Fluoxetin är en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) med dokumenterad effekt vid behandling av större depressiva episoder. Sedan 1985 har det utvärderats för behandling av tvångssyndrom (OCD). Den orbitofrontala cortexen och caudatkärnan är hjärnstrukturer som tros vara involverade i patogenesen för tvångssyndrom, eftersom hyperaktivering av dessa områden i basalt tillstånd korrigeras vid remission av symtom som induceras av behandling med ett SSRI eller av beteendepsykoterapi. I flera studier har man dessutom funnit avvikelser i den serotoninerga överföringen i den orbitofrontala cortexen och SSRI kan öka serotoninfrisättningen genom att desensibilisera 5HTID-autoreceptorer. OCD är en allvarlig, kronisk psykiatrisk störning som ofta kompliceras av depressiva episoder. Här granskar vi de kliniska prövningar av fluoxetin som finns förtecknade i de datoriserade databaserna Medline och Embase. Fluoxetin visade sig vara effektivt vid OCD i alla publicerade öppna studier samt i placebokontrollerade studier med ett effektivt dosintervall på 40-60 mg dagligen. Den kliniska utvärderingen genomfördes med hjälp av specifika skalor som Y-BOCS eller NIMH-OC och en förbättring observerades efter flera veckors behandling. Dessa studier som omfattade en förlängd fas visade att effekten bibehölls – i tre år i den längsta studien – vilket resulterade i en högre andel svarande i förhållande till behandlingsinitieringsfasen. En jämförelse mellan fluoxetin och klomipramin visade jämförbar effekt och en överlägsen säkerhetsprofil, både när det gäller antikolinerga biverkningar och kardiotoxicitet eller överdosering. Återfallsfrekvensen var likartad med båda läkemedlen. I de fyra metaanalyser som förekommer i databaserna fann två studier liknande effekt för klomipramin och fluoxetin. Det finns få studier som direkt jämför de olika SSRI-preparaten, bortsett från en jämförelse mellan fluoxetin och sertralin som visar att båda läkemedlen har liknande effekt. Med klomipramin utgör SSRI-preparaten den första linjens behandling som rekommenderas av experterna, i kombination med beteendeterapi för att förbättra och bibehålla det kliniska svaret på lång sikt. Riktlinjerna rekommenderar en optimal fluoxetin-dos på 40 till 60 mg dagligen med en minsta behandlingstid på 1 till 2 år. Effekten bör inte utvärderas förrän efter 8 veckor för att de terapeutiska effekterna ska kunna börja verka. Fluoxetin befanns ha en god säkerhetsprofil i dessa studier och de beskrivna biverkningarna (sömnlöshet, huvudvärk, minskad libido) ledde sällan till att behandlingen avbröts. Biverkningar som nervositet eller sömnlöshet i början av behandlingen var en prediktor för ett gott svar på fluoxetin, liksom förekomsten av remissioner, avsaknad av tidigare farmakologisk behandling och en hög impulsivitetspoäng. En lång historia av störningen, symtomens svårighetsgrad, samlingsobservationer, tvångstankar vid tvätt, tvångstankar och komorbiditet med en schizotypisk personlighet eller vokala eller motoriska tics var förknippade med ett sämre svar. Fluoxetin lindrar också kollaterala depressiva symtom genom att signifikant minska självmordstankar och impulsivitet hos OCD-patienter. Vår studie visar att fluoxetin är effektivt och väl tolererat vid OCD, vilket placerar det bland de första linjens behandlingar som rekommenderas i riktlinjer från konsensuskonferenser.