Problem med att spela upp den här filen? Se mediahjälpen.
Oates hävdar att en person i genomsnitt en gång var 15-20:e sekund i ett vardagligt samtal producerar två relaterade meningar – ett ”framåtriktat” budskap som hörs medvetet, och ett ”bakåtriktat” budskap som omedvetet är inbäddat i personens tal. Dessa två talsätt, framåt och bakåt, antas vara beroende av varandra och utgör en integrerad del av den mänskliga kommunikationen. I dynamiken i den mellanmänskliga kommunikationen kombineras båda talsätten för att kommunicera personens totala psyke, medvetet såväl som omedvetet. Oates hävdar att bakåtsträvande tal alltid är ärligt och avslöjar sanningen om talarens avsikter och motiv. Den mest kända inspelningen som påstås visa detta är det tal som Neil Armstrong höll i samband med den första bemannade månlandningen den 20 juli 1969. Om det spelas baklänges låter orden ”small step for man” ungefär som ”Man will space walk.”
En alternativ förklaring till detta fenomen är pareidolia, den mänskliga hjärnans tendens att uppfatta meningsfulla mönster i slumpmässigt brus. Pareidolia är ännu mer sannolikt när en person medvetet försöker upptäcka ett mönster, vilket är fallet när någon lyssnar efter begripliga fraser i baklänges tal. Suggestionens makt används då för att få lyssnaren att höra det som presentatören vill att han ska höra. David John Oates, till exempel, talar nästan alltid i förväg om för lyssnaren vad han kan förvänta sig att höra, vilket gör det mer troligt att lyssnaren faktiskt kommer att ”höra” den frasen. En studie har visat att när man lyssnar på samma klipp utan att i förväg få veta vad man ska förvänta sig har resultaten en större variation.