Vad är sexuell masochism?
Före DSM-utgåvan var denna störning känd som sexuell masochism och sadism. Sexuell masochism och sadism har nu delats upp i två separata störningar, sexuell masochismstörning och sexuell sadismstörning. Båda klassificeras som parafila störningar, vilket kräver förekomst av en parafili som orsakar betydande lidande eller försämring, eller innebär personlig skada eller risk för skada på andra.
En parafili innebär ett intensivt och ihållande sexuellt intresse (återkommande fantasier, drifter eller beteenden av sexuell natur) som är centrerade kring barn, icke-människor (djur, föremål, material) eller att skada andra eller sig själv under sexuell aktivitet. Ibland fokuserar detta sexuella intresse på personens egna erotiska/sexuella aktiviteter medan det i andra fall fokuserar på målet för personens sexuella intresse.
För att diagnostiseras med en parafilisk störning måste parafilin orsaka betydande lidande eller försämring, eller innebära personlig skada eller risk för skada på andra. Man kan ha en parafili men inte ha en parafilisk störning. Det är först när den orsakar försämring, skada eller risk för skada som den blir en klinisk diagnos.
Symtom på sexuell masochismstörning inkluderar:
- Under en period av minst sex månader har en person haft återkommande, intensiva sexuellt upphetsande fantasier, sexuella drifter eller beteenden från handlingen att förödmjukas, slås, bindas eller på annat sätt tvingas lida.
- fantasierna och de sexuella drifterna orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämring i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
En subtyp av störningen innefattar med asfyxiofili om personen ägnar sig åt att uppnå sexuell upphetsning relaterad till begränsning av andningen (dvs, att bli kvävd eller få andningen begränsad för att känna sig sexuellt upphetsad).
Kliniker kan också specificera om störningen är:
- I en kontrollerad miljö – gäller vanligen personer som bor på institutioner eller andra miljöer där möjligheterna att ägna sig åt masochistiska sexuella beteenden är begränsade.
- I fullständig remission – det har inte förekommit lidande eller försämring under minst 5 år medan man befunnit sig i en okontrollerad (icke-institutionell) miljö.
Hur vanligt är sexuell masochismstörning?
Prevalensen för sexuell masochismstörning i den allmänna befolkningen är okänd. Forskning i Australien uppskattade att 2,2 % av männen och 1,3 % av kvinnorna hade varit involverade i bondage och disciplinering eller dominans och underkastelse under en tolvmånadersperiod.
De med parafilier rapporterade en genomsnittlig debutålder för sexuell masochism vid 19,3 års ålder, även om det är möjligt även vid en tidigare ålder. Man vet för närvarande inte mycket om förekomsten över tid, men det är troligt att förloppet av störningen varierar med åldern och att den minskar när personen blir äldre.
Vilka riskfaktorer finns det för sexuell masochismstörning?
Riskfaktorer har ännu inte identifierats för denna störning.
Vilka andra störningar eller tillstånd förekommer ofta tillsammans med sexuell masochism?
Forskning inom detta område har fokuserat på personer som för närvarande är i behandling för störningen. Detta innebär att de samsjukligheter som finns i denna population kanske inte är desamma som i den allmänna befolkningen som har sexuell masochismstörning. De inkluderar vanligtvis andra parafila störningar, såsom transvestisk störning (män som känner sig sexuellt upphetsade av att klä sig i kvinnokläder).
Hur behandlas sexuell masochismstörning?
De vanligaste behandlingarna inkluderar psykoterapi och medicinering. Kognitiv beteendeterapi kan användas där terapeuten hjälper personen att upptäcka den underliggande orsaken till beteendet och sedan arbetar med personen för att lära ut färdigheter för att hantera de sexuella drifterna på mer hälsosamma sätt. Detta kan innefatta användning av aversionsterapi och olika typer av bildbehandling/desensibilisering där personen föreställer sig själv i situationen och sedan upplever en negativ händelse för att minska det framtida intresset för att delta i den aktiviteten. Kognitiv omstrukturering (identifiera och ändra de tankar som driver beteendet) och empatiträning kan också användas.
Vissa mediciner kan användas för att minska nivån av cirkulerande testosteron för att minska frekvensen av sexuella fantasier och erektioner. Antidepressiva läkemedel kan också användas för att minska den sexuella lusten.