–

• Resilience
• Stoicism
• Independence
• Loyalty
• Tribalism
• Honour
• Compassion
• Hospitality

Afghanistan är ett inlandsslutet sydligt-centralasiatiska landet som gränsar till Iran, Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan. Det är ett multietniskt samhälle med olika etniska, språkliga och stamgrupper. Regeringen är en islamisk republik, och islamiska värderingar, begrepp och praxis präglar många sociala normer och beteenden i hela samhället. Afghanerna har i allmänhet en stark känsla för personlig heder och är mycket medvetna om vad samhället anser om dem. Gästfrihet, lojalitet och blygsamhet värderas högt. Den afghanska kulturen och det dagliga livet har dock påverkats avsevärt av ständiga konflikter. Motståndskraft är nu ett viktigt karaktärsdrag som har inpräntats i den afghanska karaktären som ett resultat av dessa erfarenheter.

Nationell identitet

De obevekliga konflikterna i slutet av 1900- och 2000-talet har gett upphov till generationer av afghaner som sällan har upplevt fred. De har stått emot invasioner från Storbritannien och Sovjetunionen och fortsätter att hålla ut trots det pågående upproret från talibanerna och andra. Följaktligen betraktar många afghaner sig själva som överlevare. Vidare är människor ofta starkt motståndare till yttre inblandning i inrikespolitiken. Detta har lett till en rådande nationell attityd som starkt förespråkar oberoende av kontrollerande organ. Att hävda landets självständighet har dock inte nödvändigtvis lett till nationell sammanhållning. Afghaner tenderar att hysa en starkare känsla av lojalitet till sin släkt, stam eller etnicitet än till sin nationella identitet (se Etnicitet nedan).

En del äldre afghaner kan se de senaste decenniernas umbäranden och politiska turbulens som ett nytt förödande kapitel i en mycket längre fredlig historia. Före den sovjetiska invasionen betraktades Afghanistan allmänt som ett fredligt land i den asiatiska regionen. Landet förblev till exempel neutralt under andra världskriget. Människor kan uttrycka besvikelse eller bestörtning över det faktum att de flesta västerländska uppfattningar om deras land formuleras kring nyheter om terrorism och oroligheter utan insikt i de geopolitiska faktorer som orsakade sådana konflikter.

Sådana uppfattningar bortser från många av de positiva aspekterna av kulturen, såsom dess respekt för konstnärlighet och intellektualism. Den afghanska konstnärliga stilen är till exempel mycket dekorativ och utsmyckad. Många afghanska föremål är vackert broderade i vävda finesser, även sådana som används för vardagliga ändamål (t.ex. sädespåsar). Utsmyckningen märks också i språket, där poesi är en av de mest beundrade konstformerna. Respekt visas för dem som har bevis på sakkunskap och kan tala vältaligt.

Samhällsorganisation

Enligt de senaste tillgängliga uppskattningarna är över 60 % av den afghanska befolkningen under 25 år.1 Denna unga åldersstruktur återspeglar effekterna av årtionden av konflikt, utbredd fattigdom, politisk instabilitet, förflyttningar och avsaknad av betydande infrastruktur. De flesta bor på landsbygden, eftersom den afghanska kulturen traditionellt sett är inriktad på jordbruk. Många människor är jordbrukare som odlar produkter eller boskap och lever på en självförsörjningsnivå. I allmänhet måste alla afghaner arbeta mycket hårt för att klara sig (barnarbete är vanligt från fem års ålder och gäller båda könen).

De flesta byar och landsbygdsregioner tenderar att styra sig själva. I små byar saknas skolor, affärer eller regeringsrepresentation. Det kan finnas tre auktoriteter: byns överhuvud (malik), vattendistributionsmästaren (mirab) och läraren i islamiska lagar (mullah) vars roll är att bedöma om någons beteende är förenligt med Koranen. Ofta finns det i en by en stor markägare (khan) som styr genom att ta på sig rollen som både malik och mirab. En församling av män (jirga) röstar dock vanligtvis om viktiga beslut som påverkar hela byn eller stammen.

