Salt Lake Citys stadskärna

Stadskärnans utformning planerades första gången 1833, 17 år innan Salt Lake City grundades. Joseph Smith ritade Plat of Zion, en plan för städer med 20 000 invånare vardera som följde stadsdelar med självförsörjande familjegårdar som omgav flera tempel i centrum. Smith avsåg att planen skulle tillämpas på staden Zion i Mellanvästern i USA, men efter förföljelse och Smiths mord blev planerna burna västerut av mormonpionjärerna. Saltsjöns centrum började bildas 1847 när Brigham Young valde platsen för Saltsjöns tempel för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vilket bildade kärnan i bosättningen. Temple Square blev centrum för rutnätssystemet och avgränsades av South Temple, West Temple, North Temple och East Temple Streets. Gatorna är namngivna efter avstånd och riktning från Temple Squares sydöstra hörn; till exempel 200 West ligger två kvarter väster om denna meridian, medan 400 South ligger fyra kvarter söderut. East Temple kallades i folkmun för Main Street och döptes officiellt om någon gång i slutet av 1800-talet. Den har varit stadens kommersiella centrum.

Main Street och 400 South

Main StreetEdit

De tidiga mormonpionjärerna, som ursprungligen bosatte sig i Salt Lake City, antog en form av konsekration där odlade grödor och producerade produkter delades upp mellan medlemmar av Jesu Kristi Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (LDS Church) i lokala församlingar. Detta gjorde det möjligt för nya bosättare att få den mat och de produkter de behövde efter att de gjort den hårda resan till Salt Lake City. Detta utbyte organiserades så småningom till det som skulle bli Zions Cooperative Mercantile Institution (ZCMI).

De första företagen som etablerade sig på Main Street var de som grundades av James A. Livingston och Charles A. Kincade 1850, i området söder om Council House som höll på att byggas i hörnet av Main och South Temple Streets. Mormonpionjärerna levde en mycket avskild tillvaro i den avlägsna Salt Lake Valley under de första 20 åren av bosättningen. År 1865 upptäckte dock amerikanska trupper stationerade i Park City silver och tillkännagav detta för världen.

Med detta tillkännagivande började ett helt nytt element strömma in till Salt Lake City. Prospektörer förändrade helt och hållet stadsdelen i centrum. För att anpassa sig till den nya skaran var många av affärerna på Main Street salooner, vilket gav gatan smeknamnet ”Whiskey Street”.

I många år fanns det en politisk och kulturell klyfta i Salt Lake City. Mormonerna handlade och samlades mestadels kring Salt Lake Temple, Gardens at Temple Square och ZCMI på norra sidan av Main Street, och de som inte var medlemmar i kyrkan, som i början mestadels var guldgrävare, höll sig söder om det övervägande mormonområdet.

Ursprungligen sträckte sig affärsdistriktet längs den västra sidan av Main mellan South Temple och 100 South. På 1880-talet hade området expanderat till båda sidor av gatan och ner till 200 South, och ökade ungefär ett kvarter per decennium, fram till 1900, då det nådde 400 South. Idag anses den södra gränsen för Salt Lake Citys centrum vanligtvis vara 900 South.

Commercial StreetEdit

Från 1870 till 1930-talet var Commercial Street (numera känd som ”Regent Street”) Salt Lakes ökända rödljusdistrikt. Prostitution tolererades motvilligt så länge den var begränsad till Commercial Street och därmed hölls utanför allmänhetens ögon.

I slutet av 1880-talet fick handeln inofficiellt tillstånd. Polisen ”arresterade” alla prostituerade och deras madamer varje månad och ”bötfällde” dem med 50 dollar vardera. Efter en fysisk undersökning släpptes de och fick utöva sitt yrke utan någon ytterligare rädsla för ofredande.

Många anmärkningsvärda Salt Lakers ägde byggnader på Commercial Street, bland annat Brigham Young Trust Company, vars styrelse bestod av många prominenta medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (LDS-kyrkan). Brigham Young, Jr, som då var kyrkans apostel och vice ordförande i banken, avgick tillfälligt på grund av saken, tills byggnaden senare såldes.

