Under hösten 1888, mitt i en gräslig serie mord, började Central News Office i London, Scotland Yard och regeringstjänstemän att ta emot en rad brev.
”Kära chef”, inledde ett brev som var poststämplat den 25 september. ”Jag hör hela tiden att polisen har fångat mig, men de vill inte fixa mig ännu.” Det hånfulla brevet, skrivet med rött bläck, var undertecknat för första gången med ett namn som har gett rysningar längs generationer av ryggar: ”Jack the Ripper”
Myndigheterna fick i slutändan hundratals brev, varav de flesta var uppenbara bluffbrev, som påstods komma från seriemördaren. Men det finns fortfarande en häftig debatt bland forskare om huruvida de första breven som myndigheterna fick var äkta. Nu, som George Dvorsky på Gizmodo rapporterar, har en kriminalteknisk lingvist dragit slutsatsen att minst två av breven troligen skrevs av samma person – och att den personen troligen inte var Uppskäraren.
Enligt ett pressmeddelande bestämde sig forskaren Andrea Nini från University of Manchester för att analysera 209 brev som undertecknats av Jack the Ripper, däribland två av de tidigaste och viktigaste skrifterna. Ett av dem är det där ”Dear Boss”-brevet, där mördaren lovar att klippa av öronen på nästa offer. Faktum är att nästa offer faktiskt fick en av sina örsnibbar avklippta. Det andra är ett blodfläckigt vykort som förutspår ett dubbelmord och hänvisar till mördaren i tredje person som ”Saucy Jacky”
Med hjälp av kriminaltekniska metoder undersökte Nini texterna och fann att både ”Dear Boss” och ”Saucy Jacky” har vissa distinkta språkliga konstruktioner gemensamt, bland annat frasen ”to keep back” i stället för ”withhold”. Forskningen publiceras i tidskriften Digital Scholarship in the Humanities.
”Även om ”Dear Boss”-brevet inte var offentligt tillgängligt när Saucy Jacky- vykortet mottogs, uppvisar de en nivå av språklig likhet – i termer av kombinationer av gemensamma ord – som är mycket högre än vad man skulle kunna förvänta sig om de inte hade något samband med varandra”, säger Nini till Dvorsky. ”Kombinationen av gemensamma ord mellan de två breven är särskiljande, så att man inte skulle förvänta sig att de skulle delas enbart av en slump.”
Enligt pressmeddelandet hade tidigare handskriftsanalyser också kopplat de två breven till samma författare. Men Nini fann att språklig analys möjligen kopplade dessa två brev till ett tredje, känt som ”Moab and Midian”-texten. Det brevet har länge ansetts av vissa forskare vara en bluff.
Om ”Dear Boss”, ”Saucy Jacky” och ”Moab and Midion” är kopplade till varandra ger det trovärdighet åt ”journalistteorin” om att de tidiga breven – inklusive de som myntade begreppet Jack the Ripper – skrevs av tidningsmän i London för att hålla historien vid liv. Teoretiker har länge trott att en reporter från Central News Agency vid namn Thomas Bulling kan ha legat bakom detta. En annan journalist vid namn Fred Best är också en möjlig misstänkt för att ha skrivit breven.
Om breven var en bluff och ingen mördare faktiskt kontaktade myndigheterna och kallade sig själv för ”Jack the Ripper” innebär det att vi efter 130 års forskning och utredning fortfarande vet väldigt lite om morden och om de fem förmodat ”kanoniska” Jack the Ripper-offren för de elva mord som begicks i Londons East End – kollektivt kända som ”Whitechapel-morden” – har ett samband.
Hur kallt det än må vara betyder det inte att folk inte fortfarande försöker lösa mysteriet. För 25 år sedan upptäckte forskare en dagbok som Liverpool-bomullshandlaren James Maybrick förde där han erkänner att han mördat fem kvinnor i Londons East End och en annan i Manchester. Han undertecknar dagboken med ”Jack the Ripper”. Dagboken har länge ansetts vara en sofistikerad förfalskning, och en man har till och med erkänt att han skapat den, men förra året hävdade vissa ”Ripperologer” att de hade bevis för att dagboken hittades under golvbrädorna i Maybricks hem, vilket skulle tyckas autentisera den.
Också förra året gjorde medlemmar av det team som upptäckte Richard III:s grav i Leicester ett misslyckat försök att hitta och gräva upp graven för Mary Kelly, som allmänt anses vara Jack the Ripper’s sista offer.