en förordning som antagits i vederbörlig ordning av det styrande organet i ett landsting, en stad eller en tätort i samväldet, eller varje medlem av en sök- och räddningsorganisation som är verksam i enlighet med en samförståndsöverenskommelse med Virginia Department of Emergency Management.

Bestämmelserna i § 18.2-51 ska anses tillhandahålla ett mindre omfattande brott härför.

Myckliga sår genom MOB

Virginia code 18.2-41 lyder: ”Varje person som bildar en grupp som illvilligt eller olagligt skjuter, hugger, skär eller sårar någon person, eller på något sätt orsakar honom kroppsskada med avsikt att lemlästa, invalidisera, vanställa eller döda honom, ska göra sig skyldig till ett brott av klass 3”. Detta brott kan bestraffas med upp till 20 års fängelse och har ett minsta fängelsestraff på 5 år med böter på upp till 100 000 dollar.

Malicious wounding by mob, som anges i Code § 18.2-41, är ett annat brott än malicious wounding som kodifieras i Code § 18.2-51. För att skada någon i onödan krävs det inte att samväldet bevisar illvilja, eftersom brottet definieras som ”att illvilligt eller olagligt skada någon person … med avsikt att lemlästa, invalidisera, vanställa eller döda honom …”. . .” Den disjunktiva termen ”eller”, som skiljer termerna ”illvilligt” och ”olagligt” åt, visar att Code § 18.2-41 endast kräver bevis för att skadegörelsen var olaglig. Code § 18.2-41 kriminaliserar därför ett annat beteende än illvillig skadegörelse enligt Code § 18.2-51.

För att upprätthålla en fällande dom för lemlästning genom mobbning enligt Code § 18.2-41 måste bevisen visa att den anklagade var medlem i en grupp som utgjorde en pöbel, att pöbeln orsakade offret kroppsskada och att pöbeln handlade med det illvilliga uppsåtet att ”lemlästa, invalidisera, vanställa eller döda” offret.

En i övrigt laglig samling människor kan bli en pöbel helt enkelt genom att anta ett olagligt uppsåt att begå våld. Huruvida en grupp individer har förvandlats till en mobb beror på omständigheterna; det krävs inga särskilda ord eller uttryckliga överenskommelser för att åstadkomma en förändring av en grupps syfte eller avsikter. Händelser eller känslomässigt laddade omständigheter kan plötsligt fokusera individer mot ett gemensamt mål eller syfte utan en uttrycklig eller uttalad uppmaning att förena sina krafter. Eftersom de impulsiva och irrationella krafter som kan finnas för att omvandla en fredlig sammankomst till mobbvåld ska bedömas från fall till fall, är avgörandet en sakfråga för faktainsamlaren – domare eller jury.

Varje person som ingår i en mobb blir straffrättsligt skyldig även om medlemmen kanske inte aktivt har uppmuntrat, hjälpt eller gett sitt samtycke till gärningen. Med andra ord ålägger lagen individuellt ansvar baserat på kollektiv handling och uppsåt.

§ 18.2-41. Skjutning, knivhuggning etc. med avsikt att lemlästa, döda etc. av en mobb.
Alla personer som ingår i en mobb som illvilligt eller olagligt skjuter, knivhugger, skär eller sårar någon person, eller på något sätt orsakar honom kroppsskada med avsikt att lemlästa, invalidisera, vanställa eller döda honom, ska vara skyldiga till ett brott av klass 3.