Det är eftermiddag och jag har skrivit i timmar. Jag har skrivit flera berättelser, kollat mejl, forskat och mycket mer. Trots allt jag har gjort och vissa positiva känslor kring det kan jag ändå inte sluta ställa mig frågan:
Hade jag gjort tillräckligt?
Desto mer jag tänker, desto mer oroar jag mig. Jag tänker på att jag inte tjänar mycket pengar, men att det jag måste betala för ändå ökar. Jag tänker på de timmar som återstår av arbetsdagen och hur jag fick en sen start på morgonen. Jag tänker på fler artiklar som jag vill skriva och som jag tror att jag kan pressa mig igenom.
Men jag tänker också på hur stressad och trött jag är, och hur dessa bekymmer verkar lite överdrivna, särskilt med tanke på mitt hårda arbete. Innerst inne vet jag att jag behöver en paus och att jag behöver vara en bättre chef för mig själv. Jag funderar på att ägna mig åt andra aktiviteter som hjälper mig att känna mig produktiv och avslappnad på samma gång.
Oavsett vilka lögner jag säger till mig själv är det dock så här det går till: Jag överarbetar mig själv och jag måste sluta.
Du behöver inte arbeta 90 timmar i veckan eller på helgerna för att pressa dig själv för hårt. Vi kan alla hantera olika mycket arbete med tanke på typen av arbete, vår psykiska hälsa, vår situation och många andra faktorer. Dessutom säger forskare att vi bara bör arbeta en dag i veckan för optimal mental hälsa.
Varför vi överarbetar
Drivkraften att överarbeta är dock vanlig och förståelig med många möjliga orsaker.
Vi som arbetstagare känner oss mer osäkra och därmed osäkra på våra arbetspositioner, vilket får oss att känna att vår identitet ligger i våra talanger och vårt arbete och att vi behöver det för att överleva känslomässigt och ekonomiskt. Vi vill gå vidare i vår karriär och kommer att stå ut med ohälsosamma arbetsförhållanden, vilket företagen kapitaliserar på när de inser det.
För övrigt ökade arbetets värde efter den stora depressionen. Folk förknippade ”fritid” med ”arbetslöshet”. Vi blev mer bekväma i världen av att tjäna pengar och den känsla av syfte och tillhörighet som följer med det.
Och med så mycket att betala för, som studielån och hyra, lär sig människor vid examen, om inte tidigare, vikten och nödvändigheten av att arbeta och tjäna pengar helt enkelt för att överleva och känna sig bekväma.
Det kan dessutom hända att vi finner en passion i det vi gör, och att gränsen mellan ”jag gör det här för att jag tycker om det” och ”jag gör det här för att det är mitt jobb och jag behöver pengar” kan bli otydlig. Att hitta ett jobb som man tycker om är bra, men att sätta gränser för när arbetet är arbete och när det är lek kan vara svårt och förvärra vår situation.
Vi finner inte bara syfte, tröst och passion i att arbeta hårt för att tjäna pengar, utan vi har också vuxit till att bli ett samhälle som är villigt att skjuta vår mentala hälsa, fysiska hälsa och relationer åt sidan för dessa känslor.
Hur överansträngning kan se ut
När jag gick på college kändes det som om jag bevittnade ”Productivity is Pain Olympics” där det var både coolt och normaliserat att prata om hur man var uppe hela natten för att skriva en uppsats eller inte hade tid att äta lunch. Många studenter gick inte i terapi eftersom de hävdade att de inte hade tid eller att de var tvungna att jobba vid sidan om för att få pengar till det.
Enligt OECD:s Better Life Index ligger USA på 29:e plats av 40 när det gäller anställda som jobbar länge, där 11,1 procent av amerikanerna jobbar för mycket. När det gäller den tid som ägnas åt fritid och personlig omvårdnad ligger USA på 30:e plats av 40.
I Psychology Today säger dr Barbara Killinger att skillnaderna mellan en ”arbetsnarkoman” och en ”hårt arbetande” bland annat består i att kunna vara känslomässigt närvarande för vänner, familj och arbetskamrater och att kunna ta en paus efter en period då man arbetat extra hårt för att nå ett mål. ”Workaholics” kan inte göra det och känner ett konstant inre kaos. De kan känna ett behov av att ha kontroll och slutföra uppgifter på det sätt som de tror är bäst.
Vad överarbetning ser ut för mig
Jag identifierar mig definitivt med många av dessa orsaker och känslor. Som Enneagram typ tre förstår jag till fullo vad det innebär att definiera mig själv genom mitt arbete och min framgång. Jag är djupt rädd för misslyckande, ogiltighet, dom och otillräcklighet och är en riktig perfektionist. Jag finner mitt värde i min produktivitet och mina prestationer, även om jag vet att det inte är hälsosamt, hållbart eller realistiskt.
