Varje år dyker det upp många frågor om många ämnen i samband med att den välsignade månaden Ramadan börjar. De viktigaste av dessa frågor är relaterade till halvmånen och tiden för imsak (när de troende måste sluta äta och dricka) jämfört med tiden för fajr-bönen (gryningen).
Många av de troende frågar: ”I muslimska länder vänjer sig folk vid att tiden för imsak är samma tid som fajr-bönen. Detta innebär att tiden för att sluta äta och dricka är när man hör böneutropet (adhan) (dvs. tiden för fajr-bönen). Å andra sidan, varför har böneplanerna för Ramadanmånaden i Nordamerika och på många andra platser två tider, en för imsak och en separat tid för fajr-bönen (t.ex, tio till tjugo minuter senare)?
”Är det dessutom nödvändigt för en person att hålla sig till den angivna imsak-tiden, så att det skulle göra fastan ogiltig om han eller hon skulle äta efter den fram till tiden för fajr-bönen?”
För att besvara dessa frågor måste vi beakta följande punkter:
1. Tidpunkten för fajr-bönen – den sanna fajr (al-fajr al-sadiq) enligt juristernas beskrivning
Den heliga Koranen säger följande om den tidpunkt då fastan måste börja: ”Ät och drick tills gryningens vita streck blir urskiljbart från mörkret. ”1 Med utgångspunkt i detta förtydligar och förklarar juristen att detta kallas al-fajr al-sadiq eller sann fajr (dvs, den faktiska tiden för fajr), vilket är en vithet som dyker upp på horisonten och ökar i klarhet och ljusstyrka. Den föregås av al-fajr al-kadhib eller den falska fajr, som är en pelare av ljushet som uppstår vertikalt från horisonten uppåt mot himlen och som minskar både i storlek och ljusstyrka tills den försvinner.2
De som bor på landsbygden kan vanligtvis observera dessa egenskaper lätt och tydligt, eftersom det inte finns några stadsljus i horisonten . Dessa himmelska kännetecken är dock svåra att urskilja för människor som bor i urbana områden, t.ex. städer och regioner som har mycket artificiellt ljus på natten. Därför måste människor i sådana fall hänvisa till astronomiska källor för att bestämma tiden när dessa händelser (dvs. al-fajr al-sadiq) inträffar och fastställa den faktiska tiden för fajr-bönen utifrån detta.
2. Skillnader i bönetider
När vi hänvisar till olika astronomiska källor för att bestämma bönetiderna märker vi en tydlig skillnad i tiderna för fajr-bönen, som kan variera från mellan tio till tjugo minuter av varandra. Vilket schema är alltså korrekt så att vi vet vilken tid vi ska be fajrbön? Vissa människor kan till exempel förlita sig på Um al-Qura-metoden för att bestämma tiderna, på grund av vilken de kanske ber fajr klockan 5:35. Å andra sidan kan andra använda Leva-institutets metod3 , som kan ge en tid på 5:50. En tredje person kan förlita sig på en annan källa till astronomiska data som ger 5:40 som tid för fajr, och så vidare. Så vilken person bad vid rätt tidpunkt? Det vet bara Gud.
Låt oss betrakta följande hypotetiska situation med fyra astronomiska källor och fyra olika tider. Organisation A anger fajr-bönen klockan 5:38, medan B anger den till 5:35, C till 5:40 och D till 5:50. Den största skillnaden mellan två av dessa tidpunkter är alltså femton minuter (dvs. mellan B och D). Med en sådan variation i de angivna tidpunkterna blir det svårt att avgöra vilken som är korrekt.
3. Vår religiösa plikt
Vår religiösa plikt är att utöva försiktighet för att nå säkerhet om att vår bön skedde vid rätt tidpunkt. Dessutom måste försiktighet tillämpas i Ramadanmånaden för tiden för imsak så att vi är säkra på att vi slutade äta innan fajr inträffade. När det gäller fastställande av bönen dikterar försiktighet att personen ska använda den senaste tiden, vilket är den som anges av organisation D (från exemplet ovan). Detta beror på att den garanterar att alla andra angivna tider för bönen (A, B och C) redan har passerat. Eftersom en persons religiösa plikt är att be efter att tiden för fajr inträffar, så ger den tid som anges av organisation D visshet om att bönen kommer att utföras efter att natten har upphört och tiden för fajr har inträffat.
Å andra sidan skulle det för att uppnå visshet i imsak krävas att personen är beroende av den tid som anges av organisation B, eftersom det är den tidigaste tiden och verifierat att den är en del av natten. Eftersom en persons religiösa plikt är att avstå från att äta (imsak) innan fajr inträffar, skulle tid B ge dem visshet om att de gjorde det när det fortfarande var natt och innan fajr. Sammanfattningsvis innebär försiktighet när det gäller att bestämma tiden för fajr (för bönen) att man tar den senaste tiden, medan det innebär att man tar den tidigaste tiden som anges för imsak. Genom att göra detta kommer personen att uppnå den nödvändiga säkerheten genom att utöva försiktighet så att de blir nöjda med att deras bön och fasta är giltiga.
