Projekt näbb: Anpassningar: Sinnen: Öron

Öron



Skogsuggla
(Med tillstånd av NEBRASKAland Magazine/NGPC)

Dessa fjädertofsar som du ser på ugglans huvud kan se ut som öron, men de har inget med hörsel att göra. Du kan egentligen inte se en fågelöron på utsidan, eftersom fågelns hörselstruktur nästan helt och hållet finns på insidan.

En fågelöronens öronöppningar är faktiskt belägna bakom och något under ögonen. På de flesta fåglar är öronen täckta av fjädrar utan barber som skyddar dem från turbulens när de flyger men som ändå gör det möjligt för fågeln att höra.

En fågels öron har delar som gör det möjligt för den att höra samt andra delar som kontrollerar fågelns balans när den står, hoppar, simmar eller flyger. (Balansstrukturerna fungerar separat från hörselstrukturerna.)

Likt människoöronen har fågelöronen tre delar: ytterörat, mellanörat och innerörat.

  • Den luftfyllda yttre öronkanalen kanaliserar ljudet till trumhinnan.
  • Det luftfyllda mellanörat sänder ljudvibrationer från trumhinnan genom ett ben (columella), till ett annat membran.
  • I innerörat skickas vibrationerna från columella till en vätskefylld kammare där hårliknande cilier omvandlar vibrationerna till nervimpulser som receptorer för vidare till hjärnan.

Fåglar kan höra ett större utbud av ljud än människor. Fåglarnas hörsel har bättre upplösning än människans hörsel, så de hör mycket mer detaljer. Fåglar ”hör snabbare” – det vill säga de kan höra mycket kortare toner än vad du kan. Människor kan bearbeta ljud i bytes som är ungefär 1/20 av en sekund långa, men fåglar kan urskilja toner på upp till 1/200 av en sekund. Det betyder att där vi bara hör ett ljud kan en fågel höra så många som 10 olika toner!

En sångfågel använder sin skarpa hörsel för att känna igen en annan fågel på dess sång. En uggla använder sina hörselgåvor för att jaga föda i nattens mörker.

Nattlevande ugglor har flest hörselreceptorer i hjärnan och de har asymmetriska (olika på varje sida) öronöppningar. En öppning är högre och en är lägre för att hjälpa till att lokalisera byten på natten. På grund av den olika placeringen av öppningarna kommer en uggla att höra ett ljud vid två lite olika tidpunkter. Ugglan använder denna mycket lilla skillnad – i vissa fall en 30 miljondels sekund – för att avgöra var bytet befinner sig ”till vänster eller höger”. Rovfåglar har också asymmetriska klaffar framför öronen som hjälper dem att avgöra var bytet befinner sig ”högre/sämre”. Att vara ”tyst som en mus” är inte mycket till försvar mot en sådan hörsel!

Andra öronfakta som är värda att lyssna på:

  • Den stora gråugglan har en så skarp hörsel att den kan höra en mus som rör sig under ett snötäcke.
  • Ugglor använder sina ögon för att höra. De stora, runda strukturerna runt uggleögonen är egentligen till för att fånga upp ljudvågor. Ugglans näbb är tillplattad för att hålla den ur vägen, och ugglan drar näbben nedåt för att underlätta ljudinsamlingen.
  • Trålspettar använder sin hörsel och distinkta trummönster för att hålla kontakten med sina kamrater när de är ute och letar efter föda.
  • Ett litet antal fåglar använder ekolokalisering, precis som fladdermöss gör. Vissa pingviner har denna förmåga, men oftast är de fåglar som har det grottboende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.