1900-taletRedigera

Nordlig ingång till det numera rivna ZCMI Center Mall

Efter andra världskriget hade många råd att flytta ut ur stadskärnan till förorterna. År 1971 var 60 % av bostäderna i centrala Salt Lake City i stort förfall.

Från och med 1960-talet inleddes revitaliseringsinsatser, med LDS-kyrkan i spetsen, som alltid hade betraktat centrala Salt Lake City som sitt hem. Under 70-talet byggde de ZCMI Center Mall på ett helt kvarter i staden där ZCMI-varuhuset tidigare hade legat, och bevarade den historiska butiksfasaden. Kyrkan hyrde också ut mark till en byggherre för att bygga Crossroads Mall. På marken för köpcentret låg ursprungligen Amussen Jewelry Building (1869), som vid den tiden var Salt Lake Citys äldsta byggnad. I en undersökning som beställdes av staden konstaterades att det var Salt Lake Citys mest arkitektoniskt betydelsefulla byggnad, och insatser för att bevara den påbörjades. Innan byggnaden kunde räddas revs den dock för att ge plats åt köpcentret.

Under denna epok byggdes också LDS Church Office Building, som färdigställdes 1973 och som på den tiden var Salt Lake Citys högsta byggnad med sina 28 våningar. Den överträffades dock 1999 av American Stores Tower (numera känt som Wells Fargo Center). Trots att det har färre våningar är det två fot högre än Church Office Building, även om Church Office Building verkar högre eftersom det ligger på högre mark.

Från 1970-1976 skedde en dramatisk förskjutning av shoppingdistriktet Central Main Street från den södra änden (nära Exchange Place och Broadway) till den norra änden (nära L.D.S.-templet). Denna förskjutning var resultatet av ett förändrat köpmönster, där kunderna föredrog köpcentra framför varuhus på gatan. Med hjälp av mark och ett lån från Zion Securities färdigställdes det andra köpcentret på Main Street 1978. Efter färdigställandet av Crossroads Mall kollapsade den södra delen av huvudgatan, till att börja med den 117 år gamla köpmannen Auerbachs Department Store. Andra som gick under var Broadway Music, Paris Company, Baker Shoes, Pembroke’s, Keith O’Brien och Keith Warshaw.

På 1980-talet hade en saudisk affärsman, Adnan Khashoggi, en vision om att förvandla Salt Lake City till ett stort affärscentrum. Han bildade ett amerikanskt holdingbolag, ”Triad Utah”, och planerade att bygga två 43 våningar höga skyskrapor samt flera mellanstora byggnader. Khashoggi var inblandad i Iran-Contra-skandalen och hans tillgångar frystes av den federala regeringen, och skyskraporna byggdes aldrig, vilket ledde till att det nuvarande Triad Center endast bestod av byggnaderna 3, 4 och 5. Revitaliseringsarbetet i centrum fortsatte under 1990- och 2000-talen. Den gamla Salt Palace-arenan revs och en ny arena, Vivint Smart Home Arena, byggdes 1991 i nordväst. Det befintliga kongresscentret i anslutning till arenan revs också och ett nytt kongresscenter med samma namn byggdes på platsen. År 1998 stod Wells Fargo Center klart och är fortfarande den högsta byggnaden i Salt Lake City i dag (även om LDS Church Office Building verkar högre eftersom den står på högre mark). År 2000 färdigställdes LDS Conference Center och ersatte det fortfarande existerande Salt Lake Tabernacle för konferenser för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Gateway, som innehåller kontorslokaler, lägenhetskomplex och ett shoppingcenter utomhus, färdigställdes 2001 nära den västra kanten av centrum, och ersatte ett gammalt, nedgånget industriområde nära järnvägen. LDS Business College samt BYU Salt Lake Center flyttade in i centrum till Triad Center, som också köptes av LDS-kyrkan 2004. År 2007 påbörjades byggandet av det nyaste höghuset som kallas 222 South Main-byggnaden. Den 21 våningar höga byggnaden stod klar i juli 2009.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.