Det är särskilt viktigt för överlevnaden att vara beroende av släkt och samhälle eftersom det finns en utbredd avsaknad av och misstro mot regeringens inblandning i människors personliga liv. Detta förvärras av de underfinansierade sociala tjänsterna som ofta inte kan tillgodose grundläggande behov på grund av korruption och bristande säkerhet. Om en afghan befinner sig i kris och grundläggande behov måste tillgodoses har han eller hon därför oftast inget annat val än att vända sig till personer i samma familj, by/kommun, stam eller etnicitet för att få hjälp (i den allmänna preferensordningen).

Ethnicitet

Ethnicitet är en omedelbar kulturell identifiering i Afghanistan och definierar vanligtvis människors sociala organisation. De vanligaste etniska grupperna är pashtuner, tadzjiker och hazarer. Det finns dock även betydande populationer av bland annat uzbeker, nuristani, aimak, turkmener och balucher.

Pashtuner

Pashtunerna är den största etniska gruppen i Afghanistan. De flesta talar pashto och är sunnimuslimer. Pashtunernas kultur och sociala organisation har traditionellt påverkats av stammens hederskoder och tolkningar av islamisk lag. Detta är känt som ”Pashtunwali” – en moralisk och rättslig kod som fastställer de sociala förväntningar man bör följa för att hedra islamiska och kulturella värderingar. Pashtunwali, i sin strängaste form, följs oftast endast av stammar på landsbygden. Dess inflytande kan dock fortfarande ses i en stor del av pashtunernas beteende. Värderingar som heder, lojalitet, gästfrihet och skydd av kvinnliga släktingar är till exempel fortfarande viktiga principer för socialt ansvarstagande i hela Afghanistan.

Pashtunerna betraktas allmänt som den mest politiskt inflytelserika och dominerande gruppen i Afghanistan.2 Successiva regeringar har bildats via den politiska expansionen av pashtuniska stammar med internationellt stöd. Medlemmar av minoritetsetniciteter har hävdat att landets nationella identitet utesluter icke-pashtuniska etniciteter. ”Afghanistan” betyder egentligen ”pashtunernas land” på dari. Faktum är att ”afghan” uteslutande hänvisade till pashtuner innan det kom att avse statens medborgare.

Men även om pashtuner kontinuerligt har haft fördelar på det politiska området är det många som inte ser eller får de privilegier som följer av att tillhöra den mest dominerande etniska gruppen. Politisk makt och ekonomisk rikedom ligger definitivt i händerna på ett fåtal. Många pashtuner har självförsörjningsnivå eller mycket blygsamma inkomster som handlare, jordbrukare, boskapsuppfödare och köpmän.

Tadjiker

Tadjikerna har persiskt arv och är Afghanistans näst största etniska grupp. Till skillnad från de flesta andra etniska grupper är de inte stammedlemmar och organiserar sig inte i stamföreningar. I stället kretsar deras lojalitet kring familjen och byn (eller lokalsamhället för dem som bor i stadsområden). Detta är tydligt i det sätt på vilket många tadzjikiska efternamn tenderar att återspegla deras ursprungsort, snarare än deras stam eller etnicitet.

Tadzjikerna är till största delen sunnimuslimer och talar i allmänhet en dialekt av persiska som finns i östra Iran. Tadzjikerna tenderar att vara mer urbaniserade än många andra etniska grupper och är relativt sett mindre rigida i sitt fasthållande vid provinsiella attityder. Vissa är bosatta i Kabul eller i den nordöstra delen av landet. Många bor också i väster, nära den iranska gränsen. De som bor i städerna är vanligtvis handelsmän eller skickliga hantverkare. Majoriteten är dock jordbrukare och boskapsskötare.

Tajikerna har vanligen en hög utbildningsnivå och hög förmögenhet (i jämförelse med några av Afghanistans mer fattiga etniska grupper), vilket har lett till att de allmänt anses tillhöra Afghanistans elit. Enligt Minority Rights Group International ger detta ackumulerade privilegium dem en ganska hög social status som etnisk grupp. Det tadzjikiska politiska inflytandet är dock inte särskilt dominerande. Många tadzjiker har förföljts under de senaste 35 årens oroligheter och diskussionerna om deras politiska representation i regeringen fortsätter.