Som det gäller försiktighet bör följande förstås. I allmänhet bör en troende veta att om deras marja eller den jurist som de efterliknar har bestämt att en viss handling ska utföras på grundval av obligatoriska försiktighetsåtgärder, så kan de antingen följa hans påbud om försiktighetsåtgärden eller följa den näst mest kunniga juristens (dvs. al-alam fal-alam) beslut eller fatwa. Men om personens marja inte ger något yttrande om den åtgärden kan personen antingen välja att följa en annan marjas utslag om den åtgärden eller handla i enlighet med specifika rättsvetenskapliga praktiska regler (al-usul al-amaliyyah) som gäller för individen under sådana omständigheter. När det gäller att fastställa tidpunkten för fajr, och därmed när man ska sluta äta och dricka, är den praktiska rättsvetenskapliga regel som gäller för individen istishab.4 Denna princip säger att personen ska agera utifrån sin tidigare säkerhet och ignorera det nuvarande tvivlet, eftersom tvivel inte kan åsidosätta säkerhet. Detta innebär alltså att om de tvivlar på om fajr har inträffat, kan de agera utifrån sin tidigare visshet om att det fortfarande är natt (dvs. fajr har inte inträffat). Därför gör personen imsak vid den tidpunkt då han eller hon är nöjd med att fajr har inträffat, vilket i det här exemplet är kl. 5.50, eftersom detta är den senaste tiden av de tider som anges i de astronomiska källorna.
Med utgångspunkt i denna information har man möjlighet att antingen utöva försiktighet, vilket är det bästa sättet att uppnå säkerhet eftersom det rapporteras i traditionerna som en väg till frälsning, eller ta personligt ansvar och förlita sig på istishab och betrakta tiden för fajr som samma som tiden för imsak, vilket är tillåtet ur religiös synvinkel.
4. Varför är detta inte nödvändigtvis ett problem i islamiska länder?
I muslimska länder är alla de olika religiösa organisationerna vanligtvis beroende av ett schema som ger dem en tid för varje bön. I det fallet innebär adhanen både tiden för fajr och imsak . Även då finner vi att i vissa muslimska länder kan en viss stad ha skillnader i tiderna för adhan av fajr. Detta är uppenbart när man hör flera adhaner, varav en inträffar först, sedan en annan tio minuter senare, och sedan en annan femton minuter senare, till exempel. Detta sker på grund av att olika moskéer använder olika källor till astronomiska data. I Nordamerika och Europa är dock varje islamiskt center beroende av den källa som de litar mest på, och på grundval av den distribuerar de sina respektive böneplaner. Som ett resultat av detta utövar vissa av dem inte försiktighet baserat på en viss källa av astronomiska data, medan andra använder försiktighet så att de till fullo fullgör sin skyldighet gentemot Gud och de troende (så att de som följer schemat kan vara säkra på att de utförde den nödvändiga handlingen vid rätt tidpunkt).
Slutsatsen är att med tanke på dessa villkor bör en troende följa sin marjas fatwa, om han uttryckligen har angett en sådan i denna fråga (dvs. när man ska sluta äta och dricka). Men om den troendes marja har stipulerat att iakttagande av en tidigare tidpunkt för imsak (t.ex. tio till femton minuter före fajr) bör följas baserat på obligatoriska försiktighetsåtgärder, så har den troende valet att antingen följa hans utslag eller fatwa från den näst mest kunniga marja. Slutligen, om en persons marja inte har gett något utslag i frågan kan den troende antingen följa en annan marjas utslag eller handla i enlighet med den praktiska rättsvetenskapliga regel som beskrivs ovan (dvs, istishab), vilket skulle innebära att de avstår från att äta och dricka vid tiden för fajr.
Vi ber den allsmäktige Gud att göra oss framgångsrika i att vara lydiga mot honom i denna välsignade månad, att han accepterar våra gärningar och vår ånger, att han förlåter våra synder och förenar oss genom kärlek och fromhet. Som alltid är vår sista känsla att all tacksamhet är till Gud, världens Herre.
1. Den heliga Koranen 2:187, översättning av Muhammad Sarwar.
2. Ayatullah Abul Qasim al-Khoei, Islamic Laws, s. 106, nr 749.
3. Varje metod använder unika beräkningsparametrar (dvs, vinklar) för att bestämma bönerna fajr, maghrib (efter solnedgången) och isha (kvällsbön).
4. Den rättsvetenskapliga principen om istishab eller kontinuitet används när någon har en tidigare visshet om något som följs av ett nuvarande tvivel om samma sak.