Palmyra

Uppmärksammat universellt värde

Kort sammanfattning

Palmyra är en oas i den syriska öknen, nordost om Damaskus, och här finns de monumentala ruinerna av en stor stad som var ett av de viktigaste kulturella centra i den antika världen. Från första till andra århundradet gifte sig konst och arkitektur i Palmyra, som stod vid korsningen mellan flera civilisationer, med grekisk-romersk teknik med lokala traditioner och persiska influenser.

Premiärt omnämnd i Maris arkiv under det andra årtusendet f.Kr. var Palmyra en etablerad karavanoas när den kom under romersk kontroll i mitten av det första århundradet e.Kr. som en del av den romerska provinsen Syrien. Staden växte stadigt i betydelse som en stad på den handelsväg som förband Persien, Indien och Kina med Romarriket och markerade en korsningspunkt för flera civilisationer i den antika världen. En stor, 1100 meter lång gata med kolonnader utgör stadens monumentala axel, som tillsammans med sekundära tvärgator med kolonnader förbinder de viktigaste offentliga monumenten, bland annat Ba’al-templet, Diocletianuslägret, Agora, teatern, andra tempel och stadskvarter. Arkitektonisk utsmyckning, inklusive unika exempel på gravskulptur, förenar den grekisk-romerska konstens former med inhemska element och persiska influenser i en starkt originell stil. Utanför stadens murar finns rester av en romersk akvedukt och enorma nekropoler.

Upptäckten av ruinstaden av resenärer på 1600- och 1700-talen resulterade i dess efterföljande inflytande på arkitektoniska stilar.

Kriterium (i): Den prakt av ruinerna av Palmyra, stiger upp ur den syriska öknen nordost om Damaskus är ett vittnesbörd om den unika estetiska prestationen av en rik karavan oas intermittent under styret av Rom från Ier till 300-talet e.Kr. Den stora kolonnaden utgör ett karakteristiskt exempel på en typ av struktur som representerar en viktig konstnärlig utveckling.

Kriterium (ii): Erkännandet av prakt av ruinerna i Palmyra av resenärer i 1600- och 1700-talen bidrog i hög grad till den efterföljande återupplivning av klassiska arkitektoniska stilar och stadsplanering i väst.

Kriterium (iv): Den stora monumentala kolonnade gatan, öppen i centrum med täckta sidopassager, och underordnade tvärgator av liknande utformning tillsammans med de viktigaste offentliga byggnader, bildar en enastående illustration av arkitektur och stadsplanering på toppen av Roms expansion i och engagemang med öst. Det stora Ba’al-templet anses vara en av de viktigaste religiösa byggnaderna från första århundradet e.Kr. i öst och har en unik utformning. Den skulpturala behandlingen av den monumentala valvgången genom vilken man närmar sig staden från det stora templet är ett enastående exempel på palmyrenisk konst. De storskaliga gravmonumenten utanför stadsmurarna i det område som kallas gravarnas dal uppvisar en distinkt dekoration och konstruktionsmetoder.

Integritet (2009)

Alla nyckelattribut, inklusive huvudgatan med kolonnader, större offentliga byggnader och gravmonument, ligger inom avgränsningen. Torngravarna och citadellet är sårbara på grund av mindre jordbävningar och bristande bevarande. Sedan tiden för inskrivningen har befolkningen i den intilliggande staden ökat och inkräktar på den arkeologiska zonen. Även om trafiken har ökat har huvudvägen som passerade genom området lagts om. Ökad turism har medfört ett tryck på anläggningar inom fastigheten.

Autenticitet (2009)

De viktigaste attributen visar väl sin storslagenhet och prakt. Inställningen är dock sårbar för den intilliggande stadens intrång som skulle kunna påverka det sätt på vilket ruinerna uppfattas som en oas som är nära besläktad med sin ökenomgivning.

Skydd och förvaltningskrav (2009)

Ortenskapet utsågs till nationellt monument och skyddas nu av lagen om nationella antikviteter (National Antiquities law 222) i dess ändrade lydelse från 1999. En buffertzon upprättades 2007 men har ännu inte lämnats in till Världsarvskommittén.

Den regionala strategiska handlingsplan som för närvarande håller på att utarbetas förväntas ge riktlinjer för att utvidga och omdefiniera området som ett kulturlandskap, med hänsyn till övergångszonerna runt det arkeologiska området, oasen och staden.

Det finns ett pågående behov av att utveckla en bevarande- och restaureringsplan som till fullo tar upp de komplexa frågor som är förknippade med denna omfattande multipla plats och som kommer att möjliggöra en samordnad förvaltning, tydliga prioriteringar och en strategi för kulturturism samt ta upp frågorna om expansion av den närliggande staden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.