Gian Lorenzo Bernini, ”Proserpinas våldtäkt”, 1622, marmor. På uppdrag av kardinal Scipione Borghese. Galleria Borghese, Rom, Italien. Image Credit: Columbia University
Denna skulptur beställdes av kardinal Borghese från den katolska kyrkan och finns fortfarande i Galleria Borghese – det rum som den beställdes för – i Rom, Italien. Den föreställer den romerska mytologiska berättelsen om Proserpinas bortförande och efterföljande våldtäkt av guden Pluto.
”Proserpinas våldtäkt” (sidovy). Bildkredit: Wikipedia
Denna skildring fångar scenen vid ögonblickets klimax; Pluto lyfter upp Proserpina i luften och hon kämpar synbart emot. Denna ögonblicksbild i tiden innehåller en avsevärd mängd verklighetstrogna detaljer. Dessa detaljer, som uttrycket av rädsla i Proserpinas ansikte eller känslan av överväldigande kraft som skapas av Plutos muskulösa form, informerar betraktaren och berättar en hel historia med ett enda ögonblick i tiden. Denna dynamiska representation, ett drag som utvecklades av barockmästarna,7 skapar en levande och trovärdig representation av denna myt.
Den förvridna, ormformade konfigurationen av figurernas kroppar utökar denna dynamik; de inbjuder betraktaren att röra sig runt skulpturen, betrakta den från alla sidor och bli en del av den dynamiska berättelsen. Genom att tvinga publiken att aktivt betrakta verket ser Bernini till att betraktarens upplevelse av skulpturen blir utvidgad och dynamisk i sin egen rätt.
”The Rape of Proserpina” (detalj). Image Credit: Wikipedia
De intrikata, verklighetstrogna detaljer som Bernini genomsyrade skulpturen med främjar denna berättelse och ger den ett känslomässigt djup som knyter an till betraktaren. Sättet som Proserpinas hand trycker in i och förvränger Plutos ansikte, och det intryck som Plutos hand gör i Proserpinas ben, tjänar till att berätta historien. Dessa detaljer informerar oss om de oönskade närmanden och om scenens sexuella karaktär. Det faktum att kropparna är delvis klädda och att deras könsorgan är dolda förstärker bara sensualiteten i detta ögonblick. Historien berättas genom en kroppslig framställning som når fram till varje människas innersta passioner. Betoningen på det viscerala är en vanlig exponeringsteknik i barockens skulptur.7
Även om den här händelsen inte kommer från den kristna tron bär den ändå med sig samma ideal som genomsyrade den här tidsperioden. Betoningen på de sinnliga, kroppsliga upplevelserna, som skildras genom de dynamiska poseringarna och den detaljerade kontakten mellan figurerna, är karakteristisk för kontrareformationens och barockens tänkande.
Lär dig mer här: http://www.galleriaborghese.it/