Teman är de återkommande idéer som ligger till grund för ett kreativt verk. Dessa centrala idéer gör det möjligt för läsarna att se ett visst verk från olika vinklar för att bredda sin förståelse. Shakespeare, som betraktas som en av de mest betydelsefulla och mest lästa dramatikerna, har skickligt utforskat olika teman som lojalitet, dikotomin mellan kärlek och hat, våld, girighet och vansinne i sina tragedier. ”Romeo och Julia” är kanske Shakespeares mest betydelsefulla bidrag med olika teman. Men i stället för att skildra en idyllisk romans presenterar denna tidlösa pjäs tragiska teman som styr människans liv. Några centrala teman i ”Romeo och Julia” diskuteras nedan.
Teman i ”Romeo och Julia”
Tema nr 1
Den romantiska kärlekens bestående kvalitet
Och även om den framställs som ett kortvarigt uttryck för ungdomlig passion, så vinner Romeo och Julias kärlek till varandra i slutändan över alla former av sociala tvång. Den bestående kvaliteten hos deras osjälviska kärlek är ett väsentligt tema i pjäsen. Den tjänar till att förstärka påståendet att om äkta älskande inte kan förenas i denna värld kan de säkert vara tillsammans i livet efter detta.
Tema nr 2
Individen kontra samhället
Konflikten mellan individuella önskningar och sociala institutioner är ett återkommande tema i ”Romeo och Julia”. De unga älskandes kamp mot sina respektive familjer är det viktigaste temat. Genom att välja individuell uppfyllelse i motsats till sociala traditioner vägrar både Romeo och Julia att följa sina familjers befallningar. De illustrerar triumfen för en individs vilja över sociala seder och bruk. På ett metaforiskt plan belyser detta mod det hot som den unga kärleken utgör mot de absurda sociala traditionerna.
Tema #3
Våld
Våldstemat spelar också en betydande roll i pjäsen. Vanligtvis är blind passion, hat och desperation några exempel på våld som ges genom hela ”Romeo och Julia”. Tybalt dödar Mercutio trots att det inte var avsiktligt. För att hämnas Mercutios död och i ett ögonblick av desperation dödar Romeo Tybalt och Paris. Båda morden är klassiska exempel på våld. Romeo och Julias blinda kärlek som motiverar dem att begå självmord är ett annat exempel. Dessa exempel visar att våldet har en viktig roll i denna tragedi.
Tema #4
Patriarkatets övergripande makt
I ”Romeo och Julia” fattas de flesta viktiga besluten av männen i de två familjerna, Capulet och Montague. Lady Capulets och Lady Montagues åsikter är inte viktiga. Det visas tydligt genom deras tysta hävdande av sina makars idéer i pjäsen. Det är Lord Capulet som väljer Paris som sin dotters framtida make. Sedan tvingar han Juliet att följa hans beslut. Det kanske mest uppenbara exemplet på männens styre i pjäsen är fejden mellan lord Capulet och lord Montague. Trots att deras fruar inte hyser någon illvilja mot varandra, tvingar de två lorderna sina familjer att stödja dem i sin meningslösa tvist och håller uppe sin fiendskap mot varandra.
Tema #5
Dödens tema
Döden är ett tema som lurar genom hela pjäsen. På många sätt visar ”Romeo och Julia” de två älskandes resa från deras första kärleksfulla möte fram till deras död. På så sätt fungerar döden som den tragiska lösningen på olika konflikter. Till exempel slutar Romeos konflikt med Tybalt med den senares död. Dessutom slutar de två unga älskandes konflikt med den fientliga sociala konformiteten med deras för tidiga död. Dessa tragiska förluster gör att hela pjäsen blir som om den bara är en pjäs om dödsfall.
Tema #6
Den oundvikliga ödet
Den oundvikliga ödet är en annan viktig tematisk angelägenhet i ”Romeo och Julia”. Uttrycket ”star-crossed” syftar på det faktum att de två älskande var förutbestämda att dö redan från början. Bortsett från en rad dåliga val som görs av de två älskande och deras familjer, är det alltså ödets makt som styr slutet av pjäsen. Friar Johns oförmåga att leverera brevet till Romeo i tid var ett oundvikligt öde och ett dödligt slag. Brevet skulle ha informerat Romeo om att Julia levde. Det är det mest fatalistiska momentet i pjäsen som driver Romeo till att begå självmord.
Tema #7
Äktenskap
Äktenskapets institution är ett annat viktigt tema i pjäsen. I motsats till vad många tror visas inte äktenskapet som en bra institution i pjäsen. Pjäsen betonar tanken att även om Capulets och Montagues äktenskap är socialt godkända så saknar det en själ. Å andra sidan är Romeo och Julias förening äkta men ändå fördömd. Dessutom belyser det politiska motivet bakom broder Lawrence godkännande av Romeo och Julias äktenskap att äktenskap under Shakespeares tid sågs som ett sätt att säkerställa politisk styrka.
Tema #8
Ideologisk klyfta mellan unga och gamla
Den ideologiska klyftan mellan den yngre och den äldre generationen är också ett återkommande tema som ligger till grund för pjäsen. Impulsiviteten och den ungdomliga överdådigheten hos Romeo, Julia, Mercutio och Paris fungerar som en stark kontrast till den kalkylerande, politiska framsyntheten hos lord Capulet, lord Montague och broder Lawrence. Tragedin i pjäsen ligger i det faktum att både den äldre och den yngre generationen är ovilliga att kompromissa och avsluta oenigheten för gott. De är inte villiga att lösa sin meningslösa tvist.
Tema #9
Absurditeten som ligger till grund för familjefejder
Det absurda arvet av rivalitet mellan montagues och capulets medför ett kaos som visar sig senare i pjäsen. Även om den egentliga orsaken till fiendskapen mellan de två familjerna förblir hemligstämplad, visar det sig att de är oförmögna att försonas med varandra. Det visar också att de inte har någon trovärdig anledning att fortsätta fiendskapen mellan dem.
Tema #10
Hämnd
Hämnd är, förutom våld, ett annat destruktivt element som upprätthåller handlingen i pjäsen. Därför utgör den ett viktigt tema i pjäsen. Den tragedi som bär på hämndens kretslopp garanterar dock varken ett gott slut eller leder till poetisk rättvisa. Romeo dödar till exempel Tybalt för att hämnas för mordet på Mercutio. Romeos förhastade handling prövas inte i rätten. Dessutom förs flera andra handlingar som kräver en lösning inte inför rätta. Därför tycks hämnden ha övertaget.