Den bortre sidan ser väldigt lik den nära sidan ut. Bild via NASA:s Scientific Visualization Studio.
Av Wayne Schlingman, Ohio State University
Om du tittar upp mot månens silverfärgade klot kan du kanske känna igen bekanta skuggor och former på dess yta från en natt till en annan. Du ser samma bild av månen som våra tidiga förfäder gjorde när den lyste upp deras väg efter solnedgången.
Bara en sida av den sfäriska månen är någonsin synlig från jorden – det var inte förrän 1959, när den sovjetiska rymdfarkosten Luna 3 kretsade runt månen och skickade hem bilder, som människan för första gången kunde se månens ”bortre sida”.
Genomgång av mänsklighetens första skymt av månens bortre sida och samma vy tack vare LRO-data 50 år senare. Bild via NASA:s Goddard Space Flight Center Scientific Visualization Studio
Ett fenomen som kallas tidal locking är ansvarigt för den konsekventa vyn. Jorden och dess måne befinner sig nära varandra och utövar därför betydande gravitationskrafter på varandra. Dessa tidvattenkrafter bromsar de båda kropparnas rotationer. De låste månens rotation i synk med dess omloppstid relativt snart efter att den bildades – som en produkt av en kollision mellan ett objekt av Mars-storlek och protojorden, 100 miljoner år efter att solsystemet samlades.
Månens omloppstid och rotationsperiod är samma tidslängd.
Nu gör månen en resa runt jorden på lika lång tid som det tar för den att göra ett varv runt sin egen axel: cirka 28 dagar. Från jorden ser vi alltid samma sida av månen; från månen står jorden stilla på himlen.
Månens närsida är väl studerad eftersom vi kan se den. Astronauterna landade på månens närsida så att de kunde kommunicera med NASA här på jorden. Alla prover från Apollo-uppdragen kommer från den nära sidan.
Buzz Aldrin stiger ner från månmodulen till månens yta den 20 juli 1969. Bild via NASA.
Men även om månens bortre sida inte är synlig från vår utsiktspunkt, och med all respekt för Pink Floyd, är det inte korrekt att kalla den för månens mörka sida. Alla sidor av månen upplever natt och dag precis som vi gör här på jorden. Alla sidor har lika mycket dag och natt under loppet av en enda månad. En måndag varar ungefär två jordveckor.
Med moderna satelliter har astronomer fullständigt kartlagt månens yta. Ett kinesiskt uppdrag, Chang’e 4, utforskar för närvarande Aitkenbäckenet på månens bortre sida – det första uppdrag av detta slag som någonsin landat där. Forskarna hoppas att Chang’e 4 ska hjälpa till att besvara frågor om kraterns yta och testa om saker kan växa i månjord. Ett privatfinansierat israeliskt uppdrag, Beresheet, startade som ett uppdrag för att tävla om Googles Lunar X Prize. Trots att Beresheet-teamet kraschade under ett landningsförsök tidigare den här månaden vann Beresheet-teamet ändå Moon Shot Award.
Det faktum att Beresheet är skyddat från civilisationen innebär att månens bortre sida är ”radiomörk”. Där kan forskarna mäta svaga signaler från universum som annars skulle drunkna ut. Chang’e 4 kommer till exempel att kunna observera lågfrekvent radioljus som kommer från solen eller bortom och som är omöjligt att upptäcka här på jorden på grund av mänsklig aktivitet, till exempel TV- och radiosändningar och andra former av kommunikationssignaler. Lågfrekvent radio tittar tillbaka i tiden till de allra första stjärnorna och de allra första svarta hålen, vilket ger astronomer en större förståelse för hur universums strukturer började bildas.
Pilar visar positionen för Chang’e 4:s landningsfarkost på golvet i månens Von Kármán-krater. Den skarpa kratern bakom och till vänster om landningsplatsen är 3 900 meter bred och 600 meter djup. Bild via NASA/GSFC/Arizona State University.
Rover-uppdrag undersöker också alla sidor av månen när rymdforskare förbereder sig för framtida mänskliga uppdrag, där man söker månens resurser för att hjälpa mänskligheten att ta sig till Mars. Till exempel kan vatten – som upptäcktes av NASA:s LCROSS-satellit under månens nord- och sydpol 2009 – delas upp i väte och syre och användas som bränsle och för att andas.
Forskare närmar sig utforskningen av månens polära kratrar, varav vissa aldrig har sett dagens ljus – bokstavligt talat. De är djupa och ligger på precis rätt ställe för att solen aldrig ska skina på kratergolvet. Det finns säkert mörka delar av månen, men hela den bortre sidan är inte en av dem.
Wayne Schlingman, föreståndare för Arne Slettebak Planetarium, Ohio State University
Denna artikel är återpublicerad från The Conversation under en Creative Commons-licens. Läs originalartikeln.
Bottom line:
Medlemmar av EarthSky-communityn – inklusive vetenskapsmän, samt vetenskaps- och naturskribenter från hela världen – väger in om vad som är viktigt för dem. Foto av Robert Spurlock.