Varför jagar min katt svansen?

Svansjakt förekommer ofta hos kattungar och unga katter. Från mycket tidig ålder utforskar kattungar sin nya värld och övar sina jaktfärdigheter. De deltar också aktivt i lekar och jagar och hoppar ofta på rörliga föremål, även om det är spetsen av en vickande svans – inklusive deras egen! Svansjakt hos äldre katter är dock ett ovanligt och onormalt beteende. Även om det kan se ut som om din katt har roligt kan detta beteende tyda på ett allvarligare problem. Om du märker att din katt är inställd på att jaga svansen regelbundet bör du kontakta din veterinär.

Det finns olika medicinska orsaker till varför din katt kan ägna sig åt detta ganska märkliga beteende, bland annat: skada på svansen, smärta, hud- eller födoämnesallergier, påverkade analkörtlar, maskar eller loppor. Om din veterinär utesluter medicinska tillstånd kan det tyda på att din katt jagar svansen av beteendemässiga skäl. Dessa kan vara till exempel tristess, stress och tvångsbeteende. Svansjakt är ett ovanligt men erkänt tvångsbeteende. De motiv som ligger till grund för den här typen av problem är stress, frustration och motivationskonflikter – alla tre kan ligga till grund för beteendet samtidigt eller vid olika tillfällen. Situationer av konflikt och ångest där katten blir mycket upphetsad kan leda till förskjutningsbeteenden som svansjakt eller övervåld.

Det är mycket viktigt att du inte reagerar på något sätt om du kommer på din katt med att jaga svansen, annars kommer du oavsiktligt att förstärka detta problembeteende. Ge den inte någon uppmärksamhet eller mat för att försöka stoppa detta beteende och gör inget som kan stressa den, t.ex. genom att skrika åt den. Alla försök att stoppa beteendet kan öka oron och konflikten och förvärra problemet ytterligare.

Det är mycket viktigt att du ger din katt en förutsägbar miljö och rutin och att du ger dem ytterligare berikning och stimulans i hopp om att bryta dessa negativa beteendemönster. Införandet av dagliga interaktiva leksessioner och pusselmatare i deras rutin bör ge dem alternativa och mer lämpliga saker att fokusera sin uppmärksamhet på.

Om problemet fortsätter skulle jag råda dig att be din veterinär att bli hänvisad till en kvalificerad kattbeteendevetare. Se: Du kan vända dig till The Animal Behaviour and Training Council (ABTC) www. abtcouncil.org.uk eller The Association of Pet Behaviour Counsellors (APBC) www. apbc.org.uk för att få en lista över kvalificerade behandlare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.