Thailands ursprungliga nationalflagga, som användes från kanske 1600-talet, var enfärgad röd. När andra stater i området visade liknande flaggor och handeln ökade blev det nödvändigt att lägga till en symbol i designen för att underlätta identifiering. År 1782 sattes en vit chakra (hjul), symbol för den härskande Chakri (Chakkri)-dynastin, på flottans fartygs flagga, och 1855 visade både flottan och privatägda fartyg en röd flagga med en vit elefant i mitten. Den sällsynta vita elefanten hade länge varit en lyckosymbol förknippad med nationen.
Thailand var ett av de få asiatiska länder som undgick europeisk imperialism, men dess nära förbindelser med väst resulterade i att landet blev en av de allierade i första världskriget. För att hedra förbindelserna ändrade kung Rama VI (Vajiravudh) den nationella flaggan till en mer ”modern” utformning. Den 21 november 1916 ersattes elefanten av två horisontella vita ränder mot en röd bakgrund, och den 28 september 1917 ändrades den röda mittremsan till blå. Detta gav Thailand en flagga med ”frihetens färger” som användes av dess allierade Storbritannien, Frankrike, Ryssland och USA. Marinen antog samma flagga men lade till en röd central skiva med en vit elefant, en design som fortfarande används idag. Rött ses som en symbol för det blod som thailändarna har utgjutit för sitt land, medan vitt står för religiösa lagar och buddhismens renhet. Blått står för den kungliga institutionen som vägleder nationen.