Vad är resursförbannelse?
Resursförbannelsen är en term som används för att beskriva en paradoxal situation där ett land underpresterar ekonomiskt trots att det har värdefulla naturresurser. Resursförbannelsen kan också kallas resursfällan eller överflödets paradox.
Det finns många möjliga förklaringar till detta fenomen, men generellt sett anses det orsakas av att en alltför stor del av landets kapital och arbetskraft är koncentrerad till bara ett fåtal resursberoende industrier. Genom att inte göra tillräckliga investeringar i andra sektorer kan länder bli sårbara för nedgångar i råvarupriserna, vilket leder till långsiktiga ekonomiska underprestationer.
Nyckelresultat
- Råvaruförbannelsen avser länder som underpresterar ekonomiskt, trots att de drar nytta av värdefulla naturresurser.
- Det inträffar främst när ett land fokuserar alla sina produktionsmedel på en resursberoende sektor.
- Detta kan leda till att man blir mycket beroende av priset på en viss råvara, vilket gör det svårt att fortsätta utveckla ekonomin.
- Angola och Saudiarabien lider båda av resursförbannelsen, även om Saudiarabien har lyckats diversifiera sig på senare år.
Hur resursförbannelsen fungerar
Resursförbannelsen, eller resursfällan, är en paradoxal situation där länder med ett överflöd av icke-förnybara naturresurser upplever en stagnerande ekonomisk tillväxt eller till och med en ekonomisk kontraktion. Resursförbannelsen uppstår främst när ett land börjar fokusera alla sina produktionsmedel på en enda industri, till exempel gruvdrift eller oljeproduktion, och försummar investeringar i andra viktiga sektorer.
I vissa fall kan resursförbannelsen också vara ett resultat av statlig korruption. Om en stor del av den nationella rikedomen är koncentrerad till ett fåtal industrier kan regeringen missbruka sina regleringsbefogenheter, t.ex. genom att tilldela värdefulla kontrakt baserade på mutor. Om för mycket arbetskraft och kapital flödar in i bara en liten handfull sektorer kan det försvaga resten av ekonomin och skada landet som helhet.
Länder med mer diversifierade ekonomier tenderar att klara globala konjunkturcykler bättre än länder med koncentrerade ekonomier.
Den här typen av problem observeras ofta i utvecklingsekonomier som nyligen har upptäckt stora naturresursfyndigheter. När en naturresurs väl har upptäckts tenderar det tillgängliga investeringskapitalet att dras till denna industri.
Den nya industrin blir en källa till ekonomisk tillväxt och relativt ekonomiskt välstånd, som erbjuder attraktiva löner och uppmuntrar medborgarna att investera sina besparingar i den nya industrin. På lång sikt kan denna dynamik leda till att länder blir mycket beroende av priset på just denna råvara, vilket senare gör det svårt att fortsätta att utveckla ekonomin.
Exempel från den verkliga världen på resursförbannelsen
Tänk på fallet Angola. Angola ligger på västkusten i södra Afrika och har cirka 30 miljoner invånare. Dess ekonomi är dock starkt råvaruberoende, där oljeprodukter står för ungefär 90 % av landets export.
Angolas ekonomi är extremt sårbar för en stor eller ihållande nedgång i oljepriset, eftersom praktiskt taget hela landets rikedom är beroende av denna enda sektor. I denna mening kan Angola ha ”förbannats” av sina stora oljereserver.
Ett annat land som är starkt beroende av att sälja olja till andra nationer är Saudiarabien. Lyckligtvis har Saudiarabien, till skillnad från Angola, vidtagit åtgärder för att stadigt diversifiera sin ekonomi bort från exporten av råolja. År 2010 stod råoljan för 75 procent av Saudiarabiens totala export. Snabbt fram till 2018 hade denna siffra sjunkit till drygt 55 %.