5 marsRedigera
En del av oppositionsgrupperna hade redan delat ut pamfletter till lokalbefolkningen för att sprida anti-Saddam-känslor till folket. Det rapporterades också att ett antal av dessa oppositionsgrupper bestod av före detta soldater ur den reguljära irakiska armén som hade tjänstgjort i Kuwait under Gulfkriget. Tidigare samma dag hade soldater som återvände från fronten anlänt till Karbala.
Revolten började klockan 14.30 när ungdomar började rida genom gatorna med vapen och attackerade regeringsbyggnader och lojalistiska soldater. Denna handling provocerade befolkningen att komma ut ur sina hem med lätta vapen och knivar, så kallade ”vita vapen”, för att ansluta sig till attacken. Sådana vapen kompletterades med tyngre vapen som tillfångatogs från Baathpartiets styrkor. Administrationsbyggnaden för de heliga begåvningarna var den första som plundrades, följt av flera andra. Rebellerna stormade också al-Husseini-sjukhuset och tog över dess avdelningar. Många av de heliga shiitiska helgedomarna blev omedelbart huvudkvarter för upproret, de två viktigaste var Husayn ibn Alis helgedomar och Al-Abbas ibn Alis helgedomar.
En del av de lokala baathistjänstemännen och de främsta säkerhetsagenterna, däribland polischefen och viceguvernören, dödades på ett brutalt sätt eftersom de inte drog sig tillbaka i tid. Många av deras kroppar lämnades liggande på deras gator och brändes ofta. I högtalarna från de shiitiska helgedomarna krävde upprorsmännen att fångarna skulle föras till Abbas helgedom för att avrättas. På morgonen var staden under fullständig kontroll av rebellerna.
6-11 marsRedigera
Det fanns stora förhoppningar om att Saddams regim inte skulle kunna slå ned detta uppror utan flygvapen, som blockerades av koalitionsstyrkorna som ett villkor för Gulfkrigets eldupphör. De amerikanska styrkorna hindrade dock inte Saddam från att använda överväldigande våld för att slå ner upproret. Karbala utsattes för svår artilleribeskjutning och rebellernas hållpunkter attackerades med helikopterkanoner, trots den officiella förklaringen av irakiska flygförbudszoner.
Det irakiska republikanska gardet mötte motstånd så snart de kom in i staden. Som ett resultat av det mestadels sunnitiska republikanska gardets agg mot shiiterna sades det att stridsvagnarna bar plakat med texten ”Inga fler shiiter efter idag”. De främsta målen var bland annat de viktigaste shiitiska helgedomarna och al-Husseini-sjukhuset. På sjukhuset behandlade läkare de skadade medan människor ständigt rusade in för att donera blod och medicin, trots den koncentrerade beskjutningen från de lojalistiska styrkorna i stadens utkanter. Rebellerna gjorde hårt motstånd när de försvarade sjukhuset. När det väl föll samlade armén ihop läkare och sjuksköterskor och förde bort dem för avrättning. Patienter kastades ut genom fönstren och rapporter dök upp om bulldozers som begravde kroppar på sjukhusområdet.
Under hela motattacken kunde röster höras i högtalare vid Abbas och Husseins helgedomar, som gav order om att upprorsmännen skulle attackera det republikanska gardet. Under de sista dagarna av upproret skadades helgedomarna kraftigt av artilleri- och raketeld från helikoptrar. Många rebeller och deras civila sympatisörer barrikaderade sig i byggnaderna. Videoinspelningar visar hur folket dansar i eufori och ropar på hjälp från USA och Iran, som aldrig kom. När de lojalistiska styrkorna väl hade omringat helgedomen stod anfallsledaren och en av Saddams hantlangare, Kamal Hussein Majid, på en stridsvagn och ropade: ”Ditt namn är Hussein och mitt likaså. Låt oss se vem som är starkare nu.” Därefter gav han order om att öppna eld mot helgedomen. Efter att ha sprängt ner dörrarna rusade gardet in och dödade flertalet av dem som befann sig där inne med automatvapeneld.
När armén väl hade kontroll över staden omringade den varje distrikt och letade efter unga män. Till en början sköt de alla de såg. Efter någon dag eller så arresterade de varje man över 15 år. Shia-präster som hittades på gatorna samlades ihop och sågs aldrig mer. Döda kroppar minerade och de fick inte avlägsnas från gatorna. Enligt uppgift besköt helikopterkanoner i utkanten även civila som flydde staden.
19 marsRedigera
Soldater tog hämnd på både rebeller och civila som inte hade flytt. De rörde sig från distrikt till distrikt och samlade ihop unga män som misstänktes för att vara rebeller, transporterade dem till arenor där några avrättades. Andra rapporteras ha skickats till en stor fängelseanläggning utanför Bagdad. Sådana märken visade att upproret var officiellt nedtryckt.