Syfte: Behandlingen av analfissurer har utvecklats under de senaste 5 åren med utvecklingen av topiska behandlingar som syftar till att minska sfinkterhypertoni. Detta tros förbättra blodflödet i analslemhinnan och främja läkning av sprickan. I den här studien rapporteras användningen av aktuellt diltiazem hos patienter med kroniska analfissurer som har misslyckats med tidigare behandling med aktuellt 0,2 % glyceryltrinitrat (GTN).
Patienter och metoder: Fyrtiosju patienter med kronisk analfissur som tidigare misslyckats med minst en behandling med topisk GTN rekryterades prospektivt från ett enda center. Patienterna instruerades att applicera 2 cm (cirka 0,7 g) 2 % diltiazemkräm på analfissuren två gånger dagligen under åtta veckor. Symtom på smärta, blödning och klåda registrerades på en linjär analog poängsättning innan de började använda krämen och upprepades sedan med två veckors mellanrum. Patienterna ombads att rapportera biverkningar under hela studieperioden. Helning av sprickan bedömdes efter 8 veckors behandling.
Resultat: Fyrtiosex patienter avslutade behandlingen; av dessa hade 22 stycken läkta sprickor (48 %). Tio av de 24 patienterna med kvarstående sprickor var symtomatiskt förbättrade och önskade ingen ytterligare behandling. Av de 14 patienter som förblev symtomatiska fick en en upprepad behandling med 0,2 % glyceryltrinitrat med efterföljande läkning av sprickan, 10 rekryterades till en pågående studie med injektioner av botulinumtoxin i den inre analsfinktern och tre remitterades för operation.
Slutsats: Denna studie visar att topisk 2 % diltiazem är en effektiv och säker behandling av kronisk analfissur hos patienter som har misslyckats med topisk 0,2 % GTN. Behovet av sfinkterotomi kan undvikas i upp till 70 % av fallen.