Kustens sanddyner utgör ungefär en tredjedel av Cape Cod National Seashore, som omfattar cirka 8 500 hektar från Chatham till Provincetown. Dyner dominerar på barriärstränder och havsvikar, längs kusten av Atlanten och Cape Cod Bay och över halvöns norra spets – ett område som är känt som Province Lands. Province Lands sanddyner började bildas strax efter istidens tillbakadragande (~18 000 år f.v.t.) när eroderade sediment från utspolningsslätten transporterades norrut och avlagrades av långsträckta strömmar. Sand från stränderna i denna långsträckta krok blåstes sedan inåt landet för att bilda sanddynerna. Även om uppvuxen skog så småningom etablerade sig här, avlägsnades det mesta av vegetationen av europeiska nybyggare för att användas vid byggnation och för att röja mark för jordbruk och boskapsbete. Detta resulterade i en snabb destabilisering av markytan och i mitten av 1800-talet hade området omvandlats till ett glest bevuxet system av skiftande sanddyner.
CACOs sanddyner är växlande täckta av vegetation, varav en del har etablerat sig naturligt och en liten del planterades vid olika tidpunkter i ett försök att minimera dynvandringen. Framgångsrika dynarter har anpassningar för att tolerera varma, torra och ibland salta förhållanden. Växterna har ofta en tjock, vaxartad kutikula för att begränsa vattenförlusten. När det gäller amerikanskt strandgräs (Ammophila breviligulata) rullar bladen in sig under varmt och torrt väder, vilket minskar transpirationen. Vanliga växtarter i sanddynerna är bl.a. amerikanskt strandgräs, strandgullris (Solidago sempervirons), giftig murgröna (Toxicodendron radicans), malört (Artemesia campestris ssp. caudata), nordligt lagerbär (Morella pensylvanica) och strandplommon (Prunus maritima). I depressions mellan sanddynerna som är tillräckligt låga för att korsa grundvattennivån under en del av växtsäsongen bildas säsongsbundna våtmarker som stödjer distinkta växtsamhällen.
Ett antal miljöfaktorer har visat sig påverka dynväxtsamhällena och deras mönster av succession eller regression. Vind kan orsaka direkta fysiska skador (kända som ”vindbeskärning”) på växternas strukturella integritet (särskilt vedartade arter). Vinden för också med sig saltspray som kan påverka växternas blad och/eller rötter, även om det har antytts att det sistnämnda endast kan påverka en handfull känsliga arter som växer i närheten av havet. Trots dessa svårigheter ökar dynvegetationen i omfattning och områden som en gång var bar sand är nu täckta av växter. Denna process, som kallas succession, kommer att fortsätta att stabilisera sanddynerna och omvandla dem till ett landskap som liknar deras tidigare karaktär.