Ordet ”nörd” har förändrats mycket under de senaste åren och har utvecklats från att ha varit en nedsättande term som syftade till att spetsa ocoola eller okontaktbara personer till att bli en mer värdeneutral (och ibland till och med positiv) beskrivning av en viss typ av mediekonsumenter. Nördar finns numera i alla varianter: Vetenskapsnördar, musiknördar, komedinördar, teaternördar, historianördar, fantasinördar, modenördar, ordnördar – i princip, om du kan älska det, kan du nörda det. Men varifrån kommer ”nörd”?
Och även om ordet ”nörd” numera är ett allmänt använt begrepp – som du kanske till och med använder om dig själv – är ursprunget till ordet ”nörd” mer mystiskt än du kanske tror. ”Nörd” kom in i lexikonet i början av 1950-talet. Enligt Oxford English Dictionary var den första kända publicerade användningen av ”nörd” i en artikel i Newsweek från 1951, där man förklarade: ”I Detroit är någon som en gång i tiden skulle ha kallats en droppe eller en fyrkantig nu, tyvärr, en nörd”. Termen har sedan tagit sig in i andra publikationer; språkforskaren Ben Zimmer rapporterar att William Morris, en inflytelserik lexikograf, inkluderade ”nerd” i sin ”Real Gone Lexicon”, en guide till tonårsslang, år 1954. Morris definierade ordet som ”en tönt, en som inte är med i tiden”.
Men även om vi vet när ”nörden” fick fäste, så är det mer oklart varifrån ordet kom. En av de mest övertygande teorierna är att ”nörd” har sitt ursprung i Dr. Seuss. I Seuss barnbok If I Ran the Zoo från 1950 förklarar berättaren att om han styrde djurparken skulle han ”segla till Ka-Troo” och samla in ”en Nerkle, en Nerd och en Seersucker också!”. Men även om vi vet med säkerhet att Seuss använde ordet ”nörd”, är det fortfarande oklart hur hans användning skulle ha kommit in i tonårsslang. Som Zimmer påpekar är det inte riktigt logiskt att tonåringar på 1950-talet skulle se ”nörd” bland alla andra fåniga ord i Seuss verk och välja det att använda, och den griniga, lurviga nörden som avbildas i Seuss bok (se illustrationen ovan) stämmer inte överens med slangens innebörd av ”nörd” som ”en fyrkantig” (dvs. en smart, socialt obekväm typ). Varför skulle tonåringar dessutom läsa Dr. Seuss? Vi vet att ”nörd” var en del av tonårsslang 1951 – bara ett år efter att Seuss använde ordet, vilket verkar utesluta teorin att tonåringar skulle ha fått upp begreppet när de läste Seuss som barn och sedan anammat det i tonåren.
Andra teorier om ursprunget till ordet ”nörd” är ännu mer torftiga. Vissa har föreslagit att termen kan vara en lek med ordet ”turd”, eller en variant av ”drunk” stavat baklänges (tanken är att en nörd är motsatsen till en berusad festare), men Oxford English Dictionary påpekar att dessa idéer inte förklarar stavningen av ”nerd”. Om folk vill framkalla ordet ”skit”, varför skulle de då inte stava det till ”nurd”? Och ”berusad” bakåt skulle vara ”knurd”, så återigen, hur kommer vi till ”nerd”? Skådespelaren Simon Pegg har sagt att ”nerd” är en förkortning av ”ne’er-do-well”, men Zimmer menar att det inte finns några bevis för detta och att betydelsen av ”ne’er-do-well” – en skurk eller en lat person – i alla fall verkar vara en märklig förfader till den tillknäppta, överanalytiska karaktären ”nerd”.
Jim Burrows, som har en hel webbplats tillägnad ordet ”nerd”, presenterar en annan teori, som föreslår att ”nerd” kommer från en akronym. Northern Electric i Ottawa skapade ett forsknings- och utvecklingslaboratorium, kallat Northern Electric Research and Development Laboratories, och enligt historien gav företaget sina tekniker fickskydd med labbets initialer tryckta på dem: N.E. R&D. Även om den här historien är förtjusande (jag menar, vad är mer perfekt nördigt än ett gäng tekniker som går runt och bär fickskydd där det står ”NERD” med jättelika bokstäver?), är den förmodligen inte sann. Burrows rapporterar att namnet ”Northern Electric Research and Development Laboratories” inte användes förrän 1959, åtta år efter att ”nerd” dök upp i Newsweek.
OED ger ”nerd” två definitioner: ”En obetydlig, dåraktig eller socialt oduglig person; en person som är tråkigt konventionell eller studieaktig” och ”en person som ägnar sig åt ett omodernt eller mycket tekniskt intresse med tvångsmässig eller exklusiv hängivenhet”. Jag tror att de flesta av oss håller med om att den första användningen är ganska föråldrad – att kalla någon för ”nörd” är numera knappast någon skarp kritik, och det brukar inte heller användas för att betyda att någon är ”tråkigt konventionell”.
Den andra definitionen – en person som följer ett intresse med intensiv hängivenhet – känns mer korrekt, med undantag för idén om att ”intresset” i fråga måste vara ”omodernt eller mycket tekniskt”. Om den senaste tidens explosionsartade ökningar av biljettintäkterna för filmer som Star Wars: The Force Awakens och Deadpool har lärt oss något är det att de ämnen som en gång i tiden betraktades som nördiga är nu på väg in i mainstreamkulturen. Och vi har dessutom lärt oss att det intressanta ämnet egentligen inte är det som definierar nörden – det är hur folk närmar sig det som gör dem nördiga. Jag tror att det är därför som ”nörd” har utvecklats till att bli ett verb under de senaste åren – t.ex. ”Jag kommer att bli helt nördig på den här boken” – samt ett suffix som kan läggas till nästan vad som helst (book-nerd, computer-nerd, font-nerd, crafting-nerd, -nerd). ”Nördig” är ett sätt att uttrycka ett intresse och en entusiasm som är så intensiv att det inte finns något utrymme för att oroa sig för att vara ”cool” eller ironiskt distanserad. Eftersom jag själv är en gigantisk nörd tycker jag att det är ett ganska bra sätt att leva.
Bilder: Giphy (1, 2)