Ranibizumab, ett monoklonalt antikroppsfragment (Fab) som härrör från bevacizumab, har utvecklats av Genentech för intraokulär användning. År 2006 godkände FDA läkemedlet för behandling av neovaskulär åldersrelaterad makuladegeneration (våt AMD). Läkemedlet hade då genomgått tre framgångsrika kliniska prövningar.
I oktobernumret 2006 av New England Journal of Medicine (NEJM) rapporterade Rosenfield, et al. att månadsvis intravitreal injektion av ranibizumab ledde till en signifikant ökning av nivån på den genomsnittliga synskärpan jämfört med skeninjektion. Slutsatsen av den tvååriga fas III-studien var att ranibizumab är mycket effektivt vid behandling av minimalt klassisk (MC) eller ockult våt AMD (åldersrelaterad makuladegeneration) med låg frekvens av okulära biverkningar.
En annan studie som publicerades i januari 2009 års utgåva av Ophthalmology ger belägg för ranibizumabs effektivitet. Brown, et al. rapporterade att månadsvis intravitreal injektion av ranibizumab ledde till en signifikant ökning av nivån på den genomsnittliga synskärpan jämfört med fotodynamisk terapi med verteporfin. Slutsatsen av den tvååriga fas III-studien var att ranibizumab var överlägset fotodynamisk terapi med verteporfin vid behandling av övervägande klassisk (PC) våt AMD med låg frekvens av okulära biverkningar.
Och även om ranibizumabs effektivitet är väl underbyggd av omfattande kliniska studier, ifrågasätts läkemedlets kostnadseffektivitet. Eftersom läkemedlet endast stabiliserar patienternas tillstånd måste ranibizumab administreras månadsvis. Med en kostnad på 2 000 dollar per injektion är kostnaden för att behandla patienter med våt AMD i USA mer än 10,00 miljarder dollar per år. På grund av den höga kostnaden har många ögonläkare vänt sig till bevacizumab som alternativt intravitrealt medel vid behandling av våt AMD.
År 2007 rapporterade Raftery, et al. i British Journal of Ophthalmology att om inte ranibizumab är 2,5 gånger effektivare än bevacizumab är ranibizumab inte kostnadseffektivt. Man drog slutsatsen att priset på ranibizumab skulle behöva sänkas drastiskt för att läkemedlet skulle vara kostnadseffektivt.
Off-label-användning av intravitrealt bevacizumab har blivit en utbredd behandling för neovaskulär åldersrelaterad makuladegeneration. Även om läkemedlet inte är FDA-godkänt för icke-onkologisk användning tyder vissa studier på att bevacizumab är effektivt när det gäller att öka synskärpan med låg andel okulära biverkningar. På grund av liten urvalsstorlek och avsaknad av randomiserad kontrollstudie är resultatet dock inte avgörande.
I oktober 2006 meddelade National Eye Institute (NEI) vid National Institutes of Health (NIH) att man skulle finansiera en jämförande studieförsök med ranibizumab och bevacizumab för att bedöma den relativa effekten och de okulära nackdelarna vid behandling av våt AMD. Denna studie, som kallas Comparison of Age-Related Macular Degeneration Treatment Trials (CATT Study), kommer att rekrytera cirka 1 200 patienter med nydiagnostiserad våt AMD och slumpmässigt fördela patienterna till olika behandlingsgrupper.
I maj 2012 har anti-VEGF-behandling med Avastin accepterats av Medicare, är ganska rimligt prissatt och effektiv. Lucentis har en liknande men mindre molekylstruktur än Avastin och är FDA-godkänd (2006) för behandling av MacD, men är fortfarande dyrare, liksom det nyare (godkänt 2011) aflibercept (Eylea). Tester av dessa behandlingar pågår för att avgöra om den ena är effektivare än den andra.