Efter många timmar som jag har tillbringat med stressgråt, känslan av att inte duga och glömt mina imponerande egenskaper, har jag insett att mitt överarbete måste upphöra. Jag oroar mig och fokuserar för mycket på mitt arbete, till den grad att min mentala hälsa, fysiska hälsa och relationer ibland har försämrats. Jag är naturligt en hårt arbetande person och kommer förmodligen alltid att vara det – jag behöver inte en extra knuff. Vad jag behöver är att ta hand om mig själv och veta att jag gör tillräckligt, om inte mer än.
Hur jag lärde mig att sluta överarbeta
I Psychology Today diskuterade Dr. Bryan E. Robinson flera användbara tips för att hantera vårt ”behov” av att överarbeta. Nedan följer dessa tips i kombination med mina egna förslag.
Arbeta medvetet och undvik multitasking.
Fokusera på det arbete du gör just nu snarare än på stressiga framtida projekt eller tidigare misstag. Fokusera på ett projekt just nu utan att försöka slutföra för många projekt samtidigt. Det är möjligt att målsättning skadar oss om vi sätter upp orealistiska mål som kräver för mycket av oss.
Finn balans och självmedkänsla.
Finn ut vad som är en hälsosam balans mellan arbete och privatliv för dig personligen och lev dig in i det. Visa medkänsla för vad du kan göra utan att döma dig själv. Var förstående och kärleksfull mot dig själv.
Sätt gränser och ta pauser.
Ta konsekventa pauser där du ägnar dig åt avkopplande aktiviteter. Sätt gränser för vad du kan och vill göra; arbeta inte när du behöver eller vill vila. Du behöver till exempel inte arbeta på helgerna. Dessa pauser och gränser kommer att hjälpa dig att vara mer effektiv och ändamålsenlig i ditt arbete.
Blockera tid för dig själv och dina relationer.
Se till att du har gott om tid för att fokusera på din fysiska och psykiska hälsa genom motion, terapi och livgivande aktiviteter. Ta dig tid för hobbies och möten. Ta dig tid för att ha meningsfull kvalitetstid med människor som du bryr dig om och som bryr sig om dig. Ge dessa aktiviteter och människor din fulla, odelade uppmärksamhet och omsorg.
Få insikt och var inte rädd för att be om professionell hjälp.
Tänk på varför du känner ett behov av att överarbeta och hur du kan åtgärda det. Försöker du undvika ett personligt problem i ditt liv? Hur kan du ta itu med det problemet på ett mer hälsosamt, lyckligt och hjälpsamt sätt? Det är okej att ta kontakt med en terapeut eller mentor för detta eller för något annat behov som du vill ta itu med. Psychology Today har en databas för terapeuter och andra professionella hjälpvägar. The Mighty listar några billigare alternativ online här.
Varför det är viktigt för vår hälsa att försöka sluta
Så mycket som vi kanske vet att det är viktigt för vårt välbefinnande att försöka sluta överarbeta, finns frestelserna att överarbeta fortfarande där och kommer förmodligen att finnas kvar, i viss utsträckning. Vi har fortfarande arbete att göra, pengar att tjäna för att betala räkningarna och en gnagande känsla av att vi är lata eller ovärdiga om vi inte arbetar en hel dag eller mer. Det är lätt att känna att vårt överarbete är nödvändigt oavsett om vi gillar det eller inte.
Dessa skäl är inte heller helt osanna. I detta kapitalistiska samhälle måste många av oss arbeta för att överleva och kan inte ta en ledig dag när vi känner för det. Jag erkänner och bekräftar detta helhjärtat.
Vi måste bara veta att överarbete äventyrar vår hälsa. Att arbeta länge kan leda till dålig blodcirkulation, hjärtproblem, dålig sömn och bristande koncentrationsförmåga. Stresshormonerna kan öka, och vissa människor i Asien arbetar så hårt att de bokstavligen dör. Risken för depression och andra psykiska problem ökar också.
Men ibland räcker det inte ens att höra dessa farhågor. Många av oss behöver fortfarande pengar och kan fortfarande inte sluta sätta vår hälsa åt sidan.
Ta små steg om det behövs
Allt jag ber dig om är detta: Ta åtminstone hand om dig själv och gör vad du kan. Var kapabel att känna igen tecken på överarbete och fundera ut hur du kan arbeta för att ta itu med dem på personligt hjälpsamma sätt.
Förändra ditt sätt att se på dig själv. Påminn dig själv om att ditt värde inte ligger i ditt arbete. Sträck dig ut efter hjälp när du behöver det. Gör det till ett mål att få en extra timmes sömn eller packa med dig mellanmål att äta under dagen så att du har den näring och energi du behöver för att få arbetet gjort.
Baby steg är okej. Små steg är beundransvärda.
I slutändan, gör vad du kan. Det räcker.