Forskning som bedrivits under de senaste två decennierna har gett övertygande bevis för att celldöd, och mer specifikt apoptos, kan överskrida gränserna för en enskild cell och kan påverkas starkt av intercellulära kommunikationsnätverk. Vi rapporterade nyligen att gap junctions (dvs. kanaler som direkt förbinder cytoplasman hos angränsande celler) som består av connexin43 eller connexin26 utgör en direkt väg för att främja och utvidga celldöd, och att inositol 1,4,5-trisfosfat (IP3) diffusion via dessa kanaler är avgörande för att framkalla apoptos i angränsande friska celler. IP3 i sig är dock inte tillräckligt för att framkalla celldöd och ytterligare faktorer tycks vara nödvändiga för att skapa förhållanden där IP3 utövar proapoptotiska effekter. Även om det är känt att IP3-utlöst Ca2 +-signalering krävs för normal cellöverlevnad, är den också aktivt involverad i framkallande och utveckling av apoptos. Det är uppenbart att en noggrann finjustering av denna signalmekanism är avgörande för normal cellfysiologi, medan en felaktig funktion kan leda till celldöd. Här granskar vi IP3:s roll som en intracellulär och intercellulär celldödsbudbärare, med fokus på synapsen endoplasmatiskt retikulum-mitokondrie, följt av en diskussion om plausibla element som kan omvandla IP3 från en fysiologisk molekyl till en dödande substans. Slutligen lyfter vi fram flera patologiska tillstånd där avvikande intercellulär IP3/Ca2 +-signalering kan spela en roll. Denna artikel ingår i ett specialnummer med titeln:12th European Symposium on Calcium.