Hormonerna är troligen ansvariga för en stor del av dramatiken i världen – inklusive graviditeten. De är ansvariga för ”arbetssvängningarna” och för att skapa känslomässiga berg- och dalbanor för många gravida kvinnor.
Vi hör ”hormoner” och tänker genast på östrogen, progesteron och testosteron, de som ansvarar för att göra pojkar och flickor till män och kvinnor och ägg och sperma till barn. Men det är bara början på hormonhistorien. Vi har massor av hormoner som styr våra kroppar och talar om för oss vad vi ska göra. Subtila förändringar i hormonnivåerna skapar en lavin av fysiska och känslomässiga reaktioner som reglerar allt från hur våra hjärtan slår till vår ämnesomsättning, temperaturreglering, tillväxt, cellåterhämtning, hur mycket vi kissar, hur vi hanterar stress, våra sinnesstämningar, sömnmönster … allt.
Vi kan inte leva utan hormoner. Sköldkörteln (ansvarig för fler kroppssystem än jag kan räkna upp här) och insulin (avgörande för sockermetabolismen) är två andra hormoner som vi hör mycket om, men sedan finns det adrenalin, adrenalin och noradrenalin – berömda för att utlösa våra kamp- eller flyktreaktioner vid fara, och kortisol, som frisätts vid stress.
RELATERAT: Hormoner styr våra kroppsarbeten bakom kulisserna och för det mesta märker vi dem inte alls förrän en av dem går i otakt eller blir dominerande. Då kan vi inte låta bli att vara uppmärksamma.
Det är antagligen vad som händer när gravida kvinnor får ”arbetssvängningar”, som beskrivs som okontrollerbara rysningar, skakningar eller tandagnisslan. Desiree Bley, MD, OB-GYN vid Providence Hospital i Portland OR, säger: ”Arbetssvängningar är relaterade till hormonförändringar, adrenalinrespons och temperatur. Vi är alla olika så vissa kvinnor får dem och andra inte. Jag hade en patient som bet sig i tungan för att hennes tänder klapprade så hårt.”
Under förlossningen orsakar oxytocin (antingen vår egen naturliga tillförsel eller det som ges via dropp vid framkallad förlossning) sammandragningar i livmodern, men en del kvinnor upplever också muskelsammandragningar i benen, ryggen, armarna och fötterna. Lägg till rasande doser av stresshormoner som adrenalin, kortisol och epinefrin och snabbt skiftande hormoner som förflyttar kvinnor genom förlossningen och efter förlossningen, och blanda dem med andra dramatiskt fluktuerande kroppskemikalier.
RELATERAT: Resultatet: massiva fysiska reaktioner som liknar chock. Vissa kvinnor skakar, svettas, gråter, kräks, kliar, darrar eller har andra symtom. Ett dopp i ett varmt badkar eller att svepa in dig i varma filtar kan få dina muskler att slappna av. Om det inte fungerar säger Bley: ”Demerol (ett narkotiskt läkemedel) stoppar skakningarna, men vi delar inte ut det som godis längre.”
Bottom line: Förlossningsskador är normala, naturliga och ganska irriterande.
Men hormoner kan också ha känslomässiga effekter. En kvinna som är gravid med ett mycket önskat barn kanske inte känner sig upphetsad eller glad över graviditeten. Men här är en hemlighet: Att känna sig ambivalent inför graviditeten är inte bara normalt; det är vanligt. Många kvinnor förväntar sig att graviditeten ska vara den ena livsomvälvande upplevelsen efter den andra. Istället är det den ena livsförändrande förändringen efter den andra som sammanfaller med illamående, osäkerhet och trötthet. Efter att under hela livet ha trott att graviditeten ska vara som en dag på Disneyland kan det vara en rejäl besvikelse när det faktiskt är mer som att vara gravid.
RELATERAT: 6 hormoner som styr ditt liv som gravid
Hormonerna brukar vara ett tecken på att en graviditet är normal och hälsosam, men de kan också förstöra vårt känslomässiga välbefinnande och göra att vår koppling mellan kropp och själ blir okontrollerad. Tänk inte bort hur mycket mentalt, fysiskt och känslomässigt arbete du gör under graviditeten. Tänk på det som: Extreme Makeover – Hormone Edition. Graviditet är en helt omvälvande process som tar en kvinna från att vara en självständig person vars liv kretsar kring hennes egna intressen till att bli en mamma som är helt ansvarig för någon annans liv. Det sker inte över en natt och om du inte känner dig åtminstone lite ambivalent inför det skulle jag oroa mig.
Det faktum att du erkänner att du inte är helt förtjust visar att du är i kontakt med dina känslor, har en ovanlig insikt och är ärlig. Oroa dig inte, detta förebådar hur du kommer att känna för ditt barn. Du kommer att bli bra och du kommer att älska ditt barn vansinnigt mycket.
Om dina känslor däremot förändras till kvardröjande sorg, fientlighet, ångest, ilska eller andra starka, genomgripande, negativa känslor kan du uppleva depression, vilket också är vanligt. Häng inte ut med dessa känslor på egen hand. Ta hjälp av din partner, läkare, familj och en terapeut. Och ta mod till dig. Graviditeten kanske suger just nu (åtminstone lite), men det blir bättre och för de flesta kvinnor är moderskapet fantastiskt, för det mesta.
RELATERAT: Det är en bra idé att hantera ångest och depression under graviditeten