På recept kan en formulering sammansättas så att den innehåller rätt kombination av aktiva ingredienser, i den lämpligaste basen, för att behandla en specifik typ av sår. Vi skräddarsyr läkemedel för att tillgodose varje individs specifika behov. Till exempel kan valet av kräm, salva eller gel ha klinisk betydelse. Varje gång ett sår måste rengöras finns det en risk för att den nya vävnadstillväxten störs. Geler, som är mer vattenlösliga än krämer eller salvor, kan vara att föredra vid användning i sår eftersom en gel kan sköljas ur såret genom spolning. Salvor kan innehålla polyetylenglykol (PEG), som kan absorberas från öppna sår och skadad hud. Om såret är ganska stort och för mycket PEG absorberas kan det leda till njurtoxicitet. En annan användbar doseringsform är ”polyoxförband” – som kan puffas på ett sår och som håller fast även om det finns exsudat. Ett polyoxförband kan sammansättas så att det innehåller den eller de aktiva beståndsdelarna efter eget val.
Dekubitussår
Phenytoin har använts lokalt för att påskynda läkningen av dekubitussår, trycksår, venösa stasis- och diabetessår, traumatiska sår, donationsställen för hudautograft och brännskador. Ketoprofen kan användas för att kontrollera inflammation och smärta, lidokain ger topisk anestesi och pentoxifyllin kan förbättra mikrocirkulationen vid sårkanterna och främja läkning av det skadade området. Misoprostol, en prostaglandinanalog, ingår ofta i formuleringar för sårvård för att främja läkning. Debridering av nekrotisk eschar med 40 % urea-pasta kan också påskynda läkningen. Läkemedel som förbättrar det kapillära blodflödet kan läggas till en sammansatt medicinering för att öka cirkulationen vid sårkanterna och främja läkning av det skadade området.
Topiskt fenytoin för sårläkning
Fenytoin kan främja sårläkning genom ett antal mekanismer, bland annat genom att stimulera fibroblastproliferation, underlätta kollagenavlagring, glukokortikoidantagonism och antibakteriell aktivitet. Rhodes et al jämförde läkningen av decubitussår i stadium II med topiskt applicerat fenytoin och två andra topiska standardbehandlingsprocedurer hos 47 patienter i en långtidsvårdsmiljö. Såren undersöktes med avseende på förekomst av frisk granulationsvävnad, minskning av ytmått och tid till läkning. Topisk fenytoinbehandling resulterade i en kortare tid till fullständig läkning och bildning av granulationsvävnad jämfört med DuoDerm-förband eller trippel antibiotikasalvaapplikationer. Medeltiden till läkning i fenytoingruppen var 35,3 +/- 14,3 dagar jämfört med 51,8 +/- 19,6 och 53,8 +/- 8,5 dagar för DuoDerm- respektive trippel antibiotikasalvningsgrupperna. Frisk granulationsvävnad i fenytoingruppen uppträdde inom 2 till 7 dagar hos alla försökspersoner, jämfört med 6 till 21 dagar i standardbehandlingsgrupperna. Den fenytoinbehandlade gruppen uppvisade inga påvisbara fenytoinkoncentrationer i serum.
Anstead et al. beskrev en patient med ett massivt trycksår av grad IV som inte svarade på konventionell behandling, men som ändå svarade snabbt på behandling med aktuellt fenytoin. Song och Cheng rapporterade att fenytoin förbättrade sårets brottstyrka i normala och strålningsskadade sår. Resultaten av deras studie visade att aktuellt fenytoin påskyndade normal och strålningsskadad sårläkning genom att öka antalet sårmakrofager och förbättra makrofagfunktionen. Pendse et al utvärderade effektiviteten av aktuellt fenytoin vid läkning av kroniska hudsår i en kontrollerad studie med 75 patienter i slutenvård. I slutet av den fjärde veckan hade 29 av 40 fenytoinbehandlade sår läkt helt och hållet jämfört med 10 av 35 kontroller. De drog slutsatsen: ”Aktuellt fenytoin verkar vara ett effektivt, billigt och allmänt tillgängligt terapeutiskt medel vid sårläkning.”
Effektiviteten av aktuellt fenytoin som sårläkningsmedel jämfördes med OpSite och ett konventionellt aktuellt antibiotikaförband (Soframycin) i en kontrollerad studie av 60 patienter med donationsställen för autograft av hud av partiell tjocklek på nedre extremiteterna. Den genomsnittliga smärtpoängen var lägre och den genomsnittliga tiden till fullständig läkning (fullständig epitelisering) var bäst i den fenytoinbehandlade gruppen (6,2 +/- 1,6 dagar). Topiskt fenytoin jämfördes mycket gynnsamt med, och var i vissa avseenden överlägset, ocklusiva förband.
Ingen studie rapporterade några signifikanta biverkningar sekundärt till topisk fenytoinbehandling.
Bensoylperoxid för behandling av decubitussår
Bensoylperoxid är ett kraftfullt oxiderande medel med bredspektrig bakteriedödande aktivitet och god liposolubilitet. Därför kan det utgöra ett bra medel för att förebygga sårinfektion i områden med hög täthet av talgkörtlar. Topisk behandling av trycksår med 20 % bensoylperoxid i O/W-emulsion gav mycket tillfredsställande resultat. I en annan studie användes 10 % bensoylperoxidgel profylaktiskt en gång om dagen i 7 dagar före operation. Forskarna drog slutsatsen att aktuell bensoylperoxid är ett effektivt, ofarligt och billigt medel för att förebygga sårinfektioner i seborroiska områden.