Presumtiva tester, även kallade preliminära tester eller fälttester, gör det möjligt att snabbt klassificera droger i en viss kemisk grupp, men identifierar inte entydigt förekomsten av en specifik kemisk förening. Preliminära drogtestresultat ingår ofta i en panel av tester, som sedan används som vägledning för ett lämpligt bekräftande test för att fastställa och verifiera vilka kemiska föreningar som finns närvarande.
Färgtester är till exempel preliminära tester som innebär att ett narkotikaprov, ett proteinfritt filtrat eller ett extrakt reagerar med ett reagens eller en serie reagenser för att framkalla en färg eller en färgförändring. Dessa tester är snabba och enkla, kräver ingen sofistikerad utrustning, kräver minimal utbildning och ett litet prov för att utföras.
Presumtiva tester kan vara användbara i vissa situationer, men i andra situationer kan det skapa många psykologiska, sociala och juridiska problem. Ett negativt test kan användas för att utesluta en drog eller drogförgiftning. Ett positivt test indikerar vanligtvis en klass eller klasser av droger snarare än en specifik drog. Resultaten rapporteras dock som positiva för en specifik drog. Utan bekräftande test kan ett positivt presumtivt testresultat lätt misstolkas. Presumptiva test bör endast betraktas som screeningtest, vilket indikerar att bekräftande test (vanligtvis en dyrare och långsammare process) är indicerat.
Korsreaktivitet är ett av de största problemen med presumptiva test. Till exempel kan en urindrogscreening visa positivt resultat för amfetamin från buproprionmetaboliter (ett vanligt antidepressivt medel och hjälpmedel för rökavvänjning), avsvällande medel, efedrin, metamfetamin och selegilin (som används vid Parkinsons sjukdom) (Saitman, Park, & Fitzgerald, 2014).
Urindrogscreening utförs rutinmässigt på akutmottagningar när patienter kommer in med förändrat mentalt tillstånd. Detta är medicinska tester för medicinska ändamål, inte rättsmedicinska tester. Ett falskt positivt drogtest kan dock få konsekvenser, även om det är så subtilt som att sjukhuspersonalen omedvetet behandlar patienten annorlunda.
Ett annat exempel är där resultaten av urinprov för drogtest förväxlas på grund av korsreaktivitet är PCP. PCP är en drog som testas för i akutmottagningens urindrogscreening, även om det inte är en särskilt vanlig drog bland narkotikamissbrukare längre. PCP kan orsaka symtom på psykos, så det kan vara en viktig drog att testa för i vissa kliniska scenarier. Presumtiva tester för PCP kan tolkas som positiva vid reaktioner på läkemedel som ketamin, venlafaxin (ett vanligt antidepressivt medel), dextrometorfan (ett vanligt hostdämpande medel), difenhydramin (ett vanligt allergimedicin/antihistamin) och tramadol (ett vanligt smärtstillande medel) (Saitman et al., 2014).
Jag har personligen flera gånger sett ett positivt PCP-resultat och sedan fått veta att patienten hade tagit förkylningsmedicin. En dag eller två senare (ibland längre) fick jag de bekräftande resultaten som visade att testet faktiskt var negativt för PCP.
Nyttan av att ha ett presumtivt test utan att snabba bekräftande tester finns tillgängliga är ganska tveksam eftersom ett positivt resultat bara kan skapa förvirring. Ett medicinskt test på en akutmottagning kan leda till ett dåligt medicinskt beslutsfattande. Ett rättsmedicinskt test kan leda till att någon hålls i förvar, antingen i väntan på bekräftande test, eller i vissa jurisdiktioner kan åtal till och med väckas på grundval av presumtiva resultat.
Att använda resultatet av presumtiva tester utan bekräftande tester som bevis för att åtala en anklagad i ett narkotikamål är en dålig praxis. När endast information om presumtiva tester är tillgänglig finns det vanligen ingen expert som kan tolka resultatet på lämpligt sätt. Presumtiva tester är avsiktligt utformade för att vara screeningtester och för att ha en hög andel falskt positiva resultat. Prediktiv modellering visar att när ett tillstånd inte är mycket troligt och det finns en hög sensitivitet men låg specificitet (som vid presumtiva tester) är ett positivt resultat i princip meningslöst. Detta är vanligtvis situationen när paneler av tester utförs, vilket inte är en bra praxis och ett sätt att fatta dåliga beslut baserade på dålig information. Om ett tillstånd är sällsynt och testet är mycket specifikt och känsligt kommer de flesta positiva resultat fortfarande att vara falskt positiva, men denna information kan ändå vara användbar om det sällsynta tillståndet är av sådan betydelse att vi inte vill missa det. Det är på detta sätt som vissa screeningtester för sjukdomar är utformade och används. När misstanken om ett tillstånd är hög och ett presumtivt test är positivt, är informationen från det presumtiva testet kanske inte mycket bättre än den ursprungliga misstanken inte öka förutsägelsen mycket. Detta är alla saker som bör beaktas innan man fattar beslut när man har ett positivt presumtivt testresultat utan bekräftande resultat. Viktiga beslut bör i allmänhet skjutas upp tills bekräftande testresultat finns tillgängliga.