En patientguide om tarsaltunnelsyndrom
Introduktion
Tarsaltunnelsyndrom är ett tillstånd som uppstår på grund av onormalt tryck på en nerv i foten. Tillståndet liknar karpaltunnelsyndromet i handleden. Tillståndet är något ovanligt och kan vara svårt att diagnostisera.
Denna guide hjälper dig att förstå
- var tarsaltunneln är belägen
- hur tarsaltunnelsyndromet utvecklas
- vad man kan göra för att behandla tillståndet
Anatomi
Var är tarsaltunneln, och vad gör den?
Sköldnerven löper in i foten bakom den mediala malleolus, knölen på insidan av fotleden. När den kommer in i foten löper nerven under ett band av fibrös vävnad som kallas flexor retinaculum. Flexor retinaculum är ett tätt band av fibrös vävnad som bildar ett slags tunnel eller rör. Flera senor samt nerv, artär och vener som går till fotens undersida passerar genom denna tunnel. Denna tunnel kallas tarsaltunneln. Tarsaltunneln består av fotledens ben på ena sidan och det tjocka bandet av flexor retinaculum på andra sidan.
Relaterat dokument: En patientguide om fotens anatomi
Causer
Vad orsakar tarsaltunnelsyndrom?
I många fall är läkarna inte säkra på vad som orsakar tarsaltunnelsyndromet. Inflammation i vävnaderna runt tibialnerven kan bidra till problemet genom att orsaka svullnad i vävnaderna och tryck på nerven.
Allt som tar upp utrymme i tarsaltunneln kan öka trycket i området eftersom flexor retinaculum inte kan sträcka sig särskilt mycket. Detta kan uppstå på grund av svullna åderbråck, en tumör (icke-cancerös) på tibialnerven och svullnad orsakad av andra tillstånd, t.ex. diabetes. När trycket ökar i tarsaltunneln är nerven mest känslig för trycket och pressas mot flexor retinaculum. Detta orsakar problem i nerven som kan leda till symtom på tarsaltunnelsyndrom.
I fallet med en nerv brukar det hudområde som försörjs av nerven kännas domnade, och de muskler som kontrolleras av nerven kan bli svaga. Smärta upplevs ibland i närheten av det område där nerven kläms eller kläms.
Symtom
Hur känns tarsaltunnelsyndromet?
Tarsaltunnelsyndromet orsakar vanligtvis en vag smärta i fotsulan. De flesta patienter beskriver denna smärta som en brännande eller stickande känsla. Symtomen förvärras vanligtvis av aktivitet, särskilt när man står och går under långa perioder. Symtomen minskar i allmänhet genom vila. Du kan känna smärta om du rör vid foten längs nervens förlopp. Om tillståndet blir värre kan foten kännas domnade och svag.
Diagnos
Hur identifierar läkare tarsaltunnelsyndrom?
Diagnosen av tarsaltunnelsyndrom börjar med en fullständig anamnes och fysisk undersökning. Ett Tinels tecken kan förekomma. Detta är en stickande känsla som skjuter vad som känns som elektriska stötar in i foten när huden ovanför nerven knackas med ett finger på nivån för irritationen.
Om mer information behövs för att ställa diagnosen kan läkaren föreslå ett test av nervledningshastigheten (NCV). Detta test mäter hur snabbt nervimpulserna färdas längs en nerv. Om testet visar att impulserna färdas långsamt över fotleden kan detta bekräfta diagnosen tarsaltunnelsyndrom.
Behandling
Vad kan man göra åt tillståndet?
Non-kirurgisk behandling
Behandlingen av tillståndet beror på vad som bidrar till trycket på nerven. Antiinflammatorisk medicinering och vila kan föreslås för att kontrollera symtomen initialt. Antiinflammatoriska läkemedel hjälper till att minska inflammationen och svullnaden i vävnaderna runt tibialnerven i tarsaltunneln och kan lindra irritationen på nerven.
Personer som har problem med pronation (platta bågar) kan behöva specialiserade inlägg, så kallade ortoser, för sina skor. Pronation är ett vanligt tillstånd där fotens insida rullar inåt, vilket gör att fotvalvet blir plattare. När detta sker kan tibialnerven i tarsaltunneln bli utsträckt. Om ditt tarsaltunnelsyndrom förvärras av ett onormalt fotläge, t.ex. pronation, kan ortoser föreslås för att lindra problemet. Ortoser som bärs inuti skon kan hjälpa till att stödja fotvalvet och avlasta tibialnerven.
