Inflation innebär en varaktig ökning av den allmänna prisnivån. De två viktigaste typerna av inflation är
- Inflation som drivs av efterfrågan – detta inträffar när ekonomin växer snabbt och börjar ”överhettas” – den aggregerade efterfrågan (AD) ökar snabbare än det aggregerade utbudet (LRAS).
- Inflation som drivs av kostnader – detta inträffar när priset på råvaror stiger, högre skatter, osv.c
Vi kan också kategorisera inflationen efter hur snabbt prisökningarna går, till exempel:
- Disinflation – en fallande inflationstakt
- Krypande inflation – låg, men konsekvent krypande uppåt.
- Gående/måttlig inflation – (2-10%)
- Rinnande inflation (10-20%)
Typer inkluderar av inflation inkluderar
Demand-pull-inflation
Detta inträffar när AD ökar i snabbare takt än AS. Inflation som drar på efterfrågan uppstår vanligtvis när ekonomin växer snabbare än den långsiktiga trendmässiga tillväxttakten. Om efterfrågan överstiger utbudet kommer företagen att reagera genom att driva upp priserna.
Ett enkelt diagram som visar efterfrågetryckande inflation
I Storbritannien upplevde man efterfrågetryckande inflation under Lawson-boomen i slutet av 1980-talet. Ekonomin växte med 5 % per år tack vare stigande huspriser, högt konsumentförtroende och skattesänkningar, men detta orsakade flaskhalsar i utbudet och företagen reagerade genom att höja priserna. Inflationen steg därför.
Detta diagram visar inflationen och den ekonomiska tillväxten i Storbritannien under 1980-talet. Den höga tillväxten 1987, 1988 på 4-5 procent orsakade en ökning av inflationstakten. Det var först när ekonomin gick in i en recession 1990 och 1991 som vi såg en nedgång i inflationstakten. Se: Detta inträffar när det sker en ökning av företagens produktionskostnader, vilket leder till att det samlade utbudet förskjuts åt vänster. Cost-push-inflation kan orsakas av stigande energi- och råvarupriser. Se även: Cost-push inflation
Diagram som visar cost-push inflation.
Exempel på cost-push inflation i Storbritannien
I början av 2008 gick Storbritanniens ekonomi in i en djup lågkonjunktur (BNP sjönk med 6 %). Samtidigt upplevde vi dock en ökning av inflationen. Denna inflation berodde definitivt inte på faktorer på efterfrågesidan, utan på kostnadsdrivande faktorer, såsom stigande oljepriser, stigande skatter och stigande importpriser (till följd av pundets depreciering). 2013 hade kostnadsdrivande faktorer till största delen försvunnit och inflationen hade sjunkit tillbaka till målet på 2 %. Efter Brexit-omröstningen i juni 2016 föll pundet med ytterligare 13 %, vilket orsakade ytterligare en period av cost-push-inflation 2017.
Undertiden kallas cost-push-inflation för ”fel typ av inflation” eftersom denna inflation förknippas med sjunkande levnadsstandard. Det är svårt för centralbanken att hantera cost push-inflation eftersom de står inför både inflation och fallande produktion.
Lönepressinflation
Stigande löner tenderar att orsaka inflation. I själva verket är detta en kombination av efterfrågepressad och kostnadsdrivande inflation. Stigande löner ökar företagens kostnader, och dessa övervältras därför på konsumenterna i form av högre priser. Stigande löner ger också konsumenterna större disponibel inkomst och orsakar därför ökad konsumtion och AD. På 1970-talet var fackföreningarna mäktiga i Storbritannien. Detta bidrog till att orsaka stigande nominella löner; detta var en viktig faktor som orsakade inflationen på 1970-talet.
Importerad inflation
En depreciering av växelkursen kommer att göra importen dyrare. Därför kommer priserna att öka enbart på grund av denna växelkurseffekt. En depreciering kommer också att göra exporten mer konkurrenskraftig så att efterfrågan ökar.
