Fråga: ”Vad säger Bibeln om själviskhet?”
Svar: Vad säger Bibeln om själviskhet? Själviskhet är den attityd som innebär att man bryr sig om sina egna intressen framför andras intressen. Bibeln befaller oss dock att ”inte göra något av själviskhet eller tom inbillning, utan med ödmjukhet i sinnet betrakta varandra som viktigare än ni själva; se inte bara till era egna personliga intressen utan också till andras intressen” (Filipperbrevet 2:3-4, NASB).
Det är intressant att notera i detta stycke att Paulus jämför själviskhet med ”tom inbillning” – ett begrepp som skulle kunna översättas med ”fåfänga” eller ”arrogans”. Det hänvisar till en överdrivet hög uppfattning om sig själv. Själviskhet är alltså besläktad med narcissism.
Själviskhet eller tom inbillning uttrycks ofta genom att man bygger upp sig själv samtidigt som man river ner någon annan. Det är ett av ”köttets verk” enligt Galaterbrevet 5:20. Den leder till ”oordning och alla onda handlingar” (Jakob 3:16). Själviskheten fick Israels barn att ”medvetet sätta Gud på prov genom att kräva den mat de längtade efter” (Psalm 78:18). Egoismen fick den rike unge härskaren att vända Jesus ryggen (Matteus 19:21-22). Själviskhet förstör vänskapsrelationer (Ordspråksboken 18:1), hindrar bön (Jakob 4:3) och är en produkt av jordisk visdom (Jakob 3:13-14).
Motståndet till själviskhet återfinns också i Filipperbrevet 2: att vara förenad med Kristus, att ha ömhet och medkänsla och ”att vara likasinnade, att ha samma kärlek, att vara ett i ande och syfte” (Filipperbrevet 2:2).
För att bekämpa synden av självisk ambition krävs äkta ödmjukhet. Opretentiös ödmjukhet återupprättar och låter relationer växa. Att vara ödmjuk innebär att ha ett sant perspektiv på oss själva i förhållande till Gud. ”Tänk inte högre på er själva än ni borde, utan tänk på er själva med nyktert omdöme, i enlighet med det mått av tro som Gud har gett er” (Romarbrevet 12:3).
Bön och en kärlek till Skriften är också nödvändiga. ”Vänd mitt hjärta mot dina stadgar och inte mot egen vinning” (Psalm 119:36). Kärlek täcker en mängd synder, inklusive själviskhet. Om vi verkligen är ”hängivna varandra i broderlig kärlek” (Romarbrevet 12:10) kan vi inte vara själviska. Att ha Kristi attityd är att visa ömhet och medkänsla för alla som vi kommer i kontakt med.
Ett annat säkert botemedel mot själviskhet är att veta var vår skatt finns. Den kristne håller denna världs saker löst eftersom han samlar ”skatter i himlen” (Matteus 6:19-21). Han vet att det är ”mer välsignat att ge än att ta emot” (Apg 20:35), och han lever i enlighet med sanningen att ”Gud älskar en glad givare” (2 Korintierbrevet 9:7).