Portugisisk krigsman, (släktet Physalia), något av olika geléliknande marina djur i ordningen Siphonophora (klassen Hydrozoa, fylum Cnidaria) som är kända för sina koloniala kroppar, sin flytbenägenhet och sitt kraftiga sting. Krigsmanen är en av de mest kända siphonoforerna.
Douglas P. Wilson
Varan förekommer visserligen i varma hav över hela världen, men är vanligast i Golfströmmen i norra Atlanten och i de tropiska och subtropiska områdena i Indiska oceanen och Stilla havet; den kan ibland hittas flytande i grupper om tusentals. Physalia physalis är den enda allmänt spridda arten. P. utriculus, som är allmänt känd som blåbotteln, förekommer i Stilla havet och Indiska oceanen.
Kroppen består av en gasfylld, blåsliknande flytkropp, som kan vara 9 till 30 cm lång och sträcka sig 15 cm över vattnet. Det är en genomskinlig struktur som är färgad i rosa, blått eller violett. Under flytkroppen finns grupper av polyper från vilka det hänger upp till 50 meter långa tentakler. Polyperna är av tre typer: dactylozooid, gonozooid och gastrozooid, som är inriktade på att fånga byten, föröka sig och äta.
Djuret förflyttar sig med hjälp av sin kam, som fungerar som ett segel. Physalias fortplantningsvanor är inte helt klarlagda.
Tentaklar hos dactylozooiderna bär nematocystor, stickande strukturer, som förlamar småfiskar och andra byten. Gastrozooiderna fäster sedan vid det immobiliserade offret, sprider sig över det och smälter det. Den portugisiska krigsmannen äts i sin tur upp av andra djur, bland annat av den oäkta sköldpaddan (Caretta caretta). Fisken Nomeus gronovii, som är cirka 8 cm lång, lever bland Physalias tentakler och är nästan immun mot giftet från de stickande cellerna. Nomeus livnär sig på tentaklerna, som ständigt förnyas; ibland äts fisken upp av Physalia.
Stickan från Physalia är mycket smärtsam för människor och kan orsaka allvarliga effekter, bland annat feber, chock och störningar i hjärtats och lungornas funktion.