Suttons lag säger att när man ställer en diagnos bör man först tänka på det uppenbara. Den föreslår att man först bör utföra de tester som kan bekräfta (eller utesluta) den mest sannolika diagnosen. På läkarutbildningar lär man sig att föreslå läkarstudenterna att det är bäst att beställa tester i den ordning som med största sannolikhet leder till en snabb diagnos, och därmed behandling, samtidigt som man minimerar onödiga kostnader. Det tillämpas också inom farmakologin, när man väljer ett läkemedel för att behandla en viss sjukdom vill man att läkemedlet ska nå sjukdomen. Det kan tillämpas på alla diagnostiska processer, t.ex. vid felsökning av datorprogram. Datorstödd diagnostik ger ett statistiskt och kvantitativt tillvägagångssätt.
En grundligare analys tar hänsyn till testets falskt positiva frekvens och möjligheten att en mindre sannolik diagnos kan få allvarligare konsekvenser. En konkurrerande princip är idén om att utföra enkla tester före mer komplexa och dyra tester, att gå från tester vid sängkanten till blodresultat och enkel avbildning som ultraljud och sedan mer komplexa som MRT och sedan specialiserad avbildning. Lagen kan också tillämpas vid prioritering av tester när resurserna är begränsade, så att ett test för ett behandlingsbart tillstånd bör utföras före ett lika troligt men mindre behandlingsbart tillstånd.
Lagen är uppkallad efter bankrånaren Willie Sutton, som enligt ryktet svarade på en reporters förfrågan om varför han rånade banker genom att säga ”eftersom det är där pengarna finns”. I Suttons bok Where the Money Was från 1976 förnekar Sutton att han har sagt detta, men tillägger att ”Om någon hade frågat mig skulle jag förmodligen ha sagt det. Det är vad nästan alla skulle säga … det kunde inte vara mer uppenbart.”
En liknande idé finns i läkarens ordspråk: ”När du hör hovslag, tänk hästar, inte zebror.”