Hazaras

Hazarafolket anses allmänt vara en av de mest socialt och politiskt marginaliserade etniska grupperna i Afghanistan. De talar en dialekt av dari som kallas ”Hazaragi” och utgör den största shiamuslimska befolkningen i landet. De flesta hazarer bor i den centrala bergsregionen (kallad Hazarajat) och i vissa distrikt i Kabul.

Hazarerna har förföljts av pashtuniska ledare, civila krigsherrar, talibanerna, ISIS och andra på grund av sin shiamuslimska tro. Regeringens politik har till exempel uteslutit dem från offentliga tjänster och begränsat deras antal i militären. Detta har lett till att de systematiskt saknar politisk makt och inflytande i ett land med sunnimuslimsk majoritet. Förföljelsen av hazarerna har varit särskilt våldsam eftersom de har ärftliga drag (från en avlägsen mongolisk härstamning) som fysiskt skiljer deras etnicitet från andra afghaner.

Många hazarer har upplevt razzior och massakrer på sitt folk, både tidigare och på senare år. En del har undkommit denna fara i grannlandet Pakistan, där andra sunniextremister också har försökt att rikta in sig på dem och döda dem. Följaktligen har många inte haft något annat val än att fly till mer avlägsna länder. Som ett resultat av detta är en stor del av afghanerna i västländerna hazaraflyktingar som har sökt asyl från denna situation.

Hazarajat-regionen är fortfarande mycket fattig, vilket innebär att många hazarer försörjs ekonomiskt av en manlig familjemedlem som har rest till en stad eller ett grannland för att hitta arbete. Att befinna sig längst ner i den ekonomiska och sociala hierarkin har också stigmatiserat hazarerna i de flesta andra etniska gruppers medvetande. Detta återspeglas tydligt i bristen på interetniska äktenskap med hazarer. På senare tid har dock hazarer strävat efter högre utbildning och politiska positioner för att representera sitt folk och bli ledare i den nyligen framväxande demokratin.

Stammar

I många etniska grupper finns det långvariga stamklaner som bildats genom släktskap. Dessa stammar lever ofta som lokala samhällen i byar. De flesta stammar ärver mark och produktionsmedel från sina förfäder. Andra kan fortsätta den nomadiska livsstil som deras förfäder levde. I små byar och på landsbygden finns det vanligtvis liten social rörlighet mellan olika yrken eftersom människor förväntas ta över sina föräldrars form av ekonomiskt bidrag, vilket också kan vara begränsat av stammens positionering.

En del afghaners tillhörighet till sina stammar har brutits eftersom konflikter har tvingat människor att prioritera sin enskilda familjs överlevnad. De som har förblivit kopplade och förenade med sin stam fortsätter dock att vara ytterst lojala. För dessa människor är lojaliteten mot sin stam sekundär endast i förhållande till skyldigheten mot sin familj. Stammar upprätthåller i allmänhet:

• rätten och skyldigheten att hämnas all orätt mot sitt folk;
• flyktingars rätt att söka skydd och fristad;
• skyldigheten att visa gästfrihet för gäster och skydda dem vid behov;
• behovet av att försvara sin egendom och sin heder; och
• behovet av att försvara och skydda sina kvinnliga släktingar.

Under århundradena har rivaliserande stamgrupper ständigt tävlat om rätten till mark, resurser, makt och till och med kvinnor. Detta har skapat en tävlingsanda i den afghanska kulturen och har varit orsaken till en hel del återkommande våld och disharmoni mellan stammar och etniciteter.

Honor

En stor del av det sociala beteendet påverkas av afghanernas medvetenhet om sin personliga heder. ”Heder” i denna bemärkelse omfattar en individs rykte, prestige och värde. Bevarandet av hedern och samhällets uppfattning står ofta i förgrunden för människor. Det påverkar människor att uppträda konservativt i enlighet med sociala förväntningar för att undvika att dra till sig uppmärksamhet eller riskera att göra något som uppfattas som ohederligt.

