Inkännandet av det morfologiska och utvecklingsmässiga förhållandet mellan hörselorganet hos ryggradsdjur och sidolinjesystemet hos fiskar och vattenlevande Amphibia vilar på grunden av en stor mängd kom parativa undersökningar. Huvudlinjerna för denna generalisering fastställdes redan för fyrtio år sedan, och Coles arbete om kranialnerver och laterala sinnesorgan hos fiskar (1898) innehåller en omfattande behandling av ämnets historia. Det acustico-laterala eller neuromastsystemet omfattar, förutom labyrinten och sidolinjekanalerna, de groporgan som finns i större eller mindre utsträckning hos de flesta fiskar, vesiklarna hos Torpedo och ampullärkanalsystemet hos Selachianer och Holocephali. Angående dessa skrev Cole: ”Historien om vår kunskap om sinneskanalernas fylogeni sammanfaller med tre upptäckter – upptäckten att ’slemkanalerna’ innehåller sinnesorgan, upptäckten av Savis vesiklar och upptäckten av Lorenzinis ampullor…. Vi vet nu att alla tre typerna tillhör sidolinjesystemet, och jag kommer att föreslå att de representerar tre stadier i utvecklingen av en kanal – det mest ytliga tillståndet, som representeras av groporganen och Savi’s vesiklar; den fullständiga utvecklingen, som representeras av kanalen; och mellantypen, som varken bildar en Savi’s vesikel eller ännu inte en kanal, som representeras av Lorenzinis ampullor” (s. 187). Denna uppfattning har förblivit giltig fram till i dag. Lorenzinis ampullor, som jag här huvudsakligen ägnar mig åt, beskrivs kortfattat i aktuella läroböcker som övergångsneuromaster eller specialiserade neuromaster, och innebörden är alltid att de strukturellt och funktionellt inte skiljer sig nämnvärt från neuromasterna i kanalerna i den laterala linjen. I sin senaste uttömmande avhandling om ryggradsdjurens nervsystem skriver Kappers, Huber och Crosby (1936) till exempel följande med hänvisning till sidolinjekanalerna, Savi vesiklarna och Lorenzinis ampullor: ”Det finns alltså hos de olika djuren en övergång mellan ett öppet och ett slutet system för att uppfatta vibrationer” (s. 438).