Temporära faktorer
Inflationstakten kan också öka på grund av temporära faktorer, t.ex. höjda indirekta skatter. Om man höjer momssatsen från 17,5 % till 20 % kommer alla varor som är momspliktiga att bli 2,5 % dyrare. Denna prisökning kommer dock bara att pågå i ett år. Det är inte en permanent effekt.
Kärninflationen
Ett mått på inflationen kallas ”kärninflationen” Detta är den inflationstakt som utesluter tillfälliga ”volatila” faktorer, såsom energi- och livsmedelspriser. Diagrammet nedan visar inflationen i EU. Den totala inflationen (HIKP) är mer volatil och steg till 4 % 2008 för att sedan sjunka till -0,5 % 2009. Kärninflationen (HCIP – energi, livsmedel, alkohol och tobak) är dock mer konstant.
Typer av inflation efter ökningstakt
Skjutande inflation (1-4 %)
När inflationstakten ökar långsamt över tid. Till exempel ökar inflationstakten från 2 % till 3 %, till 4 % per år. Den smygande inflationen kanske inte omedelbart märks, men om den smygande inflationstakten fortsätter kan den bli ett allt större problem.
Stigande inflation (2-10 %)
När inflationen är ensiffrig – mindre än 10 %. I denna takt – är inflationen inget större problem, men när den stiger över 4 % kommer centralbankerna att bli alltmer bekymrade. Gående inflation kan helt enkelt kallas för måttlig inflation.
Rinnande inflation (10-20%)
När inflationen börjar stiga i en betydande takt. Den brukar definieras som en takt på mellan 10 och 20 % per år. I denna takt innebär inflationen betydande kostnader för ekonomin och kan lätt börja krypa högre.
Galloperativ inflation (20-1000%)
Detta är en inflationstakt på mellan 20 % upp till 1000 %. Vid denna snabba prisökningstakt är inflationen ett allvarligt problem och kommer att vara en utmaning att få under kontroll. Vissa definitioner av galopperande inflation kan vara mellan 20 % och 100 %. Det finns ingen allmänt vedertagen definition, men hyperinflation innebär vanligen över 1 000 % per år.
Hyperinflation (> 1000 %)
Detta är reserverat för extrema former av inflation – vanligen över 1 000 % även om det inte finns någon specifik definition. Hyperinflation innebär vanligtvis att priserna förändras så snabbt att det blir en daglig företeelse, och vid hyperinflation sjunker pengarnas värde snabbt.
Relaterade begrepp
- Shrinkflation – när priset förblir detsamma, men företagen minskar varans storlek – i själva verket en prishöjning.
- Disinflation – en nedgång i inflationstakten. Det innebär att priserna ökar i långsammare takt.
- Deflation – ett prisfall – en negativ inflationstakt.
Exempel på inflation i Storbritannien
Detta visar att energipriserna var mycket volatila under den här perioden, vilket bidrog till kostnadsdrivande inflation 2008.
Olika mått på inflation
Det finns olika mått på inflation. RPI inkluderar räntebetalningar på hypotekslån. Under 2009 sänktes räntorna och därför blev RPI-inflationsmåttet negativt. KPI utesluter effekten av räntebetalningar på hypotekslån. ONS producerar nu en statistik CPIH, som är CPI – kostnader för ägarboende.
Global inflation
Inflationen tenderar att vara global. På 1970-talet orsakade stigande oljepriser inflation i de flesta större ekonomier. Sedan 1990-talet har inflationen sjunkit i hela världen.
Relaterat
- Shrinkflation – när priserna förblir oförändrade men storleken på produkten minskas.
- Kungarikets inflationsdiagram
- RPI CPI CPIX
- CPI vs Core CPI
- Inflationsorsaker
Sist uppdaterad: 4 nov 2019, Tejvan Pettinger, www.economicshelp.org, Oxford, UK