En kortisoninjektion kan ge tillfällig lindring av symtomen. Kortisonet injiceras i tarsaltunneln så att det badar i nerven och andra vävnader. Detta kan minska inflammationen och svullnaden i vävnaderna i tarsaltunneln och minska irritationen på nerven.
Om dina symtom inte reagerar på icke-kirurgiska behandlingar kan en operation för att lindra trycket på tibialnerven föreslås.
Kirurgi
Införandet för att frigöra flexor retinaculum kan vanligen göras med hjälp av antingen en spinal typ av bedövning eller en allmänbedövning. När du har fått narkos kommer din kirurg att se till att huden på ditt ben och din fotled är fri från infektioner genom att rengöra huden med en bakteriedödande lösning.
Kirurgen gör sedan ett litet snitt i huden bakom det inre fotledsbenet (medial malleolus). Snittet görs längs tibialnervens lopp där den kröker sig bakom malleolus. Nerven lokaliseras och frigörs genom att klippa av flexor retinaculum. Kirurgen följer sedan operativt nerven in i foten och ser till att nerven är fri från tryck i hela sitt förlopp.
Flexor retinaculum lämnas öppet för att ge nerverna mer utrymme. Så småningom fylls gapet mellan de två ändarna av flexor retinaculum med ärrvävnad. Efter operationen repareras huden med stygn.
Denna operation kan vanligtvis göras i öppen vård, vilket innebär att du kan lämna sjukhuset samma dag.
Rehabilitering
Vad kan jag förvänta mig efter behandlingen?
Non-kirurgisk rehabilitering
Om din läkare rekommenderar icke-kirurgisk behandling bör du börja se en viss förbättring av dina symtom inom några dagar. Antiinflammatoriska läkemedel kan ta upp till sju till tio dagar innan de får effekt. En kortisonspruta fungerar vanligtvis inom 24 timmar. Förändringar av ditt skokläder, till exempel användning av ortoser, kan ta flera veckor innan de får effekt.
Patienter med tarsaltunnelsyndrom kan också ha nytta av fysioterapeutisk behandling. Din terapeut kan utforma stretchövningar för att förbättra flexibiliteten i vadmusklerna och för att uppmuntra tibialnerven att glida i tarsaltunneln.
Behandlingar riktade mot det smärtsamma området hjälper till att kontrollera smärta och svullnad. Exempel är ultraljud, fuktig värme och massage av mjuka vävnader. Terapisessioner inkluderar ibland jontofores, som använder en mild elektrisk ström för att trycka antiinflammatorisk medicin till det ömma området.
Efter operation
Smärta och symtom börjar generellt sett att förbättras i samband med operationen, men du kan ha ömhet i området kring snittet i flera månader efter ingreppet.
Din fotled kommer att stödjas av en gipsskena i 10 dagar efter operationen. Under denna tid kan du också få instruktioner om att använda kryckor för att inte lägga vikt på foten när du står eller går.
Ta tid under dagen för att stödja benet med fotleden och foten upphöjda över hjärtats nivå. Du uppmuntras att röra fotleden och tårna ibland under dagen. Behåll förbandet på foten tills du återvänder till läkaren. Undvik att göra stygnen blöta. Dina stygn tas bort 10 dagar efter operationen och du byter då till en stödjande gångsko.
Din kirurg kan be dig delta i sjukgymnastik i upp till åtta veckor efter operationen. Fullständig återhämtning kan ta flera månader. Du börjar med att göra aktiva rörelser och rörelseövningar för fotleden och tårna. Terapeuterna använder också ispackningar, massage av mjuka vävnader och praktisk stretching för att hjälpa till med rörelseomfånget. När stygnen tas bort börjar du göra övningar för att stärka de muskler som stöder fotleden och fotvalvet. Terapeuterna använder också särskilda sträckningar för att uppmuntra tibialnerven att glida in i tarsaltunneln.
En del av de övningar du kommer att göra är utformade för att få ditt ben och din fotled att fungera på ett sätt som liknar de aktiviteter som du gör varje dag, till exempel att resa dig upp på tårna, gå och gå upp och ner för trappor.
Din terapeut kommer att hjälpa dig att hitta sätt att utföra dina arbetsuppgifter på som inte utsätter fotleden och foten för alltför stor påfrestning. Innan dina terapisessioner avslutas kommer din terapeut att lära dig ett antal sätt att undvika framtida problem.