Som medlemmar i ett kollektivistiskt samhälle anser de flesta afghaner att en persons beteende återspeglar den familj, stam eller etnicitet de tillhör. När en persons beteende uppfattas som vanhedrande delar således familjen med sig av skammen. När det ohederliga beteendet sker utanför en persons samhälle kan andra afghaner ofta snabbt antyda att personens etniska grupp, stam och/eller religion är orsaken till beteendet. Som ett resultat av detta kan afghaner vara försiktiga med att de måste ge ett offentligt intryck av värdighet och integritet för att skydda hedern hos dem de är associerade med. För att undvika förnedring ges kritik sällan direkt och beröm förväntas vara generöst.

Den äldsta mannen i en familj anses vara ansvarig för att skydda familjens heder. De är ofta särskilt bekymrade över hur kvinnorna i familjen beter sig, eftersom kvinnorna har många sociala förväntningar att rätta sig efter. Dessa gäller deras moralkodex, klädsel, sociala interaktioner, utbildning, ekonomisk verksamhet och offentligt engagemang (se mer i avsnittet om familjen). Om en kvinna bryter mot den sociala efterlevnaden kan det uppfattas som ett misslyckande från mannens sida (hennes far, make eller bror) att skydda henne från att göra det.

Etniska relationer och politik

Relationerna mellan olika etniska grupper kan vara spända. Etniska minoritetsgrupper har ofta hävdat att den nationella identiteten, politiken och den offentliga förvaltningen i Afghanistan utesluter icke-pashtuner. Pashtuniska offentliga intressen går ofta före andra etniska gruppers intressen som söker större erkännande. Detta har förvärrats av det faktum att upprorsgrupper, såsom talibanerna, till övervägande del består av pashtuniska män. Talibanerna är inte bara en religiös extremistgrupp, utan också en pashtunsk nationalistisk grupp som syftar till att upprätta ett afghanskt emirat.3

Förutom den misshandel som vissa etniska grupper har utsatts för av andra under de senaste årtiondenas krig finns det många etniska fejder som har förts vidare genom generationer. Pashtuner kan till exempel klandra uzbeker för tidigare generationers handlingar, och den våldsamma konflikten mellan pashtuner och hazarer kan spåras tillbaka till 1800-talet. Ibland innebär den afghanska hederskänslan att olika grupper känner att gamla orättvisor måste hämnas. Lojaliteten mot blodsband och etnicitet återspeglar den djupa tribalismen och kollektivismen i det afghanska samhället.

Aktuella erfarenheter

På senare tid har de etnisk-språkliga grupperna i Afghanistan upplevt en viss grad av enighet genom den gemensamma erfarenheten av oupphörligt krig, förflyttning och överlevnad. Detta har gett upphov till kulturell motståndskraft men också nationell utmattning. Eftersom många afghaner har världens största och mest långvariga flyktingpopulation har de en gemensam erfarenhet av exil. Miljontals människor har ofrivilligt fördrivits till omgivande länder som Pakistan och Iran där de lever som flyktingar under farliga, marginaliserande och osäkra förhållanden. Vissa har flytt till västvärlden för att undkomma tillfångatagande, tortyr eller död. Majoriteten av de afghaner som är födda i Afghanistan och bosatta i västländerna delar denna krigsdrabbade erfarenhet. I dag önskar de flesta fredliga förbindelser.

Det afghanska folket har också sakta återfått sin yttrandefrihet sedan början av 2000-talet. Kommunikationerna har förbättrats och utvecklats snabbt under de senaste tio åren eller så. I dag har många människor modern teknik och smartphones som gör det möjligt för dem att få tillgång till internet och medier. Sociala medier används också i stor utsträckning, vilket har lett till ett blomstrande engagemang bland ungdomar som är mycket politiskt engagerade. Den yngre generationens moderna strävanden har förändrats i och med att internet och massmedia har kommit till.

1 Central Intelligence Agency, 2018

2 Minority Rights Group International, 2018

3 Seerat, 2017

.